Fråga till extremliberaler

Många av er här förespråkar en väldigt radikal väg för landet och skulle nästan privatisera all verksamhet omgående om ni kunde. Den offentliga sektorn, alla subventionerna, transfereringar osv. osv. - borta direkt.

Min fråga handlar om de svagaste som blir förlorar på systemskiftet direkt. Till exempel ensamma äldre pensionerade, handikappade eller sjuka arbetslösa människor som är beroende av det nuvarande systemet.

Konsekvenserna av den politiken är svält och död om systemskiftet är så omedelbar. Eller? Om ja, hur försvarar ni det?

För övrigt bör det tilläggas att jag själv är liberal men anser att förändringen endast kan ske sakta (dock inte lika sakta som nu ..)

Att införa nattväktarstaten över en natt är direkt orealistiskt och skulle få katastrofala följer i ett land som Sverige. Givetvis behövs en övergångsperiod, förslagsvis att alla bidrag utom socialbidraget avskaffas, så att människor är garanterade existensminimum (mat, bostad).

Stegvis kommer välgörenhetsorganisationer att ta över det direkta hjälparbetet och det är inte direkt svårt att tänka sig att dessa kommer att blomstra av donationer när lönearbetare får enorma "lönehöjningar" (=får behålla hela sin lön).

Skillnaden mellan liberaler och socialister är att liberaler inte tror att människan är en ond varelse som behöver straffas till att vilja hjälpa sina medmänniskor (känna andra genom att känna sig själv?), utan att folk är naturligt solidariska och gärna ställer upp för varandra i nöd.

Fast ärligt talat vore det rätt orealistiskt att man över en natt går från socialdemokrati eller något i den stilen till nattväktarstat. Jag har aldrig hört om en så snabb politisk svängning av opinionen på en så kort tid som fyra år, absolut inte i en demokrati av den typen som finns i Sverige, med en såpass högutbildad befolkning. Det känns orealistiskt.

Dessutom har väl liberalismen inte, i mer en enskilda sakfrågor, varit särskilt revolutionär. Skatterevolter, människorättskämpar o.sv har man ju sett, men till skillnad från t.ex kommunisterna och nazisterna känner jag inte till ens något försök till en renodlad libertariansk revolution medelst vapen...

Hur man fasar ut dagens system lär ske naturligt, om det nu sker.

Även ensamma, äldre, pensionerade svaga skulle få behålla mer av sina pengar varje månad med ett kraftigt decimerat skattetryck.

Säkert skulle någon svälta och dö. Men det gör någon även i Sverige i september 2007, utan nattväktarstat. Ta en promenad i Stockholm och kika på dem välfärdsstaten inte hjälper.

Genom att avskaffa Riksbanken så skulle garanterat en valuta med fast penningmängd ta över. Det skulle innebära att inflationen försvann. Studenter, pensionärer och andra med fast (låg) inkomst varje månad skulle då åtnjuta en stadigt ökad köpkraft i takt med att priserna faller tack vare den ständigt ökande produktiviteten och handeln.

Den s.k. "välfärdsstaten" kan avvecklas systematiskt på ett sätt som inte drabbar någon fattig. Fattigdomsgränsen är ju socialbidragnivån. En ung svensk som ännu inte kommit in i arbetslivet har ju inte rätt till sånt som a-kassa eller sjukpenning. Det är socialbidragets 3500 kr per månad som gäller, plus hyra om en arbetslös ungdom mot förmodan skulle lyckas få tag på eget boende. Den som har tillgångar måste sälja dem innan den kan få socialbidrag. Det är alltså dagens välfärdsnivå. Vi behöver inte sänka den nivån under övergångsperioden. Nästan alla pengar som staten betalar ut går ju till rika människor som inte behöver några bidrag!

Alla bidrag, pensioner m.m. avskaffas alltså omgående och ersätts med socialbidraget. Socialbidragsnormen täcker ju nödvändig vård och barnens skola, så all annan subvention av sånt kan också upphöra helt. De som har råd får betala för sin skola och sin vård. Staten kan under övergångsperioden hjälpa bara de fattiga. Och socialbidraget bör omvandlas till en socialkredit som mottagaren betalar tillbaka i framtiden, om möjlighet uppkommer. Ett återbetalningstak kan sättas på t.ex. 20% av sin inkomst för att inte förstöra incitament att ta jobb även om man har tagit emot mycket stora socialkrediter som aldrig kan återbetalas helt. De som tar socialbidrag tillfälligt skulle alltså återbetala dem senare i livet, när de har råd.

Varteftersom man får inkomst (av arbete) så fasas man ut även ur socialbidragssystemet. Tjänar man pengar så har man ju råd att försäkra sig privat. Efter säg 5 år med medellön så har man haft möjlighet att försäkra sig för resten av livet och bör därför inte längre ha några anspråk på statligt stöd framöver. De som föds står förstås helt utanför socialkreditsystemet hela livet.

Man kan möjligen tänka sig undantag för pensionärer. De kan livet ut tilldelas upp till säg 10000 kr i månaden efter skatt (motsvarande max a-kassa), de som saknar annan inkomst eller tillgångar. Genom att kapa alla höga pensioner som staten betalar ut till rika pensionärer som inte behöver några bidrag, så gör man ändå väldiga besparingar.

Naturligtvis kommer privat välgörenhet alltid att finnas att tillgå för de som råkar illa ut.

Pensioner skulle privatiserats. Det hade fungerat väl.

Givetvis, men för de som redan är pensionärer så är det knappast möjligt. Tyvärr har våra äldre röstat för ett system som inte satt undan pengar för deras pension, samtidigt som de inte har sparat privat heller. De ligger jäkligt pissigt till enkelt uttryckt. De hoppas kunna fortsätta parasitera på ungdomen. Att abrupt avskaffa alla statliga pensioner vore att tydliggöra socialismens omänskliga konsekvenser, och kanske vore att föredra framför en stegvis avveckling som jag föreslog ovan.

Det löser man genom att gradvis liberalisera Sverige. Det är gynnsamt för alla att låta ett par av de icke-globaliserade generationerna dö ut på vägen.

Finns det radikala Liberaler?

Liberaler är radikala per se Att ha en åsikt som man står fast vid, det torde kapsylera radikalism/extremism.