Den stora tråden om Joakim Thåström

Turnén var bra som fan, jävligt mäktig känsla när han drog igång Österns Röda Ros i premiären! Men håller med om att albumet inte är hans bästa, även om det finns ett gäng toppar som är riktigt bra så är det ett ganska mediokert släpp från honom.

Är grymt taggad på att höra Centralmassivet. Körkarlen är en låt som växt något enormt för mig sedan den släpptes, tror att detta kan bli en riktig succé, speciellt live!

Ja har riktigt stora förväntningar på Centralmassivet, Körkarlen växer precis som du säger. Jag hoppas på en bättre spelning under denna turne, ska se han en gång eventuellt två gånger med lite tur. Jag har sett han en jkla massa gånger är nog därför jag var besviken på förra turnen och framför allt plattan.

Vet att Centralmassivet finns på spotify men jag väntar tills jag har skivan i min hand.
Blir nog både CD & någon LP utgåva. Så det blir en tur till Bengans efter jobbet

Sitter och lyssnar på nya plattan. Strak inledninglåt med Bluesen i Malmö.

Tycker plattan är betydligt bättre än Den morronen som jag aldrig fastnade för.

Håller med , den lyfter.

Riktigt bra intryck efter två genomlyssningar, om den fortsätter växa kan det mycket väl vara det bästa han släppt!

Jag är förvånad över hur lite uppmärksamhet Centralmassivet har fått här på FB och delvis på andra ställen också.

Jag har följt Thåström alltsedan slutet av Ebba Grön-perioden (jag var liten parvel då). Tycker att Thåström varit som bäst de senaste tio-tolv åren.

När första singeln släpptes från Centralmassivet, Old Point Bar, så blev jag lite fundersam. När singel nr 2, Körkarlen, kom så blev jag besviken. Tyckte inledningsvis att det var som att Thåström försökte flytta tillbaka tiden till sitt 90-tal med industrirocken som illasittande rock.

Så kom Centralmassivet.

Jag har gjort ett flertal genomlyssningar av albumet. Numera anser jag att både Old Point Bar och Körkarlen är starka låtar. Fråga mig inte varför men lyssningarna har väl gjort att låtarna mognat hos mig.

Av de nio låtarna på Centralmassivet har jag egentligen svårt för ett spår och det är Låt det goda. Det skaver varje gång den låten kör igång. Tycker inte den riktigt tar sin plats på albumet. Aldrig av med varandra får nog mogna lite till hos mig.

I övrigt uppfattar jag plattan som riktigt stark.

Thåström blir dock bara bättre och bättre med frasering och uttryck i låtarna. Vid noggrann lyssning så är det balsam för öronen. Ett exempel är öppningsspåret Bluesen i Malmö. Lyssna 4:15 in i låten: "Öppet fönster... Heeeeeey". Gåshud. Thåström ropar ut ett livsbejakande men melankoliskt vårskrik på ålderns höst. Ett annat exempel. 2:24-250 in i "Körkarlen kommer - hey hey hey - hey hey hey" (eller är det möjligen ett "hej hej hej" till Körkarlen?). Eller 2:00 in i Centralmassivet. Miraklet som ska komma i det ångestfyllda "nuuuuuu". Eller varför inte Old Point Bar vid 1:44, det uppgivna, uttröttade "heya". Som mästarna målat himlen - ja, vilken stark Thåström-låt. 2:40: "Svart sammet kommer, håll i håll i håll i" (eller är det möjligen "holy holy holy"?). Gåshud. Och ett sista exempel, bara för att inte bli alltför långrandig. Natten för det här. Lyssna på ångesttjutandet 1:57-2:38 i låten. Och sedan fortsätter det 2:48 "Ett kungarike på tolv kvadrat." Man ser Thåström hänga upp rocken på kroken, lägga sig i hotellrumssängen (eller kanske i motellrummet) och utmattad somna in.

PS. Jag tänker inte kommentera den fullständigt infantila textraden som Thåström av någon anledning valde att behålla på inledningsspåret. Lyssna helst inte 3:33 in i låten: "Jag älskar de här ostämda symfonierna, de låter som kärlekskranka delfiner.". Lägg av, liksom. Olycksfall i arbetet?

Har lyssnat igenom "Centralmassivet" några gånger nu och tycker helt klart det är en bättre platta än "Den morgonen". Det är ju helt klart att Thåström cementerat sin lite flummiga, nästan spoken words-stil ända sen "Mannen som blev en gris" men den här känns mycket mer musikalisk än något han gjort på länge. Jag gillar den och tycker den passar bra in i hans diskografi men en liten, liten del av mig önskar att han kunde göra en skiva i stil med "Det är ni som är dom konstiga.." igen.

När jag körde igenom hans förra skiva var mitt intryck att det var hans första gubbiga skiva. Riktigt oroande faktiskt.

Sen hörde jag lite från Centralmassivet på radion o hade inga förväntningar, nån slags recension, tyckte det lätt mkt bättre. Det är trist det där när de inte orkar vara arga längre.

Var på turnepremiären i GBG, riktigt fet spelning men tyvärr kasst ljud. Ska se han lite längre fram under turnen också, ska bli intressant att jämnföra mot premiären.

Jag hade låga förväntningar på Centralmassivet, efter att ha hört singlarna, men trotts det blev jag faktiskt lite besviken på skivan. Jag tycker att Thåström går på tomgång nästan hela skivan rakt igenom. Ibland, som t.e.x i textraden nedan:


, känns det som om Eva Dahlgren har varit med och skrivit texterna. Nej, det här är den svagaste skivan sedan Xplodera mig 2000, släppt 1991.

Om någon månad ska jag se Thåström live igen. Hoppas att han kör mycket gammalt material. Det brukar ju var en blandad kompott.

Håller med visegrad till stor del. Placerar den lätt över Den morronen, när det kommer till BDMV och Kärlek är för dom blir det en annan femma. Låt det goda känns malplacerad indeed, dyker upp nåt slags hårdrocksriff mitt i allt liksom.