Fråga Gud !

ang. universums struktur.

Vi delar upp allt i vår omgivning i antingen linjer (där det finns en början och ett slut) eller icke linjer (där man kan följa fenomenet från en punkt och sedan tillbaks till samma punkt, vilket kan vara en form av cirkel.)
Det finns även ett alternativ till dessa och det är en blanding av de två, dvs utgången beror på vad som sker under resan.
Ett exempel kan vara våra liv, dessa tycker vi oss se en tydlig början och ett tydligt slut på men naturligtvis börjar inte vårt tiv med vår födsel eller vår skapelse procces, utan ser man vad människan egentligen består av finner man att varje människa, hund, råtta eller vithaj är en liten del i all den fysiska meteria som används av jorden.
Denna massa ökar eller minskar aldrig (bortsett från enstaka kometnedslag).
När man väl kommit till insikt om detta kan man ställa sig frågan vad som är meningen med det hela och att allt kämpande för artens överlevnad är mikroskopiska petitesser i jämförelse med de frågor som föds vad gäller jordens syfte, historia, framtid och struktur.
Men istället för att begränsa oss till jorden talar vi om det största fenomen vi känner till, universum.

-Om universums liv kan liknas vid en linje, var är då början och vad kommer att påverka slutet?
Om det inte finns något slut, kan det då liknas vid en cirkel?
Börjar då cirkeln vid en särkild punkt eller tynas universums liv upp och ned?
Oavsett vilket, var i cirkeln/linjen befinner vi oss nu?
Om universums liv börjar och slutar vid en viss punkt, kommer vi då uppfatta övergången? hur kommer övergången ske?
Om ingen av dessa två alternativ stämmer, hur ser universums struktur ut? Påverkas dess framtid av andra faktorer?
Är universum en liten del av något större?

Oavsett universums struktur, vad bestämmer att all massa ska dras till varandra för att åstakomma och upplösa materiesammlingar?
När började den regeln gälla?
Om det inte finns en viss tidpunkt för denna regels födelse, har den då utvecklats sakta precis som alla varelser på jorden sakta utvecklats och förfinats? vad kommer då bli nästa steg i regelns liv?

hjälp...

Det här är några frågor bara jag knåpat ner i all hast...
Om någon har något som kan liknas vid ett svar vore det coolt att höra.

Många frågor, men det finns ju tyvärr inte många svar.

Det borde stå helt klart att människan, djurens, naturens kamp som förs på denna lilla planet i utkanten av Vintergatan är helt och hållet meningslöst. Liv på jorden uppkom för tre miljarder år sedan då Universum funnits i 7-17 miljarder år, och när solen slocknar om ungefär 5 miljarder år kommer jorden att gå under med övriga innerplaneter ( Merkurius, Venus och Mars). Vintergatan med sina 100 miljarder stjärnor är bara en av miljarder galaxer och är också den meningslös i det stora hela. Nya teorier visar att det enda som skulle kunna vara viktigt i universum är svarta hål. Det låter konstigt kanske men teorin är att svarta hål skulle kunna föda nya universa ( så kallade baby-universa) och på så sätt skulle vårt universum kunna liknas vid en förälder som föder ett otaligt antal barn ( stjärnor) och hoppas på att några av dessa utvecklas till svarta hål när deras levnad är över. Vi vet att bara stora stjärnor slutar som svarta hål, medan vår sol som är en medelstor stjärna slutar som en vit dvärg. Därför skulle man kunna säga att allt hopp om att människan skulle ha någon som helst mening i allt detta slocknade när våra vetenskapsmän bevisade att vår sol inte kommer att sluta sina dagar som ett svart hål. Annars skulle man med lite god vilja kunna säga att människan är en del av solens väg mot att bli ett svart hål som sedan skulle kunna föda ett babyuniversum ( som i teorierna lever sitt eget liv i ett annat rum och i en annan tid).

Frågan är bara hur mycket en människa, eller för den delen, ett människosläkte, betyder för att en stjärna ska sluta som ett svart hål. Ungefär lika mycket som att en fluga bestämmer var nästa OS ska hållas.

Det där var en av de längsta meningar jag nånsin läst.

Vad tror du om att eftersom hjärnan är byggd av vanlig materia och lyder under fysikens lagar så är den väldigt begränsad i räckvidd och har alltså inte chans att tänka på nivåer som vi inte känner till av just den här anledningen.
Metafysiska nivåer som kan innehålla lite information om hur det egentligen ligger till utanför de väggar vi byggt upp för att svara på de frågor vi inte kan svara på.
Och kanske kan ge oss en ledtråd till varför allt är som det är.

Detta kan ju tyda på att vi är som myror framför en teve.
Något stort och tufft ser vi att det är, men att ens ana oss till vad programmet handlar om är något vi inte kommer göra på bra jävla länge.
Än mindre varför teven står i rummet och var i staden rummet befinner sig och varför.
Men tanken är ganska spännande.
Eller så finns inget metafysikt plan utan allt är bara en fråga om tid.
Vad tror du ?

Påminner lite i resonemang om den fjärde dimensionen, så vitt jag vet går dess existens att bevisa matematiskt (är ute lite på djupt vatten nu), men väldigt svårt att förstå för oss som lever i en tredemensionell värld. Jämför med att någon lever i en tvådemensionell värld och får besök av någon från den tredje. Han skulle ju inte kunna se oss som vi är utan bara i genomskärning och på så sätt ha väldigt svårt att se och förstå helheten. Samma sak är det för oss i den tredje, vi kan säkert se delar av den fjärde, men kan inte sätta samman delarna till dess ursrungliga utseende. På så sätt skulle universum vara varken en linje eller en cirkel utan något ogreppbart för vårt sätt att tänka och se.

Obs detta är bara spekulationer har ingen grund för påståendet....

De tre dimensionerna längd, bredd och höjd kan vi människor uppleva och förstå, men den fjärde - rumtiden ( OBS, detta är en kombination av de tre rumsdimensionerna och tiden) - är som Dipper säger svår att greppa. Jag har läst flera exempel som går ut på att vi ska förstå hur svårt det är att begripa den fjärde dimensionen. Dipper ger ett exempel och här är ett annat. Men först vill jag ge en bakgrund.

Människa är en tredimensionell varelse som lever och verkar i fyra dimensioner. Svårigheten är att förstå hur den fjärde dimensionen påverkar oss.

Om man nu tänker sig en tvådimensionell varelse som lever i en tredimensionell värld. Den varelsen har lika svårt att förstå den tredje dimensionen ( höjd) som vi har med den fjärde dimensionen. Poängen med detta exempel är att visa hur lätt vi ( som varelser i tre dimensioner) förstår svårigheten för den tvådimensionella varelsen att se hur den tredje dimensionen påverkar honom. Den tredje dimensionen finns där i hans värld men han är oförmögen att uppfatta den.

Den tvådimensionella varelsen bor i en värld som består av en platt yta, ungefär som ett ark papper.
Detta är hans värld.

_____Y_________________


Y är här den lilla tvådimensionella varelsen och det ni ser ovanför är hur Y upplever sin värld. Y skulle egentligen inte synas från detta perspektiv om han själv tittade på sig själv i en spegel då han är öförmögen att uppfatta höjden. Han skulle ligga platt på marken. Längd och bredd är det som han kan förstå. Nu är Y en upptäckttörstande man och börjar därför att gå iväg för att hitta slutet på sin värld.

Om Y nu börjar att gå till höger på denna bild ser det ut så här:

________________Y_______


Om Y nu går ännu en liten bit ser det ut så här:

_______Y__________________

Y är tillbaka där han startade trots att han gått ifrån den plats han startade ifrån. Han har gått till höger hela tiden men är ändå tillbaka på sin ursprungliga plats. Y fattar ingenting, men vi, som har förmåga att förstå tre dimension inser att den tredje dimensionen som Y inte förstår är Höjd. Om vi tittar en gång till på Y:s värld så ser vi vad han inte ser:

__________Y________
(___________________ )


( Ursäkta, men det var lite svårt att rita ett klot, men det är det det ska vara. Vi kan se varför Y kommer tillbaka till den plats han startade på, men Y är konfunderad.

Ja, jag hoppas jag inte gjort några misstag med mitt exempel. Jag tycker det är ett tankeväckande exempel.

BF_Sweden: bra förklaring, tiden är ju som sagt en intressant aspekt, särskilt när det gäller avstånd.
Vi har väl tyvärr halkat ur den här konferensgruppen dock..

Sätraligan? Gävle?

bf-sweden, det som är intresant med det här resonemanget är ju hur man talar om de gränser vi tvingas leva inom men att samtidigt förstå att vi verkligen är begränsade i vårt tänkande.
att prata om hur den 2 dimensionella personen måste lida av sin underutveckling och att veta att vi själva har precis samma problem sett från en annan vinkel.
men om vi är oförmögna att se och förstå den fjärde dimensionen kan det då inte vara så att vi inte ens är kapabla att inse hur begränsade vi är.
att vi lägger upp gränser som inte ens existerar bara för att det är det enda vi klarar av ? men att anledningen till att vi inte kan förstå är någonting helt annat som vi helt enkelt inte ens kan tänka.

tanken kanske är meningslös men det är ändå en obehaglig tanke att veta att det är "the outer limits" som man rör sig i och att det finns något bortom det här.

(ja gävle.)

Jag är inte säker på om det är ett gravt handikapp att "bara" uppleva två dimensioner, eller tre för den delen. Vi är på något sätt skräddarsydda för att uppleva världen på vårt sätt och om vi upplevde alla de dimensioner som till exempel mikropartiklar verkar i, skulle vi uppleva något så helt annorlunda att liv kanske inte ens skulle uppstått.



"att vi lägger upp gränser som inte ens existerar bara för att det är det enda vi klarar av ? men att anledningen till att vi inte kan förstå är någonting helt annat som vi helt enkelt inte ens kan tänka. "

Jag hängde inte riktigt med i din tankebana, vill du förklara på något annat sätt?

Bla bla bla. *gäsp*

Jultomten är i sin 23:e dimension obegränsad:
allsmäktig, allestädes närvarande, allvetande.

Vi är så oerhört begränsade att vi aldrig kan förstå hans julklappsutdelning eller hans slädfärd.

/Anton

Menade du verkligen det du skrev nu, eller råkade du vända på det?

Bibelcitatet var totalt dravel.
"Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ? Eller vad kan en människa giva till lösen för sin själ?"

Vad är en själ? Förklara gärna.

/Anton

Om inte Gud vill det borde han väl kunna fixa det lätt.