2007-09-30, 04:15
#1
Detta kanske inte är någon tripprapport, men jag trodde att den kanske passade bäst här. Annars så kanske det är kul läsning i alla fall. Jag tar gärna emot kritik på min skrivning.
På bussen från skolan så ringer jag J som jag knappt känner, för att fråga efter lite röka för dagen. Jag förklarar att vi träffades för några dagar sedan och jag hade fått hans nummer efter att ha delat en spliff med en gemensam polare. Jag ska byta buss och komma till han för att köpa mina 2,5g hasch. Efter bussbytet så ringer jag igen för att fråga vart jag ska träffa han, och J frågar vem jag egentligen var, jag förklarar noggrannare denna gång och när han inser vem jag var så förklarade han att han trodde jag var någon annan som han hade tänkt att blåsa. Vafan, tänkte jag, men killen var ju ärlig i alla fall. Jag träffar J, V och T som är Js Extasykran. De förklarar för mig att de skulle som de sa ”knapra extacy och hoppa runt” och frågade om jag ville vara med. Jag var inte så sugen på XTC, men spenderade gärna ett par timmar med dessa galningar i brist på annat att göra. Sedan så glider gänget vidare och K, R och några statister ansluter sig.
Efter att gänget beslutat vilka som ska ha XTC och hur många så går jag, J och V in till centrum (vilket är en bra bit, och det var dessutom en kall vinterdag). Inne i centrum så möter vi T igen, som nu har några piller på fickan. Då var det bara mitt hasch som saknades då, så vi möter D och 5 statister. D ville också ha XTC men skulle styra lite hasch innan han kunde betala. Äntligen, mitt hasch, tänkte jag, men så lätt var det inte minsann. Vi är nu 10 pers som hoppar på en buss ut mot förorterna igen. D hoppar av några hållplatser innan oss andra eftersom det kommer ta lång tid, och tid tog de allt. Efter att vi stått och snackat skit i något trapphus i närmare en timme så kommer D tillbaka, vi hoppar på en buss och D börjar dela ut hasch till folket. Åter inne i centrum så splittras gänget och jag, J, V, T och D åker tillbaka till K, R och resten av gänget, T delar ut XTC och säger hej då.
Jag tänder en pipa som jag delar med någon, men minns inte vem medans de andra slänger i sig sina piller. Två var, var de tvungna och ta också, de ville ju inte riskera att bara komma halvvägs. Vi börjar gå men vi vet inte vart vi är på väg, eller inte jag i alla fall. Vi är uppe i någons lägenhet ett tag, men går ut igen efter ett tag. Jag känner att jag är väldigt bäng och de andra märker det också. Jag antar att de andra börjar känna av pillren rätt starkt nu också så vad det gäller fysisk aktivitet så är jag funktionshindrad i jämförelse med de andra.
Nu upptäcker J och D att några bilar i närheten är civilpolisbilar och nojan är oundviklig, inte på grund av livlig fantasi tack vare XTC utan för att både J och D (som hade 90g hasch i fickan) har blivit dömda för ringa narkotikabrott ett par gånger förut. De kände alltså igen bilarna och ville inte åka dit igen. De andra ville inte bli gripna för att de umgicks med J och D. Det var en såpass känsloladdad diskussion att jag funderade på om Dr Phil gömde sig i buskarna. Jag blev chockad av hur öppet de visade sina känslor, de var ju ändå hårdkokta gangsters. Hursomhelst så blir alla sams igen och vi glider vidare diskuterandes vi tycker om varandra.
Civilpoliserna har vi inte sett på ett tag när plötsligt en bil sladdar in på parkeringen vi står på och två biffiga snubbar hoppar ut och skriker efter D. Jag vänder mig om mot D som jag trodde stod bredvid mig, men som nu springer för livet hundratalet meter bort. De två biffiga snubbarna förklarar att D ska ha en kniv i ryggen och hoppar in i bilen och åker vidare. Vi andra är bara tacksamma att vara i livet.
Efter ett tag så möter vi upp med D och återuppbygger den trevliga stämningen vi hade tidigare. Så kan vi ha trevligt ett tag nu, var den allmänna åsikten. Nej, det fick vi inte, för in svänger en bil och ut stiger två civilpoliser. Åh nej, nu fan går världen under tänkte jag för mig själv. Här står jag med kända brottslingar, allihop har knaprat XTC förutom jag som är stenad som ett troll. Jag såg på mina vänner och de verkade ha tappat allt hopp de med när poliserna plötsligt klämmer ur sig;
”Är det ni som har smällt smällare? Vi har fått klagomål på att några ungdomar har skjutit fyrverkerier här.”
Efter det så insåg jag att det inte bara var jag som var oerhört lättad, och hade svårt att hålla masken med tanke på ironin i det hela. Jag påpekar att det troligtvis var ett gäng eparaggare, eftersom det är oftast dom som härjar i det här området. En till patrull civilpoliser anlände till platsen och R, som tydligen inte var myndig, men hade trots detta hade en flaska sprit i sin påse var tvungen att åka med. Nu skulle de ta våra personuppgifter så skulle de åka vidare. Samtidigt som de frågar J vem han är så ser jag i ögonvrån hur D kastar in sin haschkaka i buskaget. V, uppgav namn och personnummer som inte existerade, när polisen påpekade detta så sprang han snabbt från platsen. Av någon anledning så blir jag jätteglad och Han hade tydligen rymt från ett behandlingshem eller liknande. Nu fråga mig själv vad det egentligen var för personer jag umgicks med men eftersom jag inte kände någon av dem så hade jag inget bra svar. Efter att D har lämnat sina personuppgifter, så kände han sig så obekväm i situationen att också han sprang från platsen. J säger att han troligtvis skulle hämta V.
Poliserna som inte förstår mycket tackar för sig och åker iväg. Hade de stannat en minut så hade de nog tagit in oss som var kvar.
Gänget är nu splittrat men jag och J går och möter D för att återvända och leta efter haschet i buskarna. Det är mörkt sedan länge och hur mycket vi letar så hittar vi inget hasch. Det närmar sig midnatt och jag påpekar att jag ska börja röra mig mot bussen. Jag säger åt D att visitera mig för att han inte ska behöva tro att jag stulit hans hasch. Jag säger att det blir bäst så men han litar på mig och vi skiljs åt.
Jag hinner röka en spliff innan bussen kommer, och känner att det var precis vad jag behövde.
Väl på bussen så träffar jag en bekant som varit på fest och vi diskuterar lite under färden. Jag hoppar av bussen och börjar gå hemåt. Så svänger en bil in och stannar bredvid mig och ut hoppar J och D och 3 till och jag blir nersparkad i snön. Det var skönt att ligga i snön i några sekunder men där fick jag inte ligga kvar. Jag blir upptryckt mot en vägg och D slår mig några gånger och frågar vad jag har gjort av haschet. Jag visar det lilla jag har kvar av det jag köpte men det var givetvis inte den biten de letade efter. Nu börjar jag bli jävligt lack men behåller lugnet för att inte förvärra situationen. Jag blir visiterad och de åker iväg efter att ha hotat mig några gånger. Omskakad och frågandes vad som just hänt så gick jag hem och sov.
På bussen från skolan så ringer jag J som jag knappt känner, för att fråga efter lite röka för dagen. Jag förklarar att vi träffades för några dagar sedan och jag hade fått hans nummer efter att ha delat en spliff med en gemensam polare. Jag ska byta buss och komma till han för att köpa mina 2,5g hasch. Efter bussbytet så ringer jag igen för att fråga vart jag ska träffa han, och J frågar vem jag egentligen var, jag förklarar noggrannare denna gång och när han inser vem jag var så förklarade han att han trodde jag var någon annan som han hade tänkt att blåsa. Vafan, tänkte jag, men killen var ju ärlig i alla fall. Jag träffar J, V och T som är Js Extasykran. De förklarar för mig att de skulle som de sa ”knapra extacy och hoppa runt” och frågade om jag ville vara med. Jag var inte så sugen på XTC, men spenderade gärna ett par timmar med dessa galningar i brist på annat att göra. Sedan så glider gänget vidare och K, R och några statister ansluter sig.
Efter att gänget beslutat vilka som ska ha XTC och hur många så går jag, J och V in till centrum (vilket är en bra bit, och det var dessutom en kall vinterdag). Inne i centrum så möter vi T igen, som nu har några piller på fickan. Då var det bara mitt hasch som saknades då, så vi möter D och 5 statister. D ville också ha XTC men skulle styra lite hasch innan han kunde betala. Äntligen, mitt hasch, tänkte jag, men så lätt var det inte minsann. Vi är nu 10 pers som hoppar på en buss ut mot förorterna igen. D hoppar av några hållplatser innan oss andra eftersom det kommer ta lång tid, och tid tog de allt. Efter att vi stått och snackat skit i något trapphus i närmare en timme så kommer D tillbaka, vi hoppar på en buss och D börjar dela ut hasch till folket. Åter inne i centrum så splittras gänget och jag, J, V, T och D åker tillbaka till K, R och resten av gänget, T delar ut XTC och säger hej då.
Jag tänder en pipa som jag delar med någon, men minns inte vem medans de andra slänger i sig sina piller. Två var, var de tvungna och ta också, de ville ju inte riskera att bara komma halvvägs. Vi börjar gå men vi vet inte vart vi är på väg, eller inte jag i alla fall. Vi är uppe i någons lägenhet ett tag, men går ut igen efter ett tag. Jag känner att jag är väldigt bäng och de andra märker det också. Jag antar att de andra börjar känna av pillren rätt starkt nu också så vad det gäller fysisk aktivitet så är jag funktionshindrad i jämförelse med de andra.
Nu upptäcker J och D att några bilar i närheten är civilpolisbilar och nojan är oundviklig, inte på grund av livlig fantasi tack vare XTC utan för att både J och D (som hade 90g hasch i fickan) har blivit dömda för ringa narkotikabrott ett par gånger förut. De kände alltså igen bilarna och ville inte åka dit igen. De andra ville inte bli gripna för att de umgicks med J och D. Det var en såpass känsloladdad diskussion att jag funderade på om Dr Phil gömde sig i buskarna. Jag blev chockad av hur öppet de visade sina känslor, de var ju ändå hårdkokta gangsters. Hursomhelst så blir alla sams igen och vi glider vidare diskuterandes vi tycker om varandra.
Civilpoliserna har vi inte sett på ett tag när plötsligt en bil sladdar in på parkeringen vi står på och två biffiga snubbar hoppar ut och skriker efter D. Jag vänder mig om mot D som jag trodde stod bredvid mig, men som nu springer för livet hundratalet meter bort. De två biffiga snubbarna förklarar att D ska ha en kniv i ryggen och hoppar in i bilen och åker vidare. Vi andra är bara tacksamma att vara i livet.
Efter ett tag så möter vi upp med D och återuppbygger den trevliga stämningen vi hade tidigare. Så kan vi ha trevligt ett tag nu, var den allmänna åsikten. Nej, det fick vi inte, för in svänger en bil och ut stiger två civilpoliser. Åh nej, nu fan går världen under tänkte jag för mig själv. Här står jag med kända brottslingar, allihop har knaprat XTC förutom jag som är stenad som ett troll. Jag såg på mina vänner och de verkade ha tappat allt hopp de med när poliserna plötsligt klämmer ur sig;
”Är det ni som har smällt smällare? Vi har fått klagomål på att några ungdomar har skjutit fyrverkerier här.”
Efter det så insåg jag att det inte bara var jag som var oerhört lättad, och hade svårt att hålla masken med tanke på ironin i det hela. Jag påpekar att det troligtvis var ett gäng eparaggare, eftersom det är oftast dom som härjar i det här området. En till patrull civilpoliser anlände till platsen och R, som tydligen inte var myndig, men hade trots detta hade en flaska sprit i sin påse var tvungen att åka med. Nu skulle de ta våra personuppgifter så skulle de åka vidare. Samtidigt som de frågar J vem han är så ser jag i ögonvrån hur D kastar in sin haschkaka i buskaget. V, uppgav namn och personnummer som inte existerade, när polisen påpekade detta så sprang han snabbt från platsen. Av någon anledning så blir jag jätteglad och Han hade tydligen rymt från ett behandlingshem eller liknande. Nu fråga mig själv vad det egentligen var för personer jag umgicks med men eftersom jag inte kände någon av dem så hade jag inget bra svar. Efter att D har lämnat sina personuppgifter, så kände han sig så obekväm i situationen att också han sprang från platsen. J säger att han troligtvis skulle hämta V.
Poliserna som inte förstår mycket tackar för sig och åker iväg. Hade de stannat en minut så hade de nog tagit in oss som var kvar.
Gänget är nu splittrat men jag och J går och möter D för att återvända och leta efter haschet i buskarna. Det är mörkt sedan länge och hur mycket vi letar så hittar vi inget hasch. Det närmar sig midnatt och jag påpekar att jag ska börja röra mig mot bussen. Jag säger åt D att visitera mig för att han inte ska behöva tro att jag stulit hans hasch. Jag säger att det blir bäst så men han litar på mig och vi skiljs åt.
Jag hinner röka en spliff innan bussen kommer, och känner att det var precis vad jag behövde.
Väl på bussen så träffar jag en bekant som varit på fest och vi diskuterar lite under färden. Jag hoppar av bussen och börjar gå hemåt. Så svänger en bil in och stannar bredvid mig och ut hoppar J och D och 3 till och jag blir nersparkad i snön. Det var skönt att ligga i snön i några sekunder men där fick jag inte ligga kvar. Jag blir upptryckt mot en vägg och D slår mig några gånger och frågar vad jag har gjort av haschet. Jag visar det lilla jag har kvar av det jag köpte men det var givetvis inte den biten de letade efter. Nu börjar jag bli jävligt lack men behåller lugnet för att inte förvärra situationen. Jag blir visiterad och de åker iväg efter att ha hotat mig några gånger. Omskakad och frågandes vad som just hänt så gick jag hem och sov.
