2007-09-03, 12:52
#1
Inledning [inledningen blir rätt lång och är endast i underhållningssyfte]
Det var en fin lördag, solen sken, fåglarna kvittrade och det var helt enkelt sådär löjligt idylliskt som det bara kan vara vissa lördagmornar. Planerna för dagen hade tidigt raserats; vi skulle inte komma till ravet i stockholm. Men fan vad finklädda jag och mina två killpolare var iaf. Riktigt neonfärgade ravekläder från topp till tå. Jag satt med deras underbara kattunge kurrandes i knät, samtidigt som jag slösurfade runt på fb och läste triprapporter. Det var då det slog mig. Idag skulle vi ut och plocka svamp.
Lets go mushroom hunti’n
Väl pålästa om vart toppskivlingarna växte gav vi oss ut på en promenad. 6 kilometer senare var vi framme (hittade även två små emosar som fick följa med), vi kollade först på höger sida om vägen; det var ett stort grästäckt fält. Gräset nådde oss ibland i midjehöjd och vi hittade inte ett skit. Vi tog oss då över vägen igen och in i en kohage (lyckligtvis för tillfället utan kossor) och började leta igen. Det var bara jag och en av killpolarna som visste ungefär hur dom såg ut så jag, i egenskap av ledare för den här samlingen, sa åt alla att skrik om ni hittar en svamp, oavsätt vad det är för svamp.
Malplacerade ravare i kohage
Efter ett tag så hitar jag den första. Det är ingenting som inärheten kan beskrivas som en toppis. Det är en liten illgul svamp, den ger oss iaf lite hopp om att det faktiskt kan finnas svamp överhuvudtaget här. Mindre än 5 min senare hittar en av grabbarna den första toppisen, och efter den gled det på bra så in i helvete. Förövrigt så stod vi i kohagen 50 meter fån en bilväg. Med tanke på att bilvägen är väl trafikerad kan man ju bara gissa vad bilisterna tänkte när de såg oss: 3 neonklädda ravare och två emosar, ståendes på knä och maniskt leta efter saker emellan grästuvorna. När vi sammanlagt varit ute i 2,5 timme (men tiden gick fort) så hade vi plockat ihop ungefär 120st (dom jävligt små) toppskivlingar.
Teaparty for threeÅkte hem till mig, rensade svampen och plockade ut de svamparna som inte var toppisar, sen så delade vi upp allt i tre lika stora (typ…:P) högar. Jag började och kokade te på min del och hade i löjligt mycket honung i. Jag var dock inte avsevärt smart för jag insåg tat jag borde ha hackat ned dom för svampjävlarna fastnade i gommen och bara känslan gjorde att jag höll på att kräkas. Fick ned det dock med mycket om och men. Smaken var det inget fel på iaf.
And it begins…En såndär mysig varm känsla spred sig i kroppen, som det alltid gör efter man dricker någonting varmt. Vi går ut på balkongen och röker, och jävlar, nästan precis innan jag rökt färdigt så börjar jag redan känna av det. En skän rysning sprider sig från magen och ut i kroppen, en stark känsla av eurofori börjar jobba sig igenom min kropp. Ett leende som känns enda in i själen börjar krypa sig över mitt ansikte.
Är det där en prick eller en psykos?
Sätter mig i soffan och inspekterar världen genom mitt svampade sinne. Mina vita väggar har täckts av små mörka prickar i grupper, som svagt pulserar över väggarna. Ser massa trails och den där mysiga känslan håller sig kvar i kroppen. På golvet är det istället lite större fläckar.
Vi ska gå iväg hem till en annan av grabbarna (av någon andledning) och när vi går där i halvmörkret så ser det ut som asfalten lixom krakelerat. Det är massvis av sprickor hela vägen hem till dom. Det ser riktigt äkta ut men stannar jag till i ljuset från lamporna kan jag se att de inte finns egentligen. Pratar med Ludde men det börjar bli väldigt svårt att hänga med i vad han säger. När han har sagt ett par ord glömmer jag dom första och sen glömmer jag de andra orden han sagt när han säger nya osv. Jag svarar mest ”mmmm” på frågor han ställer. Har en rätt obehaglig magkänsla och någon tryckande känsla i halsen, rätt störande men inte överdrivet obehagligt. Halskänslan försvinner efter ett tag men magkänslan håller i sig hela kvällen.
Känslan av en regnbåge
När vi kommer hem till dom så sätter jag mig (såklart) vid datorn. Snackar lite med gitarris och involverar mig i andra diskussioner på KoR. Tycker att jag inte könner mig så svampad som jag borde vara, men samtidigt som jag snackar med gitarris så känner jag det. Jag börjar fnittra hysteriskt åt ingenting. Någon kall hand (som inte fanns) petar mig i nacken, ser någonting blixtra till, till vänster om datorn. Sen börjar jag skriva saker som:
PinkPsycho säger:
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅh känner du det?
PinkPsycho säger:
kärleken
PinkPsycho säger:
den strömmar in och runtomkring
PinkPsycho säger:
i regnbågsform
PinkPsycho säger:
fast utan färgerna
PinkPsycho säger:
bara känslan av regnbåge
Ungefär sådär. Jag känner det som om en regnbåge kommer, från höger, nedifrån, och sen så träffar den mig och snurrar upp i en virvel och sprider en känsla av extrem lycka och fridfullhet, samt insikt, i hela kroppen. Snackar med folk och försöker beskriva känslan, men blir tokdissad och avbruten, så ger upp direkt och återvänder till Internet där jag iaf har folk som lyssnar och förstår mig(?) lol.
Känslan går upp och ned, känner den mer när jag känner efter. Kollar på tv, skrattar inombords åt den stackars 14 åriga emopojken som desperat försöker få min uppmärksamhet. Han är placebobäng/full och beter sig allmänt jättehumoristiskt. Använder ord som ”fett chill” och ”peace out” om och om igen. Jag är osäker på om han är seriös eller drygar.
Blir rätt distraherad av grabben och tvn omvartannat och det händer inte så mycket mer. Jag och Ludde går hem, jag äter mackor och går och lägger mig i sängen och lyssnar på musik, men somnar rätt fort.
En jävligt light tripp, antinegn dosrelaterat eller så har det med sertralinet, (som är en SSRI) att göra. Det var mysigt och trevligt hela trippen igenom, men nästa gång ska jag nog öka dosen aningen och har nu avslutat sertralinkuren så ser fram emot nästa trip.
Svampstället vi hittade var guld, och vi ska ut igen om 3-4 veckor för vi hittade ungeför 200-300 minitoppisar som var för små att plockas just nu.
Ibland har man tur och lyckas hitta ett smultronställe
Det var en fin lördag, solen sken, fåglarna kvittrade och det var helt enkelt sådär löjligt idylliskt som det bara kan vara vissa lördagmornar. Planerna för dagen hade tidigt raserats; vi skulle inte komma till ravet i stockholm. Men fan vad finklädda jag och mina två killpolare var iaf. Riktigt neonfärgade ravekläder från topp till tå. Jag satt med deras underbara kattunge kurrandes i knät, samtidigt som jag slösurfade runt på fb och läste triprapporter. Det var då det slog mig. Idag skulle vi ut och plocka svamp.
Lets go mushroom hunti’n
Väl pålästa om vart toppskivlingarna växte gav vi oss ut på en promenad. 6 kilometer senare var vi framme (hittade även två små emosar som fick följa med), vi kollade först på höger sida om vägen; det var ett stort grästäckt fält. Gräset nådde oss ibland i midjehöjd och vi hittade inte ett skit. Vi tog oss då över vägen igen och in i en kohage (lyckligtvis för tillfället utan kossor) och började leta igen. Det var bara jag och en av killpolarna som visste ungefär hur dom såg ut så jag, i egenskap av ledare för den här samlingen, sa åt alla att skrik om ni hittar en svamp, oavsätt vad det är för svamp.
Malplacerade ravare i kohage
Efter ett tag så hitar jag den första. Det är ingenting som inärheten kan beskrivas som en toppis. Det är en liten illgul svamp, den ger oss iaf lite hopp om att det faktiskt kan finnas svamp överhuvudtaget här. Mindre än 5 min senare hittar en av grabbarna den första toppisen, och efter den gled det på bra så in i helvete. Förövrigt så stod vi i kohagen 50 meter fån en bilväg. Med tanke på att bilvägen är väl trafikerad kan man ju bara gissa vad bilisterna tänkte när de såg oss: 3 neonklädda ravare och två emosar, ståendes på knä och maniskt leta efter saker emellan grästuvorna. När vi sammanlagt varit ute i 2,5 timme (men tiden gick fort) så hade vi plockat ihop ungefär 120st (dom jävligt små) toppskivlingar.
Teaparty for threeÅkte hem till mig, rensade svampen och plockade ut de svamparna som inte var toppisar, sen så delade vi upp allt i tre lika stora (typ…:P) högar. Jag började och kokade te på min del och hade i löjligt mycket honung i. Jag var dock inte avsevärt smart för jag insåg tat jag borde ha hackat ned dom för svampjävlarna fastnade i gommen och bara känslan gjorde att jag höll på att kräkas. Fick ned det dock med mycket om och men. Smaken var det inget fel på iaf.
And it begins…En såndär mysig varm känsla spred sig i kroppen, som det alltid gör efter man dricker någonting varmt. Vi går ut på balkongen och röker, och jävlar, nästan precis innan jag rökt färdigt så börjar jag redan känna av det. En skän rysning sprider sig från magen och ut i kroppen, en stark känsla av eurofori börjar jobba sig igenom min kropp. Ett leende som känns enda in i själen börjar krypa sig över mitt ansikte.
Är det där en prick eller en psykos?
Sätter mig i soffan och inspekterar världen genom mitt svampade sinne. Mina vita väggar har täckts av små mörka prickar i grupper, som svagt pulserar över väggarna. Ser massa trails och den där mysiga känslan håller sig kvar i kroppen. På golvet är det istället lite större fläckar.
Vi ska gå iväg hem till en annan av grabbarna (av någon andledning) och när vi går där i halvmörkret så ser det ut som asfalten lixom krakelerat. Det är massvis av sprickor hela vägen hem till dom. Det ser riktigt äkta ut men stannar jag till i ljuset från lamporna kan jag se att de inte finns egentligen. Pratar med Ludde men det börjar bli väldigt svårt att hänga med i vad han säger. När han har sagt ett par ord glömmer jag dom första och sen glömmer jag de andra orden han sagt när han säger nya osv. Jag svarar mest ”mmmm” på frågor han ställer. Har en rätt obehaglig magkänsla och någon tryckande känsla i halsen, rätt störande men inte överdrivet obehagligt. Halskänslan försvinner efter ett tag men magkänslan håller i sig hela kvällen.
Känslan av en regnbåge
När vi kommer hem till dom så sätter jag mig (såklart) vid datorn. Snackar lite med gitarris och involverar mig i andra diskussioner på KoR. Tycker att jag inte könner mig så svampad som jag borde vara, men samtidigt som jag snackar med gitarris så känner jag det. Jag börjar fnittra hysteriskt åt ingenting. Någon kall hand (som inte fanns) petar mig i nacken, ser någonting blixtra till, till vänster om datorn. Sen börjar jag skriva saker som:
PinkPsycho säger:
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅh känner du det?
PinkPsycho säger:
kärleken
PinkPsycho säger:
den strömmar in och runtomkring
PinkPsycho säger:
i regnbågsform
PinkPsycho säger:
fast utan färgerna
PinkPsycho säger:
bara känslan av regnbåge
Ungefär sådär. Jag känner det som om en regnbåge kommer, från höger, nedifrån, och sen så träffar den mig och snurrar upp i en virvel och sprider en känsla av extrem lycka och fridfullhet, samt insikt, i hela kroppen. Snackar med folk och försöker beskriva känslan, men blir tokdissad och avbruten, så ger upp direkt och återvänder till Internet där jag iaf har folk som lyssnar och förstår mig(?) lol.
Känslan går upp och ned, känner den mer när jag känner efter. Kollar på tv, skrattar inombords åt den stackars 14 åriga emopojken som desperat försöker få min uppmärksamhet. Han är placebobäng/full och beter sig allmänt jättehumoristiskt. Använder ord som ”fett chill” och ”peace out” om och om igen. Jag är osäker på om han är seriös eller drygar.
Blir rätt distraherad av grabben och tvn omvartannat och det händer inte så mycket mer. Jag och Ludde går hem, jag äter mackor och går och lägger mig i sängen och lyssnar på musik, men somnar rätt fort.
En jävligt light tripp, antinegn dosrelaterat eller så har det med sertralinet, (som är en SSRI) att göra. Det var mysigt och trevligt hela trippen igenom, men nästa gång ska jag nog öka dosen aningen och har nu avslutat sertralinkuren så ser fram emot nästa trip.
Svampstället vi hittade var guld, och vi ska ut igen om 3-4 veckor för vi hittade ungeför 200-300 minitoppisar som var för små att plockas just nu.
Ibland har man tur och lyckas hitta ett smultronställe
