Har polisen monopol på lagupprättande?

Vilket betyder att du inte godtar någon sorts frihetsberövande utan föregående lagakraftvunnen dom (per definition den tidpunkt då "motsatsen" bevisats). Det betyder i sin tur att samtliga häktningsgrunder nullifieras och det kan kanske framstå som både rätt och rimligt hemma i någon sorts helteoretisk fantasivärld men i verkligheten skulle det fungera mycket illa. Med ett system utan häktning (eller andra frihetsinskränkande tvångsmedel) i väntan på rannsakan kan bankrånare helt fritt lämna landet med sitt byte och mentalsjuka våldsverkare fortsätta ge sig på folk "i godan ro".

Kan man förresten ens tvingas inställa sig på förhör eller rättegång, det kräver ju att ens frihet inskränks trots att skuld inte bevisats?

Om problemställningen är oklar så kan kanske ett exempel hjälpa:
Banken i den lilla byn Kheperaville har blivit rånad och flera människor har skjutits ihjäl. När polisen kommer dit så berättar personalen och andra vittnen samstämmigt att det var bybon Acke Jarklöv som kom in med en k-pist och rånade banken. Polisen åker hem till Acke och när de knackar på så öppnar Acke sin dörr frivilligt men på direkt fråga så nekar han till att ha rånat banken. Han tror att bankpersonalen och vittnena hittat på det hela för att smutskasta honom; han och bankdirektören är gamla ovänner. Det skulle också kunna vara Ackes tvillingbror Becke som rånat banken, menar Acke och undrar om polisen har frågat honom. Över axeln på Acke ser polisen två packade resväskor i hallen och flygbiljetter och pass på hallbordet. En flygtaxi kör in på Ackes uppfart och Acke säger till polisen att han inte har tid med dem längre. Hur tycker Khepera (eller andra med samma uppfattning) att lagen skall vara ordnad för att hantera denna situation om det är absolut förbjudet att kränka någons frihet utan att skuld är bevisad*?

*Här har ju ingen skuld bevisats, det kan mycket väl vara som Acke säger.

Människor har rätt att resa utomlands, även om de blir grundlöst anklagade för brottslighet. När fakta och bevis kommer in i bilden blir saken en annan. Jag förmodar att det här mest var ett försök att förlöjliga mig, eller min åsikt om att människor skall betraktas som oskyldiga innan motsatsen bevisas.

Vad "fakta och bevis" egentligen är värda vet man inte förrän de rannsakats i rättegång och om man inte tillåter några inskränkningar av misstänktas friheter förrän rättegången (inklusive överrättsprövning i förekommande fall) äger rum kommer ett stort antal skyldiga aldrig att få svara för sina brott. Det i sin tur leder förstås till att ett stort antal offer inte kan få kompensation samt att brottsligheten kommer att bli större än den annars skulle behöva vara (vi vet att upptäcktsrisk och risken att bli straffad är en faktor som avhåller folk från brott.

Kvarhållande, häktning och liknande inskräkningar i på goda grunder misstänkta individers frihet är helt enkelt nödvändiga för att minimera brottsligheten. Sådana åtgärder kombineras lämpligen med diverse rättssäkerhetsmekanismer (häktningsbeslut i domstol, tidsbegränsningar osv) och möjligheter till kompensation men att inte ha dem alls vore vansinne.
Du förmodar att du blir förlöjligad av att konsekvenserna av din uppfattning klargörs? Det säger nog mest om dig och din åsikt.

Om du anser att "oskyldig tills motsatsen bevisas" är dåligt är det din sak. Om du anser att man inte behöver respektera rättigheter om man är en myndighetsperson, är det också din sak. Men det här är ju ett liberalt forum, och jag är liberal, så vad väntade du dig? Jag tänker inte förespråka eller acceptera att man burar in oskyldiga människor med alla rättigheter som tillfaller sådana. Jag förstår naturligtvis att polisstaten är "tryggare". Iklädda tvångströjor blir vi alla lugna och kan inte åstadkomma så stor skada. Jag anser, i egenskap av liberal, att dessa tvångströjor är skada per se. Detta har jag också bloggat om, i inlägget "Försvar av rättsliga påföljder", förstås. Men nåja, jag förstår att mina liberala åsikter skiljer sig mycket ifrån hur samhället ser ut idag, och att de kan verka både främmande och skrämmande och ohållbara. Men på "du fattar ju inte vart dina åsikter leder"-nivå orkar jag inte debattera, ärligen.

Skadan av att låsa in en seriemördare innan han dömts är större än skadan en seriemördare orsakar på fri fot? Tack, då vet vi vad just din variant på liberalismen innebär och är värd. Bankrånare, mördare, pedofiler och liknande figurer kommer att gå fria för att det vore värre att kränka deras rättigheter för att kunna genomföra brottsutredningen eller hindra dem att fly. Nattväktarstaten i din tappning skyddar inget. Jävligt konstigt att ni inte får några röster i valen...
Riktigt varför du alls finns på ett debattforum är oklart om du inte vill debattera utan endast hänvisa till din blogg. Närmast till hands ligger förstås misstanken att du fattar att dina åsikter bara är hållbara när de får framföras oemotsagda.

En ren nattväktarstat kan inte ha ett monopol på att utföra sina uppgifter. Staten är egentligen en organisation som andra. Det skulle kränka en hel rad av rättigheter att förbjuda andra organisatoner att utföra samma uppgifter som staten. Nattväktarstatens makt kommer enbart från medborgarna själva, som delegerar den makten till den. De kan inte hindras från att avstå eller välja andra alternativ än det statliga.

Jo. Den har per definition monopol på sina uppgifter. Har den inte monpol råder det konkurrens om vedergällningsvåld och slutgiltig tvistlösning och då är det anarkokapitalism.


Nej, den är en organisation som skiljer sig från alla andra just genom att den syftar till att skydda rättigheter genom att upprätthålla en enda slutgiltig instans för tvistlösning, och en ordnad process för bestraffning av brottslingar.


Nej, det är just för att skydda rättigheter vi bör ha monopol. Konkurrens på statens verksamhet innebär att det inte finns en slutgiltig instans för att lösa tvister. Det finns flera sådana konkurrerande instanser. Det finns också konkurrens om att straffa brottslingar, dvs ett civiliserat alternativ till hämndspiraler (som konkurrens på området leder till).


Så långt kan jag hålla med (delvis åtminstone). Jag skulle dock säga att vi ger staten befogenheter och en tydlig uppgift.


Att välja ett annat alternativ än det statliga innebär i det här sammanhanget att man som brottsling kan välja att gå till en annan domstol tills man blir frikänd, eller att man kan fritas från ett fängelse med hjälp av en konkurrerande polisstyrka som ser fångvaktarna som kidnappare.

Knappast ett system som garanterar frihet för människor alltså. Snarare är anarkismen en garant för våld, kriminalitet, konflikt och otrygghet.

Se även tråden Stat, våld och frihet.

Den får per definition inte kränka rättigheter, inklusive de rättigheter som man använder för att grunda och driva alternativ till staten. Jag kränker inte heller någons rättigheter om jag driver organisationer som utför samma uppgifter som staten. Därför kan det inte vara förbjudet.

Se ovan.

Utilitarism. Nattväktarstaten får inte kränka rättigheter även om detta innebär negativa följder.

Jag kan alltså välja att avstå från att ge staten dessa befogenheter och ge andra organisationer samma befogenheter. Någon annan kan inte välja det åt mig.

Vissa skulle påstå liknande saker om nattväktarstaten. Inte desto mindre får den inte kränka rättigheter. Inte ens för att försvara andra rättigheter får den kränka mina rättigheter. Min rätt att välja alternativ till staten följer just av mina rättigheter, inte utan att kränka dem kan du förbjuda det. Staten har nämligen inte en gudagiven rätt, dess rätt kommer från individerna som väljer att ge staten den. Och de kan välja något annat.

att rättsordningen kan finansieras via obligatorisk brottsförsäkring (mot att begå brott) för alla som önskar omfattas av rättsordning.

I min bild av en bättre ordning finns det ändå kvar såväl skatter som demokrati och lagstiftande församling.

Den metod jag föreslår för att få samma incitament i den skattefinansierade sektorn att göra ett bra jobb som i näringslivet i stort, är att olika organisationer verkar i inbördes konkurrens och att skattebetalarna individuellt kanaliserar sina pengar dit där de menar de gör bäst nytta. Denna konkurrens skulle då gälla även inom polis och militär.

Sant.


Vilka av de grundläggande rättigheterna skulle det vara?


Låt oss testa detta med ett exempel:

En mördare förlorar i alla instanser upp till HD. Då skulle han kunna gå till en "konkurrent" (vi kan kalla den konkurrenten för HA). HA kanske skulle fria mördaren, och skall sedan se till att verkställa beslutet. Den "riktiga" polisen skall å andra sidan verkställa ett långt fängelsestraff. Konflikten är ett faktum, och det är (i det här fallet) HA som kommer att kränka rättigheter och dessutom utsätta människor för en mördare som får gå lös, och utan straff.


Det är inte utilitarism för att det finns etiska principer som grund för politiken.


Det är fullt möjligt att göra sig till en fiende till staten (precis som man kan välja att bli en tjuv eller en våldtäktsman). Det är dock inte rätt, och knappast rationellt om staten är en renodlad nattväktarstat som skyddar dina rättigheter och ger dig full frihet. Se exemplet med HA ovan. Staten kommer med all rätt att bekämpa dig och ditt gäng.


"Rätten att välja alternativ till staten" skulle också innebära och att man har "rätten att konkurrera med staten om vedergällningsvåld och slutgiltig tvistlösning". Var fick du dessa rättigheter ifrån? En uppenbarelse?

Rätt till liv, frihet, egendom och rätten att sträva efter lycka har jag inga problem med, och inte heller de rättigheter som kan härledas från de grundläggande.


En stat kan inte ha rättigheter alls. Bara människor kan ha rättigheter. Staten kan bara ha skyldigheter, eller befogenheter som vi ger den för att utföra sin uppgift (att försvara våra rättigheter).

Det som uppkommer när olika grupper på samma territorium "anlitar" olika "stater" är en konflikt (ofta regelrätt krig eller inbördeskrig). Krig är konkurrens mellan två (eller fler) instanser på samma område som konkurrerar om att ha monopol på vedergällning och tvistlösning. Om staten försvagas och HA och B konkurrerar får vi något liknande.

Samma rättigheter som statens anställda använder.

Att fria en mördare kränker inga rättigheter. Att det kan uppstå en konflikt är sant, men återigen:

Nej, men det är utilitarism att stifta lagar som kränker rättigheter för att skydda andra. Det förutsätter nämligen en tänkande där ändamålen helgar medlen.

Men om inte staten får kränka rättigheter när den utför sina uppgifter, då skulle ju inte heller jag kränka rättigheter om jag utförde samma uppgifter som ett statligt alternativ. Staten kan inte bestraffa mig då eftersom den endast får bestraffa rättighetskränkningar - om det är en ren nattväktarstat.

Staten kränker uppenbarligen inga rättigheter när den vedergäller och löser tvister. Varför skulle då jag göra det som ett statligt alternativ?

Här är vi överens.

Ja. Det var bara ett sätt att uttrycka mig. Men, det är absurt att staten skulle ha ett monopol på befogenheter som individer väljer att ge den.

Så länge de statliga alternativen inte kränker rättigheter kan inte den första staten stifta lagar mot dem.

Jag har upprepat mig flera gånger, men det för att understryka mitt enkla resonemang som du verkar missa:

Staten får sina befogenheter från individerna.
Staten får inte kränka rättigheter när den utnyttjar dessa befogenheter.
Om en annan organisation utför samma uppgifter och får samma befogenheter av individer skulle den inte kränka rättigheter, precis som den första staten inte kränker dem.
Den första staten har därför ingen rätt att stifta lagar mot statliga alternativ eftersom dessa, när de utför samma uppgifter, inte kränker rättigheter.
Att grunda ett förbud på möjliga konsekvenser istället för konkreta rättighetskränkningar är utilitarism ("argumentum ad consequentiam")och kränker liberala principer.

Följer du med?

om posten som högsta domare med utslagsröst i en högsta instans, får man genom att det blir högsta vinsten i en återkommande tävling där reglerna gynnar tankeskärpa och omdöme.

När vårt kungahus insomnar eller tröttnar, kan man överflytta titeln kung på denna befattning och så har vi åter ett kungadöme i ordets egentliga betydelse.