2007-09-24, 01:57
#1
Stina har suttit framför datorn hela veckan och vill absolut dansa, för att få omväxling och motion. Hon ska gå med några tjejkompisar. Men först ska hon träffa en annan kompis som ska upp tidigt och jobba och inte kan komma med. Sen står hon på stan i regnet, ensam och övergiven. I ren desperation ringer hon en massa hon känner (bland dem killen Jonas men han svarar inte).
Så småningom anländer de andra tjejerna och de ställer sej i den jättelånga kön. Stinas paraply räcker inte till för fem personer. De andra tjejerna orkar inte stå i långa kön i regnet utan åker hem igen. Stina skulle också åkt hem om hon inte träffat några andra bekanta i kön.
Efter en timme har hon kommit in. Men då har hon träffat en gammal killkompis, Anders. De blir sittande och pratar i timmar, så det blev ändå ingen dans för Stina. Men promenaden hem med Anders (som bodde åt samma håll) tog en timme, så nån motion fick Stina iaf.
Nästa dag ringer Jonas. Stina kan förstås inte säja "igår kände jag mej ensam och desperat och behövde nån att tala med men inte idag" utan går med på att träffa honom på en fika.
Men poängen är varför dessa långa köer? För Stina var ju kvällen iaf inte totalt bortkastad men däremot för hennes tjejkompisar. Är det avsiktligt som klubbarna/krogarna har dessa köer, får de större status då? Trodde det bara var ett stockholmsfenomen men det har tydligen spritt sej. Måste man lida först för att ha roligt?
En sak till, på krogen gör man inga nya bekantskaper, bara återupplivar gamla. Eller är det nån som brukar hitta nya vänner där?
Detta kanske borde finnas i nåt forum som heter "Klubbar/krogar/diskon" men jag hittar inget sånt.
Så småningom anländer de andra tjejerna och de ställer sej i den jättelånga kön. Stinas paraply räcker inte till för fem personer. De andra tjejerna orkar inte stå i långa kön i regnet utan åker hem igen. Stina skulle också åkt hem om hon inte träffat några andra bekanta i kön.
Efter en timme har hon kommit in. Men då har hon träffat en gammal killkompis, Anders. De blir sittande och pratar i timmar, så det blev ändå ingen dans för Stina. Men promenaden hem med Anders (som bodde åt samma håll) tog en timme, så nån motion fick Stina iaf.
Nästa dag ringer Jonas. Stina kan förstås inte säja "igår kände jag mej ensam och desperat och behövde nån att tala med men inte idag" utan går med på att träffa honom på en fika.
Men poängen är varför dessa långa köer? För Stina var ju kvällen iaf inte totalt bortkastad men däremot för hennes tjejkompisar. Är det avsiktligt som klubbarna/krogarna har dessa köer, får de större status då? Trodde det bara var ett stockholmsfenomen men det har tydligen spritt sej. Måste man lida först för att ha roligt?
En sak till, på krogen gör man inga nya bekantskaper, bara återupplivar gamla. Eller är det nån som brukar hitta nya vänner där?
Detta kanske borde finnas i nåt forum som heter "Klubbar/krogar/diskon" men jag hittar inget sånt.