Citat:
Ursprungligen postat av
RichardS-9001
Användbar och skoj tråd då jag kommer börja plugga till SSK inom bara några dagar. Är lite nervös ärligt talat, eftersom jag är man och osäker på hur man kommer bemötas av andra när man säger att man är sjuksköterska. Dessutom är jag väl relativt ung, på 22 varv runt solen, är det någon som vet hur det skulle påverka mina kursares och medarbetares (USK, läkare, etc.) syn på mig att jag är en manlig, ganska ung SSK? Detta är förstås väldigt individuellt beroende på personen, men har någon några erfarenheter eller berättelser?
Jag vill gärna jobba inom vården, men om jag inte trivs kanske jag kommer byta till tandläkare. Jag tror inte jag har poäng nog att komma in på läkarlinjen på KI. Hur som helst ser jag fördelar med yrket, så om bemötandet blir bra stannar jag nog, skulle faktiskt helst slippa att byta.

Ingen gör skillnad på om du är ung, gammal, kvinna eller man. Inte bland dina kollegor iaf. Där är det kompetensen som avgör.
Snittåldern i min klass(eller vad man säger) är såpass låg att jag känner mig gammal i sammanhanget och då är jag bara i övre delen av tjugoårsåldern.
Ta det chill, gå på föreläsningarna, ta det lugnt på nollningen och var öppen för nya grupper och konstellationer. Snacka med alla, sök kontakt och du kommer inte va ensam.
Inför tentorna så tanka hem gamla tentor för att se upplägg och liknande(Men köp inte svaren, har testat och det gick sämre då). Du behöver inte alla böcker, prata med någon i någon termin över dig så kommer de vägleda dig rätt.
I T1 så handlar mycket om repetition av kroppens anatomi och hormoner(glöm för fan inte hormonerna!!!), lagar och förordningar, etik och moral.
Kom ihåg att det finns omtenta, livet går inte under för att du kör första gången.
Får man fråga vilket universitet du ska plugga på? Du kan PMa om du vill.