Barnspråk

Jag håller med föregående talare; barnspråk är något vi vuxna hittat på. Jag kan inte förstå att så många föräldrar talar med enkla meningsuppbyggnader, förenklade ord och ofta med en tramsig barnröst. För att inte tala om icke-logik. Varför envisas med att "blåsa på fingret" när det gör ont, istället för att lära barnet att smärtan snabbt går över och att blåsa inte alls hjälper?

Det där är en helt annan diskussion, men det är faktiskt konstaterat att man kan distrahera en smärta genom att aktivera andra stimuli, blåsa på fingret, klappa på magen. Smärtsignalerna blir delvis blockerade av behagligare signaler samtidigt som smärtstillande ämnen frigörs (t ex vid massage).

Barnspråk talas av alla kulturer, så det finns nån mening med det också. Har sett nåt om det på TV men minns inte varför.

Trams.

Vi vuxna använder enklare meningsbyggnad etc som en väg in i språket. Barn behöver stimuli på den nivå de befinner sig *(eller en smula över den nivån) - helt i linje med Wygotskys teorier.

Du kan prata med barn precis på vilken nivå du vill, de kommer ändå att lära sig. Vygotskys skrev sina teorier i slutet på 1800-talet, och många av hans texter är förlegade. Med din logik borde ju ett flertal olika språk i ett barns omgivning vara väldigt förvirrande, speciellt om det rör sig om vitt skillda sådana. Men, förstår du, det är det inte. För barn klarar mycket väl av ett flertal språk, alla med sina egna meningsuppbyggnader - den ena mer komplicerad än den andra.

Allas vår Nationalencyklopedin transkriberar det ryska namnet Vygotskij, Lev.

Det är det vanligaste ja, men jag har sett tre-fyra olika stavningar

Det kan också vara en placebo-effekt, det vill säga, om jag tror, att det ska sluta göra ont, så slutar det göra ont.
MVH
Petter Eremiten

För att förtydliga min egen ståndpunkt något:
Om enklare meningsutbygnad uttalar jag mig inte med vidare säkerhet, dock får jag en spontan känsla av att dett SKULLE KUNNA vara positivt för barnets språkutveckling.

Ordet vovve är inte enklar på något vis än hund, kisse är inte enklare än katt.
Det är bara dumma vuxna som låter dessa ord leva kvar.

På ämnet om att vuxna för in förenklade varianter av ord och uttryck till barnen. Mina föräldrar berättade att de aldrig har använt förenklat språk till mig någon gång under mitt liv. Sen var de alltid kritiska mot skolans metoder att lära ut, att de inte lär ut rätt från början. T.ex. då grundskolebarnen ska lära sig sammansatta ord så får de träna på att dra bindesstreck, alltså "samman-satta". Min fader tyckte att detta och mycket annat som lärdes ut i skolan var bedrövligt, att man inte lär ut rätt i skolan, att inga krav finns.

Det är därför så många i min ålder (sent 80-tal), vilket märks här på fb är så fruktansvärt dåliga på att skriva. Inte ens i högstadium eller gymnasium ställs det några krav på att man skall kunna stava eller använda grammatik korrekt.

Då jag började grundskolan så var det tal om att flytta upp mig en klass för att jag var så långt före alla de andra barnen i utvecklingen. Detta beror nog mångt och mycket på uppfostran jag fick. Inga förenklingar eller genvägar. Det är ännu värre nu för tiden då 80-talets White Trash börjar skaffa barn och de vuxna saknar kunskap om att skriva och tala. Sen förenklar de ännu mer till sina barn och allting går i en ondskefull spiral nedåt. Bäbisspråk är fan inget gulligt, lär ungjävlarna rätt från början. Dessutom, med invandringen är Sveriges språk än mer på väg åt helvete.

Då vet du vad följande barnord betyder:

Kossisar
Voffisar
Tootisar
Kattamisser
Fårisar
Naninisar

En gissning: kalvar, hundvalpar, potatis / hamsterungar / råttungar, kattungar, lamm, kaninungar.

Tootisar är lite problematiskt ur språksynpunkt. Det finns väldigt få svenska
ord med oo i. Hursomhelst representerar listan en viss zoooordning.

Han föddes 1955 och döddes 2001 låter rätt gulligt, även fast innebörden inte direkt är det.