Citat:
Ursprungligen postat av Mesmero
Måste bara instämma i den fina kritiken du fått. Själv har jag en förmåga att hårddra mitt raljerande och genom att överdrivet resonemang få gehör för mina åsikter (därav mina extremt fina ord).
Väldigt tacksamt. Jag är förvånansvärt pårökt för tillfället och koncentrerar mig därför på varje ord, som får som sin egen lilla tid och rymd att existera i, varför ditt lättfattliga meddelande gör sig ännu tydligare och klarare i all sin objektiva exaktion.
Uppfatta nu inte detta som en karikatyr eller parafras av ditt inlägg; jag kunde nästan skönja tendenser därav i min egen kommentar. Jag råkade bara fastna i tankegången.
För övrigt satt jag just och funderade över mina mer negativa kritiker, om de verkligen läser varje ord och förstår, i vilken utsträckning jag menar det? Ser man bara orden radade efter varandra och hastigt urskiljer deras sammanhang, ögnar sig igenom texten, så verkar den ju onödigt utsmyckad, men i själva verket beskriver jag händelseförloppets intensitet..
Citat:
Ursprungligen postat av Mesmero
Min uppfattning är att den håller så pass hög kvalitet att den känns banbrytande inom den svenska litteraturscenen. Du har helt klart hittat en nisch där du på fullaste allvar kan komma att konkurrera med de etablerade författarnamnen.
Det var en intressant åsikt. Jag har själv funderat i liknande banor, vilka författare jag skulle konkurrera med, vilken genre jag egentligen skriver och vilket medium det skulle kunna ha.
Citat:
Ursprungligen postat av Mesmero
När jag läste ditt inlägg såg jag framför mig att det var ett kapitel i en stor roman som berörde just den karaktär (du själv) som målas upp på ett sådant förtjänstfullt och intellektuellt sätt. Dock tror jag att det kan vara viktigt att romanen har någon typ av story vid sidan av själva beskrivningen av knarkandet. Tycker att du verkligen ska överväga att kasta ihop en novell eller dylikt. Du kan väl börja med att publicera den i FBs litteraturdel för att se vad du får för kritik där.
Vridningskonsten skulle säkert göra sig bra rentav som första kapitlet, eftersom det går ut med dunder och brak: här handlar det om tung narkomani och färska reflexioner över det.
Fiktion faller mig hur som helst inte i smaken, varför jag i stället har för avsikt att så småningom ge ut mina memoarer. Måste bara knarka litet mera först, så memoarerna får litet mera innehåll och tidsperspektiv.
Huruvida den syftar till att utmåla mig på ett så förtjänstfullt och intellektuellt sätt eller inte, det vet jag inte. Det skulle i så fall vara undermedvetet. Det medvetna syftet är att framställa knarkandet, såsom jag uppfattar det, och vilka tankar jag tänker under tiden.
Citat:
Ursprungligen postat av Mesmero
Nu känner jag att bajssmaken på tungan börjar göra sig gällande. Ska gå och borsta tänderna och dricka lite vatten...
Mvh,
Mesmero
Edit: glömde först att sätta ut den där sista quoten. Fast även jag börjar känna en viss bajssmak på tungan... eller är det cottonmouth?