homosexualitet
Vad gäller de flesta former av satanism är det Anders skriver helt korrekt. Om en individ upplever homo- eller bisexuell lust, så bör han/hon hänge sig åt den. Om det existerar ett "vedertaget synsätt" inom satanismen - vilket är svårt att säga eftersom den inte är ett enhetligt fenomen - så kan det i korthet beskrivas så.
Vi kan för övrigt notera att flera magiska traditioner hävdar att människan ursprungligen var bisexuell - eller snarare helt enkelt "sexuell". I allmänmagisk teori uppfattas "Gud", "kosmos" eller "helheten" (och här har vi alltså inte att göra med någon naiv monoteistisk gudsbild, utan kanske snarare panteistisk), som i sig innefattande allt - och därmed alla motsatser. Därför existerar inga motsatser i egentlig mening. "Gud" - den "kosmiska helheten" - kan alltså inte beskrivas som vare sig maskulin eller feminin. Den "kosmiska helheten" sammanlänkar alla motsatser i enhet och kombinerar således sådant som manligt och kvinnligt (och även gott-ont, rätt-fel, och andra illusoriska dualismer). Slutsats: Om människan är en miniatyrreplika av den kosmiska helheten - vilket är en grundsats i de flesta magiska system måste hon ursprungligen ha varit "bisexuell"(och är det om så är fallet i själva verket fortfarande).
Magikern kan inte bli "gudomlig" - dvs. enas med den kosmiska superorganismen och upphöja sig själv till gud - om han/hon inte blir bisexuell. Ett steg mot detta för den manlige magikern är att kultivera sin feminina sida, men utan att avveckla sin maskulinitet, och vice versa för den kvinnliga magikern. Det kan t ex göras genom frivillig bisexuell aktivitet.
En annan, vanligare, metod är faktiskt det "traditionella" samlaget mellan man och kvinna. Genom ceremoniell kopulation förenas manligt och kvinnligt till en enda varelse, varigenom magikerna mystiskt närmare sig den kosmiska helheten.
Det här är för magikern inte någon sublimerad ursäkt för sexorgier. Känslan att sex är syndigt, smutsigt och ovärdigt det spirituella och gudomliga är extremt främmande för nästan all magisk teori och praktik. Så var också uppfattningen i den gamla hedniska värld där magin har några av sina viktigaste rötter. Flera myter beskriver världens skapelse som ett resultat av gudarnas sexuella aktivitet. Den grekiske poeten Aiskylos såg i sitt verk Danaiderna naturens liv som avkomman av Himlen (Ouranous - det manliga) och Jorden (Gaia - det kvinnliga): "Den heliga himlen längtar passionerat efter att genomtränga jorden, och begär tar henne i besittning för att uppnå denna förening. Regn faller från hennes älskare himlen och impregnerar jorden, och hon frambringar för de dödliga betesmarker åt boskapsflockar och Demeters livskraft".
För ca. 4000 år sedan, hos sumererna, genomgick kungen en helig sexuell rit, där han varje år kopulerade med en prästinna som representerade Inanna, fruktsamhetens och återskapelsens gudinna, i syfte att försäkra att Sumer och dess folk skulle bli fruktsamma och lyckosamma under det kommande året. Likartade riter återfinns i en mängd andra kulturer.
När man tillåter sig uppfatta sexualiteten som gudomlig, är det således möjligt att tolka föreningen med det gudomliga i sexuella termer. I de hedniska mysteriereligionerna uppnåddes ofta enheten med gudarna eller gudinnorna genom symboliskt sexuell interaktion.
Magiska ceremonier som sammansatts för att lösgöra drivkrafterna från människans inre djup är ofta starkt kryddade med sex. Sexualdriften är en exceptionell kraft hos människan, och följaktligen också hos kosmos (eftersom ju människan ses som en mikrokosmisk återspegling av makrokosmos - den kosmiska helhetsorganismen), vilken magikern måste uppleva och kontrollera.
Begränsningar och förbud är hinder i utvecklingen, och måste därför kastas åt sidan (och t ex dualismen homosexualitet-heterosexualitet är just ett sådant hinder). Magin innefattar ohämmad hängivelse åt sinnesupplevelser.
// M.P.
