Tankar om kärlek och dess "lagar"

Satte tråden i filosofi först. Prövar här istället.

Vill börja med att säga att jag inte är helt 100% klar med vad jag egentligen frågar. Jag kan bara inte få det att gå ihop. Jag skulle kunna utforma frågan "Vad är egentligen kärlek?" , eller mer simpelt, "Vad är kärlekens lagar och regler?"

Till diskussionen:

Alla vet ju att man inte ska/får/kan vilja/bör vara otrogen i ett kärleksfullt förhållande. Det är nog alla överens om. En fråga; Varför inte? Finns många logiska och bra svar på den frågan tror jag, både känslomässiga, moraliska, dagens kulturellt utformade regelmässiga osv. Man sårar ju sin partner... So far, so simple. Nästa fråga; Är fantasier om andra sexpartners otrohet? Svarar du ja: Hur kan det vara otrohet? Man kan väl inte kontrollera sina tankar eller styra vad man är attraherad av och ej? Svarar du nej: Varför inte? Om du berättar för din flickvän/hustru/pojkvän/make att du har sexuella fantasier om andra personer, kommer du inte med all säkerhet såra din partner? Självklart kommer du det. Eller hur? Nu kanske du säger: Sånt berättar man ju inte! fair enough. Man kan väl som sagt inte styra sina tankar eller vad man är attraherad av snarare, och givetvis ska man inte berätta för sin kärlek om man har sexuella tankar och fantasier om andra personer. För vet dom inte om det så tar dom ju ingen skada, eller hur? Det är alltså frågan om att inte såra sin partner, eller att vara oärlig. Eller anser du att det är oärligt att INTE berätta om sina tankar? Fundera lite på det. För sen kommer nästa fråga;

Om du kunde se in i framtiden, och med all säkerhet veta att din partner aldrig kan få reda på att du är otrogen med en person som du har sexuella fantasier om, är det "rätt" eller "fel" ? Din kärlek kommer ju aldrig någonsin bli sårad eftersom du sett framtiden, men samtidigt får du utlopp för dina begär, och varför skulle du inte utrnyttja det? Du sårar ju inte din partner. Är du oärlig? Ja det antar jag, men varför är det inte lika oärligt som att ha sexuella fantasier om en annan person utan att berätta det ? Om den frågan känns dumt ställd så kommer logiken i följande text, fundera lite, och läs vidare.

Nästa fråga: Om du är på distans från din kärlek en längre tid, p.g.a. diverse normala orsaker, och du har ett sexbegär, är det otrohet att onanera och få utlösning genom att tänka på andra tjejer? Nu kanske du säger; Varför inte tänka på din kärlek när du onanerar? Bra fråga. Men sexuella fantasier har de flesta, troligtvis ganska ofta om andra personer. Det är en spänning som skapar sexuell upphetsning hos många. Ganska normalt va? Så om du svarar ja på detta: Hur kan det vara otrohet? Du sårar ju inte din kärlek (eftersom du aldrig berättar det för henne) Troligtvis svarar du nej: Hur kan det INTE vara otrohet? Mina tankar kring detta har fått mig att ställa mig själv frågan: Varför EGENTLIGEN är det en skillnad mellan att ha sex med en tjej man fantiserar om, vs. att onansera och tänka på tjejen? Målet är precis detsamma. Känslan är precis detsamma. Oärligheten är väl precis detsamma? Målet är att Få utlopp för ditt sexuella begär/fantasi med denna person. VArför spelar det någon roll om du är med henne fysiskt eller mentalt? Du har ju samma känslor kring det. Du VILL ha det fysiska sexet om du tänker på henne och onanerar, men har det bara i huvudet. Varför är det mer rätt än att i själva verket gå och ha sexet i en fysisk verklighet?(Förutsatt att du inte berättar för din kärlek) Fundera på det! Säg inte bara "vilken dum fråga" eller liknande. Denna aspekt har faktiskt intresserat mig väldigt mycket.

Vad långt det blev. Hoppas ni läste allt och har intressanta resonemang kring detta. Vad är egentligen kärlek? Vad är dess lagar/regler, bortsett från vad samhället har skapat för normer och moral kring ämnet.

Finns en risk att jag inte fick ur mig allt rätt nu, men skriv på så är jag mer än iver att diskutera!

RR

Offtoppic/
I framtiden bättre styckindelning tack! gör konsten att läsa så mycket lättare.
Back on/

Kan lika gärna gå tillbaks till djur stadiet i ditt resonemang varför vill vi inte
att våran partner kopulerar med andra ?

Svar. eftersom vi vill föra våra gener vidare och därför instinktivt berörs
av otrohet.

Varför vill en del vara otrogna ?

Svar. Se svaret ovanför.

Lägger vi till känslor ....

Så har de flesta inte har problem med att partnern har sex fantasier eller
har fysisk åtrå av andra.

Går fantasierna över till fysisk realitet = otrohet är det en annans sak

Däremot har partnern känslomässig åtrå av annan så är det också otrohet

Kontentan otrohet är när någon av parterna går över de gränser som
förhållandet bygger på gällande relationer med motsatta könet.

Problemet otrohet uppstår till 99% när en av parterna går in i ett förhållande under falska förespeglingar eller där hon/han inte kan kontrollera de naturliga instinkterna.

Bra svar. Hade inte funderat så "långt" ner till de naturliga instinkterna, vilket jag borde ha gjort. Simpelt med andra ord. Nu sparade du mig tid. Tackar

Det är väl naturligt att tända på andra även om man redan har en partner. Vad man sen gör av det är en fråga om mognad och hänsyn.

javisst. men det har ingenting med tråden att göra...

Whatever.

Nästan alla förhållanden bygger på tillit. Bland annat tillit till (oskrivna) regler om trogenhet. Bryter man detta så bryter man nästan alltid mot en av grundpelarna i förhållandet.

Vill man komma överens med sin partner om andra regler, t.ex. ett öppet förhållande, så är det givetvis helt okej. Vill man istället komma överens om att man inte ens får tänka på andra så är det också okej, om än lite svårt att genomföra.

Allt handlar om ett förtroende för att den andra inte gör saker som sårar en (allt för mycket). Om en flickvän till mig låg med någon annan skulle såra mig. Exklusiviteten är viktig för mig i ett förhållande. Därför är jag inte så mycket för öppna förhållanden.

Vill man börja filosofera om situationer där en partner aldrig får veta om en otrogenhetsaffär så får man nog gå till sig själv. Hur ens samvete skulle må och hur det skulle påverka synen på förhållandet. Det man i praktiken ber om är att ens partner ska känna full tillit för en, även om man själv vet att man bedragit denne. För mig skulle det nog bli lite svårt att trivas i en sådan situation.

Har man inte den spärren så är det inte så mycket mer att göra än att fundera över vad andra människor förväntar sig från en partner och vad det kan innebära om man bara följer sina egna värderingar. Om man alls bryr sig om hur andra påverkas av ens agerande.

Jag skulle väl vilja säga att kärlek är ett beroende.

Vi kan ta ett lätt exempel, tex mat. Utan mat blir man hungrig, man vill ha mat för att bli mätt. Man når ett välbefinnande/lycka genom det.

Utan den man håller kär blir man "hungrig"/fylls av saknad, vilket man vill mätta. Man vill alltså bli lycklig, och kärlek är en väg dit.

Däremot kan man mycket väl bli lycklig utan kärlek, absolut. Det handlar bara om vart man har sin "lycko ribba".. Men lycka är alltid lycka, även om man har olika ribbor kan man alltså vara lika lycklig.


Jag brukar, eller brukade, också tänka mycket över det du pratar om, som vad som är otrohet etc..
Själv tycker jag det är bara att fantisera, dvs VILJA knulla någon annan, men inte gör det för att man inte vill riskera något etc.

Dock finns det även de som kan kontrollera och har koll på sina "instinkter". Då är jag tveksam till om jag skulle klassa det som otro, ifall man alltså avfärdar känslor för andra för att de är instinkter. Men tar alltså medvetet ett avstånd från det. Då man alltså inte avstår för partnerns skull, utan för att man själv inte vill (även att driften finns, ofta hos män).

Varesig man kan kontrollera dessa drifter/sug/tankar elelr inte, tycker jag man ska hålla det för sig själv. Det tillför helt enkelt inte förhållandet något gott att berätta. Och, it's nature.

Intressant att du tar upp hurvida man skulle påverkas av att veta ifall sin partner ALDRIG får veta ifall man är otrogen, fysiskt. Jag kan säga som så att, om någon trots detta inte är otrogen psykiskt men har "driften", tycker jag inte det kan klassas som otrohet, då medvetandet har uppenbar kontroll, jag tycker med andra ord det går att bortse från den kroppsliga viljan då. En annan sak om man faktiskt skulle vara otrogen för att man vet man kommer undan med det, då tycker jag man är otrogen varesig man utför det eller inte. Bara genom att tänka/vilja det. Då låter man de kroppsliga begären ta över.

Angående distans, jag tycker inte onanering har med kärlek att göra. Om man inte gör det som en kärleksakt såklart, men att sitta själv framför en tidning vill jag inte påstå är kärleks relaterat. Sen kan man ju diskutera varför det är värre att sätta på någon då, så länge det inte är kärleks relaterat, bara "ett annat sätt att onanera".. Men jag skulle säga att onanering är otrohet, om det inte är ens flicka/pojke man tänker på, dvs onanerar till.

Nu bryr jag mig inte om att svara på dina frågor punktvis, men jag har läst vad du skrivit och försöker svara på det jag kan, i det jag skriver.

Brandbil gott att höra att det finns några få människor
på FB kvar med sunda värderingar

brandbil. Det du skriver är det inget fel på. Ett relativt bra inlägg antar jag. Men det har inte riktigt med det jag är ute efter att göra. Reoshi kommer in lite på det. Som ett exempel, onanering (mentalt sex med en ANNAN partner, om man nu inte tänker på sin egen partner) eller utlopp för samma begär i den fysiska verkligeheten. Varför är det ena värre/mer fel än det andra? Jag fick ett bra svar på det i första inlägget. Naturliga instinkten att föra vidare sina gener, därav skillnaden varför den fysiska handlingen ÄR VÄRRE. Dock finner jag det fortfarande intressant och relativt oklart varför man som människa inte låter sin kärlekspartner få utlopp för sexuella begär vid sidan av det verkliga förhållandet. Personen i fråga kommer ju ändå kunna sprida vidare sina gener med partnern, eller har mycket möjligt redan gjort det, trots "otrohet". Varför denna instinkt att "skydda" sin partner för vidarespridning hos andra människor? Var kommer detta ifrån? Djur har väl inte detta tankemönster? Någon bra förklaring?

Känns som om man skulle sammanfatta huvudinlägget med "det man inte vet har man inte ont av".

TS: funderar du på att knulla vid sidan av med gott samvete eller varför detta enorma tankearbetet kring otrohet?

Det var ju precis vad jag svarade på. Frågan om otrogenhet har (enligt mig) mycket lite med instinkter att göra. Kanske inte för de mentalt handikappade, men för de med förmåga att resonera.

Skillnaden mellan "mental otrogenhet" och "fysisk otrogenhet" är bara vilka regler som ligger till grund för en sådan eventuell anklagelse.

Du kan bara vara "mentalt otrogen" om du och din partner kommit överens om att inte tänka på andra.

Du kan bara vara "fysiskt otrogen" om du och din partner kommit överens om att inte dela fysiskt kontakt med någon annan.

Det handlar om överenskommelser och inte om några jävla drifter (nej, jag är inte upprörd ). I dagens samhälle är drifterna ofta underordnade olika sorters "avtal". Må det vara avtal om trogenhet eller avtal om att inte ta någon annans liv (även om man är jätte- jättemycket arg). De naturliga instinkterna/drifterna finns där och kan göra livet lite svårt för oss ibland. Vissa verkar få det svårare än andra. Vad det nu kan tänkas bero på...