alla borde vara agnostiker

De små agnostikerna kan tyckas fega, då de till synes utan ansträngning surfar runt bland diverse religiösa föreställningar utan att egentligen befatta sig med dem. Missförstå mig inte, visst begrundar agnostikern (t.ex medan hon äter frukost) lärornas artrikedom, men relativt lättvindligt hittar hon sitt sunda ifrågasättande och - vips - så pulveriseras årtusendens tankestoff. Ja, sannerligen, det förefaller inte svårt att vara agnostiker. Men detta är bara som det verkar, ty att vara agnostiker är att ta ställning hela tiden - som jag ser det.
Agnostikern, som social organism, utsätts ständigt för frestelsen att sälla sig till ett läger och på ett lätt sätt bekvämligen klara sin spirituella försörjning. Kristendomen, Hinduismen o.s.v., ack, det finns många vägar att promenera, men blott en som innebär att man med hurtigt steg och glatt sinne går vilse.
Jag brukar, i muntra stunder, säga ; jag vet var jag är för jag har aldrig varit här förut. Det kan låta underligt och det är det förvisso. Den lilla agnostikern reser, i mina ögon, lätt packad och med både ångest, ärlighet och frihet i ryggsäcken. Att vara agnostiker är att vilja veta (lie mer, åtminstone), men att faktiskt inte veta (allt) (jämt) och att acceptera detta.
Livet är lurt, sanna mina ord. Jesus...rar gosse, säkert.

bevisen, min herre, BF_Sweden.........är inte att ND-upplevelser existerar, utan att -som jag tidigare sagt- "Precis som att personers överblick över andra rum i anslutning till "dödsbädden" absolut är bevisat genom en mångfald vittnen, såväl ytterst trovärdiga läkare som annan sjukhuspersonal."

Om du kan förklara det fenomenet på annat sätt är det ju synnerligen remarkabelt!
M.a.o. ATT det här skett är sant, om du inte förkastar all mänsklig vittnesbörd överhuvudtaget, vill säga..........men om det är ND-upplevelser är en annan sak.
Med tanke på att samtliga personer som hamnat i den här sitsen har berättat om just ND-fenomen i samband med det här "svävandet ovan kroppen", kan man ju kanske gissa sig till att det är en ND-upplevelse.

Vi verkar ha vissa kommunikationsproblem, Mike.

Jag tror nog vi är överens om att Nära-dödenupplevelser är ett faktum - Och då menar jag att vissa människor när de är " nära " döden, upplever hur de svävar upp från sin egen kropp, ser ljus i en tunnel, osv.

Frågan är vad detta beror på och det är det jag talar om. Jag anser att den förklaringen som ligger närmast just nu är att det är hallucinationer som uppstår i hjärnan.

Däremot skulle jag tycka det var mycket mer intressant och spännande om det visade sig att så inte var fallet.

Du, Mike, talar om bevisen för att människor har sett in i andra rum osv. Jag tror ingen förnekar att dessa människor upplevt att de svävat iväg, in i andra rum, och sett saker som de tror är sant. Vad jag inte tror är att det de ser är vad som sker i verkligheten. Jag tror de fortfarande drömmer, hallucinerar eller vad man ska kalla deras tillstånd för.

För att jag ska kunna tro att deras berättelser är riktiga och att de har sett vad som sker i verkligheten behöver jag bevis. Men att få bevis är väldigt svårt i dessa fall på grund av att dessa tillstånd inte går att frammana utan dyker upp när människor befinner sig i kritiska tillstånd. Intervjuer i all ära - det är svårt att gå vetenskapligt till väga om man inte kan testa personer i en vetenskaplig miljö.

Jag vet att det finns människor som kan försätta sig i ett sådant tillstånd att de svävar iväg från kroppen - en så kallad utanförkroppenupplevelse. Dessa människor skulle vara utomordentligt passade för vetenskapliga försök då man lätt kan övervaka den som har utanförkroppenupplevelsen och sedan intervjua honom/henne var hon varit, vad hon sett. Detta skulle sedan man lätt kunna verifera. Ett exempel är att man i ett rum skriver ett ord på en lapp som ligger på ett bord, medan försökspersonen befinner sig i ett annat rum. Försökspersonen ska sedan försätta sig i detta speciella tillstånd och under de närmaste timmarna " flyga" in i det andra rummet och " läsa" vad som står på lappen.

Men som sagt, problemet är att det är så få procent av de som till exempel ligger vid ett operationsbord och upplever en utanförkroppenupplevelse och vi har ingen aning om när och var det ska ske. Intervjuer i efterhand i all ära, men för att man vetenskapligt ska kunna få indikationer om att det handlar om något mycket märkligare än hjärnaktiveter krävs mycket mer striktare förhållningsätt.

ja, förunderlig äro världen. Var det lilla Gud som tvingade honom under pistolhot, eller?

Din nidbild av ateismen stämmer inte. Vad ateism i grunden är, är avsaknad av teism. Det finns tre sorters ateism:

1. De som aldrig hört talas om teismen, och därför inte tror.

2. De som hört talas om teismen, men inte tror på vad den säger.

3. De som hört talas om teismen, och vet (eller tror sig veta) att den är falsk.

Varför skulle det vara mer realistiskt att veta att något är falskt än att inte veta det? Är det mer realistiskt att inte veta vad 2+2 blir, eller är det realistiskt att veta att 2+2=5 är falskt?

När du säger att en agnostiker inte vet om Gud finns eller inte, hur definierar du Gud, och hur vet du att det är Gud? Exakt VAD är det du inte vet??? Jag tycker det är oerhört naivt att säga att du inte vet om Gud finns eller inte finns när det påståendet i sig förutsätter att du vet vad "Gud" är.

MVH,
/Fredrik Bendz

Agnosticism är en kompromissande filosofi, vilket enligt mig är ekvivalent med feghet; att inte våga avfärda teorier, utan tänka "det KAN vara sant..." tillhör också ett nihilistiskt tankesätt. Agnosticism är sålunda en form av nihilism.

Visserligen innebär den ursprungliga skepticismen att man inte kan ha säker kunskap, och därför verkar agnosticismen kanske logisk till en början. Men med detta resonemang kan agnostikerna heller inte avvisa alla andra gudar, som Tor, Zeus, Shiva, och alla de miljontals gudar som skapats runt om i världen - och att tveka i fall de gudarna finns eller inte, gör ingen människa med hjärna: det finns inga sådana gudar. Och varför skulle det vara större trolighet att Gud finns?

Om jag säger, t.ex., att det finns en gud som heter Yuku, så kan inte agnostikern avvisa det faktum att det *kanske* finns den guden. Men det är rimligt och i högsta grad legitimt att i ett sådant fall säga att det inte finns någon gud som heter Yuku: det är självklart.

De allra flesta som är ateister har kommit till den slutsatsen genom liknande deduktioner: det är helt enkelt inte logiskt att det finns en Gud.

ett ex. på en sådan premiss: om det finns en allsmäktig Gud, som är genuint god och kan få bort allt lidande i världen, kan det bevisas ganska lätt att det inte är på det viset; det är tämligen lätt att kontrollera om någon lider eller inte. Därför är det logiskt att det inte finns någon sådan Gud. Och när man sätter detta tillsammans med alla andra motsägelser i axiomet Gud, och vilken makt de som skapade Gud fick, är det lika legitimt att totalt avvisa Gud, som att kunna helt säkert säga att man existerar om man tänker.

warp, parl: jag såg att ni undrade varför folk har så svårt att fatta agnosticismen. jag tror det beror på att man nästan e tvungen att grubbla sig fram till den åsikten. och medan man grubblar måste man vältra sig i filosofi och religion. verkligen sätta sig in i det till en viss del åtminstone. finns alltså enligt min personliga uppfattning ingen genväg till agnisticism och innan man är där så verkar det hela flummigt och kanske fegt.
själv anser jag mig vara agnistiker med en liten lutning mot kristendom pga att det följt med mig från början. en annan sak som jag läste nånstans. förnuftiga människor är inte troende. finns inget förnuftigt i religionerna.
jäklar ja e trött.

Optimus:
Det kan mycket väl finnas en gud som heter Yuku. Han kanske ser ut som en hund. Eller varför inte som en jättestor skalbagge? Zeus, Tor, Shiva etc skulle mycket väl också kunna finnas.

Den som kan säga sig vara *helt* säker på att Yuku inte existerar är en person som tror blint på något, på samma sätt som många förr trodde blint på att jorden var platt.

Men att vara agnostiker är inte samma sak som att tro lika mycket/lite på allting. Var och en får göra sin egen bedömning av hur sannolika olika saker är. En agnostiker utesluter inte möjligheten att skalbaggen Yuku styr över oss, men de flesta skulle nog säga att det är rättså osannolikt.

Att vara agnostiker innebär bara att man inte utesluter något alternativ, och att man inte är helt säker på nånting. Men det är givetvis upp till var och en att bedöma hur sannolika olika teorier är.

Öhh......Erik J!

"Att vara agnostiker innebär bara att man inte utesluter något alternativ, OCH ATT MAN INTE ÄR HELT SÄKER PÅ NÅGONTING!."

Det där sista där, sa det mesta om agnostiker..........hohohoho...är du inte helt säker på att det är du som skrev det där???

ok, du är ju bara 20 år, men ändå...........

male: Att klanka ner på någons ålder är inte så givande...eller snällt. Hellre ung och mogen än det motsatta. Jag är inte speciellt mycket äldre själv.

Inget i livet är säkert, bara olika sannolikt. Så är det. Det anser både jag och uppenbarligen ErikJ. Naturlagarna har fungerat hittills. Det är extremt sannolikt att de kommer att fungera på samma sätt imorgon, men vi VET inte. Du har dina åsikter. Kan vi inte bara lämna det så, utan att skratta och nedvärdera?

Eftersom du gång på gång måste påpeka att du "läst medicin" borde du ju veta att inget inom läkekonsten är absolut. Ingen operation är säker, bara mer eller mindre sannolik att lyckas. Narkos kan innebära döden -- även om det är mindre sannolikt. Man jobbar med en mängd teorier bakom orsak och verkan för såväl mediciner, sjukdomar som genetik eller annan ren forskning. ND-upplevelser KAN vara ett bevis på Guds existens, men det kan också vara symptom på att hjärnan dör. Vad är mest sannolikt? Det enda vi egentligen vet, även om vi förnekar det, är att vi egentligen inte vet någonting -- och varje fråga som besvaras genererar tio nya frågor.

En lite mer ödmjuk linje skulle kanske inte skada. Men det är ju givetvis upp till dig male.

Warp!

Du liksom de flesta som deltar i debatterna i de olika trådarna här i forumet borde väl vid det här laget känna till att det förekommer en del ironi. Om inte - det gör det!

När det gäller min medicinska bakgrund, har jag mig veterligt sagt det en enda gång. Och varför inte? Kan det inte vara en tillgång i diskussioner som dessa?

Inom "läkekonsten" är mycket definitivt. Det är på de premisserna vi utbildar läkare och sköterskor. Inom mycket få yrkesområden ställs det lika hårda krav på just handhavande baserat på definitiva kunskaper.

Jag känner ingen annan "bransch" där det krävs så mycket bevisning innan ett godkännande/erkännande kommer ifråga.

Att ND-upplevelser härrör till att hjärnan närmar sig en kollaps, eller upplever sig att vara det, står nog helt utom tvivel.........vem har påstått annat??


En ödmjukare linje, säger du......om du vill så - kram lilla gubben, hahaha

IRONI - ta´t bara fetlugnt!

Det är möjligt att Male inte känner till något område "där det krävs så mycket bevisning innan ett godkännande/erkännande kommer ifråga" som medicinen.

Som tur är begränsas världen inte av Males kunskaper: En fysiker har strängare beviskrav än vilken medicinare som helst.

Inom psykologi och medicin brukar man jobba med en tröskel på 1/20 medan fysiker jobbar med 1/10000.

(Det betyder alltså, för er som inte har en "bakgrund inom medicinen", att en av tjugo medicinska forskningsrapporter kan ha resultat som orsakats av olycklig slump, medan chansen för att de resultat som rapporteras i en fysiktidskrift, bara har en chans på tiotusen att vara resultatet av olycklig sampling eller annat.)