Citat:
Ursprungligen postat av supersmurfigt
Jag tillhör den sortens människa som behöver tid för mig själv. Göra vad jag vill (oftast inget vettigt), totalt kravlös och enskild lugn och ro. Detta är inget personligt mot någon, detta gäller alla människor jag träffat. Ibland vill jag bara att de ska försvinna i några timmar så jag får koppla bort allting för en stund.
Det här är en känslig punkt. Hur säger man till någon att man vill vara ensam en stund, utan att de tar illa upp? Låt säga att flickvännen sovit över och du känner bara att du vill vara ifred några timmar på eftermiddagen. Eller en kompis som du först vart ute på stan med och sen ska hitta på nåt med på kvällen, vad gör du om lusten tar slut?
Idag använder jag oftast nödlögnen men är inte helt bekväm med den. Oftast kommer frågor efteråt, "gick det bra att tvätta?" när man i själva verket bara slöat hemma... sen ska man tvätta bara några dagar senare och då verkar det suspekt om personen får veta det.
Går det att vara rak och ärlig med den här saken eller tar människor illa upp? Har ni några erfarenheter? (Eller är jag bara konstig som behöver min alone-time för att kunna uppskatta andra människor)
Tyvärr är nog nödlögnen det bästa alternativet, om man inte har en partner som inte har ngt emot att bli "iväg-schasad" då och då.
Om man är ärlig från början och säger som det är - "jag vill bara vara själv ett tag" så fungerar det ett tag.
Många tjejer är fantastiskt förstående de första 5-15ggr och sen är det
inte lika gladlynt längre.
Har haft detta problem i iss samtliga tidigare förhållanden jag haft, till slut blev det det smidigaste och med minst grogrund för bråk om man helt enkelt körde vita lögner - tragiskt men sant.
Med nuvarande sambon är det för första gången inga problem alls, säger som det är och gömmer mig i arbetsrummet och bara är för mig själv. Eller tar DKWn på en tur och lyssnar på musik och rensar skallen.
Självvald ensamhet är ett måste för att livet ska kännas bra för mig.
Men det är ett knepigt problem, detta.