Vridningskonsten [Heroin IV]

Om du inte har bråttom kan du ju göra en Burroughs; knarka ner dig ordentligt i ett par decenniers tid samtidigt som du för anteckningar som du glömmer bort och sedan redigerar ihop till en roman. Fast det är ju inte riktigt dokumentärt det heller iofs...

EDIT: Förresten. Ett intressant dokumentärt projekt vore ju att utvärdera ditt försök med heroin på måndagar och torsdagar, dvs. regelbundet användande utan att fastna i ett beroende (vilket jag antar är tanken). Du kunde berätta om ditt bruk/missbruk hittills, varför du har bestämt dig för att pröva det här, och hur det går. Skulle vara jävligt intressant att läsa om hur det projektet. Du kan ju definitivt handskas med pennan och kanylen, och verkar dessutom ha en god analytisk förmåga och bra självkännedom, alltså skulle du vara mycket väl lämpad för att skriva en dylik forskningsrapport.

Jag har ett mycket gott minne, och mina memoarer skulle naturligtvis basera sig på dagboksanteckningar samt mina levande minnen. Det skulle bli dokumentärt på samma sätt som vilka andra memoarer som helst.


Naturligtvis kommer memoarerna att behandla mina föregående perioder av dagligt missbruk samt mitt försök att bruka heroin på måndagar och torsdagar. Den dag det spårar ur, om det gör det, kommer naturligtvis att bli en intressant vändning i boken. Med litet tur håller dock den här disciplinen livet ut, och på så vis hoppas jag bli ett levande exempel för att vederlägga den nuvarande synen på beroendesbegreppet.

Förbaskat att jag inte hann läsa att du skrev det. Men i kväll kanske? Får se om jag kanske har lite röka kvar, så man kan utbyta lite flummiga tankar.

Har du typ ingen kamera så man kan få se hur du bor?

Nej, min f. d. kran snodde min kamera.

Det är ingen fara Arkomann. Jag har en kameratelefon och är bosatt i Uppsala. Jag kommer över med den och gör en alldeles egen dokumentär om dig. Med brittisk accent ofc.

Javisst, äkta BBC.
"Oh, yes, most certainly. Here lives the Aaahkoman, in this simple flat filled with dust and beer cans and used up syringes..."

To be honest, i would have watched it. Oh yes, it would give me great pleasure to experience the oh-so rough life of a real drug addict whilst sitting at home in my warm and coasy flat infront of my telly eating popcorns and crisps.

Edit: vafan skrev jag på engelska för

And you would be abhorred to know, that I've only got up to eat some toasted bread and drink a few cups of coffee around ten o'clock in the evening after a hard nights shooting up heroin all the time followed by a hard mornings abuse of pills and cheap beer.

BBC shouldn't just make a documentary about your life. They ought to make a sitcom aswell. Can't you imagine how fun it would be for all the kids to watch you OD on a mix of Heroin, alcohol and a large number of various pills, accompanied by the sound of recorded laughters?

That would be hilarious.

Kul läsning!

Inledningsvis kände jag ett motstånd mot ditt broderande och började tänka negativa tankar för att plötsligt inse att jag faktiskt tappat distansen och lät mig föras i släde upp och nerför de grannt färgade garnkullarna! Fint skrivet!

Detta roade, för att nämna nåt, mig:

Förberedelser har alltid en roll att spela, men i förberedelsen av den intravenösa injektionen spelar vissa föremål nyckelroller och den mest uppenbara är förstås hammaren och spiken, pump och kanyl — ett mera oskiljaktigt och i mina ögon också desto mera sympatiskt radarpar än exempelvis hammaren och skäran. Om jag hade ett land, och det landet skulle ha en flagga, skulle i förgrunden pumpen och kanylen figurera.


Jag följde ärret längs armvecket och justerade sträckan genom att vrida den vänstra handleden i sidled, tills jag hittade en oförstörd utbuktning på den cephaliska venen, där jag sakta gick ned och bedömde den rätta vinkeln med långfingret som landningsställ, och sedan med tummen smekte över sprutans gradering, så att hudens elasticitet själv tycktes suga in kanylen.
Plopp, så gick stålet genom ytterhuden. Djupare...
Plopp, så gick stålet genom underhuden, och där någonstans förnam jag någonting. "Träffade jag en nerv?", tänkte jag. Det kan göra rejält ont.

Det andra citatet roade iofs inte, och varför skrev du det där om "ploppen", jag fick, ärligt talat, ångest när jag levde mig in i situationen?

Du kanske ska börja skriva inte bara anteckningar, dagbok, och på nätet, utan också börja på memoarerna redan nu! Måste ju finnas en hel del att berätta, både knarkerfarenheter och familjesituationer, jag menar, drömmer man att farsan får spö av hulken så lär det ju finnas händelser som andra skulle vara intresserade att ta del av. Och dina erfarenheter angående vårdrapparaten är ju intressant också! Börja snart!