2007-09-05, 15:08
#1
Är ingen erfaren tripprapports kompositör men jag hoppas någon kan dra iaf lte nytta av den !
---------------------------------------------------------------------------
Vikt: 65
Erfarenhet: provat typ allt utom psykadelica (första trippen o första tripprapporten)
Mindset: sovit dåligt i 5 dagar samt inte ätit den aktiva dagen+ fylla(men skitglad ändå)
Setting: privat ravefest bland vänner o en massa andra filurer
Biljetterna: 2,0 gram Cubensis o ½ Shiva
Betyg: 10/5
---------------------------------------------------------------------------
Okej så jag hade velat prova att resa bortom tiden väääldigt länge, hade dock aldrig haft turen att komma över ingredienserna.
Plötsligt satt jag där med allting ordnat och funderade på om jag vågade slänga i mig "shivan", satt nämligen på en fest i stan med min flickvän och hennes vänner som jag antar att man kan kalla trångsynta när det gäller att bli öppensinnad
Skulle tillbaka på ravet senare (var där dan innan) så jag tänkte nåt i stil med, VAD FAN VÄNTAR JAG PÅ !
gick in på toan o la lappen under tungan, sög väl på den i typ en kvart innan den slank ner i magen.
Ca en timme gick när jag började undra var min skjuts blev av,
det var inte det enda jag undrade, hmmm så här upprymd o leende blir jag bara på E.
Som tur var ringde min skjuts typ precis då o sa att han väntade nedanför,
slängde på mig skorna o rusade ner för spiraltrappan i byggnaden (det var ungefär då jag verkligen förstod att det började hända nåt).
På vägen till festen lugnade dem konstiga känslorna ner sig lite dock o tanken slog mig att den lilla lappen kanske var för liten för mitt stora sinne,
så jag öppnade min svamp påse o började käka lite grann.
tänkte bara äta hälften men det slutade med allt.
tuggade svampen till en "massa" i ca 20 min som jag sedan svalde
(har hört att svamp slår snabbare o hårdare om man tuggar länge o ordentligt).
Äntligen framme, jag kände mig hemma igen när jag mötte välkommnade vänner o massa kramar, beslutet om att ta alltihop kändes som det bästa jag någonsin gjort.
efter ca ½ timme kändes min syn "inringad" på något konstigt sätt, kan väl bäst förklara det som milt tunnelseende o halvhallucinogent ungefär,
tilläggas att jag kände mig helt klar i huvudet med full kontroll.
Blev väldigt besviken för jag tyckte att syran borde tagit hårdare så jag fixade en mindre mängd svamp till som jag tuggade i mig glatt.
snackade sen med polaren som sålt syran till mig (erfaren psychonaut) o han
sa att jag skulle respektera "shiva" lappen för en halv kan ibland slå lika hårt som 2 vanliga trippar o att effekten kan bli fördröjd när man käkar svamp också. Akta dig för käftsmällen sa han skrattandes o lovade att se om mig mig senare.
Tog inte allt för allvarligt på detta utan gick o fixade en feting (skunk) istället.
Efter rökpausen bestämde jag mig för att gå ut en runda med psychonauten kolla på månen o röka ytterligare en spliff.
gick som vanligt, tänkte som vanligt, (kändes som om det var halvt osynliga spöken i rabatterna i min ögonvinkel som försvann när jag uppmärksammade dom) pratade med polaren o så... PANG !!!
plötsligt så blev han aska som långsamt blåste iväg uppifrån o ner, försvinnandes in i mörkret.
Vägen som jag gick på kröktes bakom mig som en våg över mitt huvud o jag blev såå jävla rädd.
Tanken slog mig att min polare aldrig följt med mig ut utan att jag hade gått o pratat med mig själv, var väldigt paranoid nu.
Kände hur jag peakade högre o högre i 999 km i timmen,
o för varje timme (sekund?) så blev jag räddare o räddare.
Kom sen på att det spelar ju ingen roll om han var med mig eller inte,
även om jag hade gått o pratat med mig själv så vad fan spelade det för roll igentligen, fan vad ball jag trippar ;D
väldigt svårt att förklara ingånde hur det kändes just då men det var färger överallt som uppenbarade sig framför mig o det kändes som om verkligheten
snurrade o bytte skal eller mask i mitt huvud,
tillbaka in till festen för att hitta någon som kändes trygg o som kunde intyga mig att det kommer gå över, träffade två helt okända människor som jag började prata med o som följde med ut, därifrån är det lite dimmigt men jag kommer ihåg att vi gick på samma stig jag hade gått på innan (den onda tsunami-stigen) när jag hörde en förvriden röst, det lät som om den kom från alla håll så jag började kolla åt alla håll tills jag upptäckte att det var min psychonaut kompis som låg på marken o kollade på månen.
La mig brevid honom o kollade jag med, molnen var gråa med omgivade "osynliga" energifält som circulerade i ett omlopp utan mönster.
låg där ett bra tag, tyvärr kommer jag inte riktigt ihåg vad som hände förutom att jag bestämde mig för att inte förvirra mig genom att kolla på klockan utan att bara vänta ut trippen.
Nu i efterhand så tror jag att det var skunken som förstörde för mig,
blev nog så många korsande tankar att dom var omöjliga att analysera.
efter ett tag så lugnade det ner sig iaf o jag kunde börja njuta av mina filosofiska aspekter på verkligetens djup.
Kom på att det finns bara en verkliget med många lager och sättet man ser lagerna på blir ens personliga verklighet, allt man upplever o tänker både om sig själv o andra handlar bara om hur man ser på saker genom erfarenheter man har fått under livets gång.
När jag försökte hitta ett mönster i verkligheten från alla människors aspekter
förstod jag att det inte fanns men jag såg en rosett med den konstigaste av knutar o hörde en inre röst som mumlade på ett okänt språk (som jag förstod just då) att här är ditt mönster, mönstret är balans, denna rosetten binder ondska o olikheter till ett jämt lager
satt även o njöt av att precis allt som mötte min blick morphades o rörde på sig, sedan trappades ruset ner jättesnabbt o mitt i allt försvann det bara o jag blev helt normal...
Vafan ?
Ville ha mer så jag kunde gå djupare in i upplevelsen så jag frågade runt o fick höra att jag skulle ha tålamod istället för att äta mer,
tänkte att det är väl bäst att lyssna denna gången så jag tog det bara lugnt.
Innan jag visste ordet av så kom det igen som en spark i magen ännu kraftigare än första gången, det var så jag satt o höll i mig i ett bord för det gick så snabbt på nåt sätt. Trippacceleration är väl det rätta ordet antar jag(:
hela ruset gick i cykler Peakad/"Normal" Peakad/"Normal",
som en snurrande vortex sögs jag runt i mönster, fraktaler o fantasi.
(fantasin var ett lager av verkligheten på nått sätt)
cyklerna blev efter ett tag långsammare o svagare för att sedan avta i en sjuk afterglow,
kände mig helt nollad i huvudet som om man hade tuggummi i hjärnan kunde inte tänka eller dra paralleler alls,
kunde inte ställa några frågor till någ eller svara på ngt heller.
Somnade nånstans där o vaknade dan efter lika nollad,
ett par timmar senare hade jag en mycket trevlig o givande middag hos min flickväns morföräldrar, NOT !
---------------------------------------------------------------------------
Vikt: 65
Erfarenhet: provat typ allt utom psykadelica (första trippen o första tripprapporten)
Mindset: sovit dåligt i 5 dagar samt inte ätit den aktiva dagen+ fylla(men skitglad ändå)
Setting: privat ravefest bland vänner o en massa andra filurer
Biljetterna: 2,0 gram Cubensis o ½ Shiva
Betyg: 10/5
---------------------------------------------------------------------------
Okej så jag hade velat prova att resa bortom tiden väääldigt länge, hade dock aldrig haft turen att komma över ingredienserna.
Plötsligt satt jag där med allting ordnat och funderade på om jag vågade slänga i mig "shivan", satt nämligen på en fest i stan med min flickvän och hennes vänner som jag antar att man kan kalla trångsynta när det gäller att bli öppensinnad
Skulle tillbaka på ravet senare (var där dan innan) så jag tänkte nåt i stil med, VAD FAN VÄNTAR JAG PÅ !
gick in på toan o la lappen under tungan, sög väl på den i typ en kvart innan den slank ner i magen.
Ca en timme gick när jag började undra var min skjuts blev av,
det var inte det enda jag undrade, hmmm så här upprymd o leende blir jag bara på E.
Som tur var ringde min skjuts typ precis då o sa att han väntade nedanför,
slängde på mig skorna o rusade ner för spiraltrappan i byggnaden (det var ungefär då jag verkligen förstod att det började hända nåt).
På vägen till festen lugnade dem konstiga känslorna ner sig lite dock o tanken slog mig att den lilla lappen kanske var för liten för mitt stora sinne,
så jag öppnade min svamp påse o började käka lite grann.
tänkte bara äta hälften men det slutade med allt.
tuggade svampen till en "massa" i ca 20 min som jag sedan svalde
(har hört att svamp slår snabbare o hårdare om man tuggar länge o ordentligt).
Äntligen framme, jag kände mig hemma igen när jag mötte välkommnade vänner o massa kramar, beslutet om att ta alltihop kändes som det bästa jag någonsin gjort.
efter ca ½ timme kändes min syn "inringad" på något konstigt sätt, kan väl bäst förklara det som milt tunnelseende o halvhallucinogent ungefär,
tilläggas att jag kände mig helt klar i huvudet med full kontroll.
Blev väldigt besviken för jag tyckte att syran borde tagit hårdare så jag fixade en mindre mängd svamp till som jag tuggade i mig glatt.
snackade sen med polaren som sålt syran till mig (erfaren psychonaut) o han
sa att jag skulle respektera "shiva" lappen för en halv kan ibland slå lika hårt som 2 vanliga trippar o att effekten kan bli fördröjd när man käkar svamp också. Akta dig för käftsmällen sa han skrattandes o lovade att se om mig mig senare.
Tog inte allt för allvarligt på detta utan gick o fixade en feting (skunk) istället.
Efter rökpausen bestämde jag mig för att gå ut en runda med psychonauten kolla på månen o röka ytterligare en spliff.
gick som vanligt, tänkte som vanligt, (kändes som om det var halvt osynliga spöken i rabatterna i min ögonvinkel som försvann när jag uppmärksammade dom) pratade med polaren o så... PANG !!!
plötsligt så blev han aska som långsamt blåste iväg uppifrån o ner, försvinnandes in i mörkret.
Vägen som jag gick på kröktes bakom mig som en våg över mitt huvud o jag blev såå jävla rädd.
Tanken slog mig att min polare aldrig följt med mig ut utan att jag hade gått o pratat med mig själv, var väldigt paranoid nu.
Kände hur jag peakade högre o högre i 999 km i timmen,
o för varje timme (sekund?) så blev jag räddare o räddare.
Kom sen på att det spelar ju ingen roll om han var med mig eller inte,
även om jag hade gått o pratat med mig själv så vad fan spelade det för roll igentligen, fan vad ball jag trippar ;D
väldigt svårt att förklara ingånde hur det kändes just då men det var färger överallt som uppenbarade sig framför mig o det kändes som om verkligheten
snurrade o bytte skal eller mask i mitt huvud,
tillbaka in till festen för att hitta någon som kändes trygg o som kunde intyga mig att det kommer gå över, träffade två helt okända människor som jag började prata med o som följde med ut, därifrån är det lite dimmigt men jag kommer ihåg att vi gick på samma stig jag hade gått på innan (den onda tsunami-stigen) när jag hörde en förvriden röst, det lät som om den kom från alla håll så jag började kolla åt alla håll tills jag upptäckte att det var min psychonaut kompis som låg på marken o kollade på månen.
La mig brevid honom o kollade jag med, molnen var gråa med omgivade "osynliga" energifält som circulerade i ett omlopp utan mönster.
låg där ett bra tag, tyvärr kommer jag inte riktigt ihåg vad som hände förutom att jag bestämde mig för att inte förvirra mig genom att kolla på klockan utan att bara vänta ut trippen.
Nu i efterhand så tror jag att det var skunken som förstörde för mig,
blev nog så många korsande tankar att dom var omöjliga att analysera.
efter ett tag så lugnade det ner sig iaf o jag kunde börja njuta av mina filosofiska aspekter på verkligetens djup.
Kom på att det finns bara en verkliget med många lager och sättet man ser lagerna på blir ens personliga verklighet, allt man upplever o tänker både om sig själv o andra handlar bara om hur man ser på saker genom erfarenheter man har fått under livets gång.
När jag försökte hitta ett mönster i verkligheten från alla människors aspekter
förstod jag att det inte fanns men jag såg en rosett med den konstigaste av knutar o hörde en inre röst som mumlade på ett okänt språk (som jag förstod just då) att här är ditt mönster, mönstret är balans, denna rosetten binder ondska o olikheter till ett jämt lager
satt även o njöt av att precis allt som mötte min blick morphades o rörde på sig, sedan trappades ruset ner jättesnabbt o mitt i allt försvann det bara o jag blev helt normal...
Vafan ?
Ville ha mer så jag kunde gå djupare in i upplevelsen så jag frågade runt o fick höra att jag skulle ha tålamod istället för att äta mer,
tänkte att det är väl bäst att lyssna denna gången så jag tog det bara lugnt.
Innan jag visste ordet av så kom det igen som en spark i magen ännu kraftigare än första gången, det var så jag satt o höll i mig i ett bord för det gick så snabbt på nåt sätt. Trippacceleration är väl det rätta ordet antar jag(:
hela ruset gick i cykler Peakad/"Normal" Peakad/"Normal",
som en snurrande vortex sögs jag runt i mönster, fraktaler o fantasi.
(fantasin var ett lager av verkligheten på nått sätt)
cyklerna blev efter ett tag långsammare o svagare för att sedan avta i en sjuk afterglow,
kände mig helt nollad i huvudet som om man hade tuggummi i hjärnan kunde inte tänka eller dra paralleler alls,
kunde inte ställa några frågor till någ eller svara på ngt heller.
Somnade nånstans där o vaknade dan efter lika nollad,
ett par timmar senare hade jag en mycket trevlig o givande middag hos min flickväns morföräldrar, NOT !
