Citat:
Ursprungligen postat av affex
Förlåt om frågan kommit upp tidigare.
Hur ser ni på era "chefer" läkarna? Anser ni att ni i princip är likvärdiga dem bara att ni inte har statusen och erkännandet eller avgudar ni dem?
Sen en liten fräck fråga som inte behöver besvaras men skulle uppskattas:
Eftersom en mans största dröm är att bli avsugen av en snygg sjuksköterska. Så undrar jag om sjuksköterskor tycker/känner det samma för snygga patienter?
Blir man glad om man har ett 6-pack man ska ta hand om eller till och med nerrvös?
Ellr är ni så pass profisionella att ni är totalt avkåta under yrkestid?
MVH
Läkarna som jag arbetar med dagligdags är inte mina chefer. Min chef är avdelningschefen som i grunden är sjuksköterska själv. Han är underställd klinikchefen som i grunden är läkare.
Läkarna ser jag som arbetsledare för den medicinska vården, precis som jag som sjuksköterska är arbetsledare för omvårdnaden.
En gång om dagen har sjuksköterska och läkare rond, först sitter vi tillsammans och sen träffar vi patienten. Jag har under "sittronden" möjlighet att diskutera patienten tillsammans med läkaren. Det är en tvåvägsdiskussion, och inte en stund för att läkaren ska ge mig order. Resultatet på ronden kan vara att läkaren ska genomföra vissa uppgifter under dagen, och jag några andra. Jag delger våra uppgifter till undersköterskan, och eventuellt andra yrkeskategorier (tex sjukgymnast, arbetsterapeut). Exempel på uppgifterna är att läkaren ringer upp nån annan läkare för att diskutera vilken antibiotikaterapi som är lämpligast, jag ger några injektioner och tabletter som läkaren ordinerat, och undersköterskan sätter en urinkateter.
När jag var ny på jobbet hade man mer respekt för läkarna än man har nu. Nu vågar man ifrågasätta mer. Ordinerar läkaren något jag är tveksam till så säger jag det.
Sammanfattningsvis: Alla yrkeskategorier behövs i vården, jag skulle inte klara mig utan läkarna, och läkarna skulle inte klara sig utan sjuksköterskor.
Så till din andra fråga. Jag har vid ett fåtal tillfällen träffat kvinnliga patienter i min ålder, som ibland även varit riktigt fräscha. De är dock inte lika fräscha i landstingets lokaler och kläder, det är en viktig sak att komma ihåg. Om jag ska ta EKG på en sån patient inser jag att hon kan tycka det är jobbigt, så då överlåter jag det åt någon kvinnlig kollega. Inte så smidigt att kränka en patient bara för att jag ska få se ett par bröst.
Sammanfattning: jag tänker sällan med kuken på jobbet, i alla fall inte gentemot patienterna.