Livets mening, finns ingen?

Njä jag säger bara, tillslut hamnade jorden i så pass läge att vi kunde leva här, snart dör vi

I grund och botten menar jag att teknik ger oss friheten att göra det vi vill.

Fan spelar det för roll? MÅ BRA

alltså lycka är inget mer än ett visst ämne som frisätts i våran hjärna.. hur vi framkallar detta är helt relativt, förr kunde man vara minst lika nöjd som idag, kanske i ännu större utsträckning?

det är ju inte direkt om man på 1500talet gick runt och tänkte "fan, man har det mycke softare i 2000talet, fan va depp jag blir nu"..

Frågan du behöver ställa dig själv är inte "Varför ska jag leva?" Vänd på den, "Varför ska jag inte leva?"

blir inte det samma sak? du formulerade stort sätt bara om frågan från livet till döden med samma subjektiva mening

ett livet har en mening är många som söker trygghet i att man tillhör något större, ungefär som religiösa fanatiker som söker trygghet
i religionen. Någon oundvikligt, livet har faktiskt ett mål, man kommer uppfylla oavsätt vad. Fast det ju ungefär som att söka att vi
inte längre har någon egen vilja, och det kan ju vara depremerande på sitt sätt. Vad jag än kommer göra med mitt liv, så kommer
jag inte kunna påverka framtiden, oavsätt vad.. hur kul är det? själv så söker jag trygghet att livet inte har någon egentlig mening
utan det är till för oss att skapa för oss själva. Det ger lite mer egen ansvar över världen istället för vända ena kinden till och hoppas att allting löser sig

dopamin tror jag det visst kallas, sen måste jag hålla med. Lycka är väldigt subjektivt från det man redan vet eller tror sig veta.