Bara rika som tjänar på liberalism

Nej , detta är ingen trams tråd. Men nu vill jag ha ett bra
agument för att det inte enbart är medel-överklass som vinner på liberalsim?

Förklara varför det skulle vara bra för arbetarklassen?

Jag är student och därmed i mitt tycke att betrakta som underklass. Jag tjänar på liberalism genom att jag slipper vara rädd för att bli fälld för godtyckliga icke-våldsbrott som piratkopiering och narkotikaframställning.

Jag gillar att kunna åka (nästan) vart jag vill utan att farbror staten rycker mig i tröjan och tar in mig för förhör.

Piratkopiering är att ta från andras engendom , en liberal borde moraliskt sät inte ladda ner olagligt.

Trådskaparn :

För överklassen spelar det väl ingen roll det är liberalism eller inte dem ofta sliper skatt än då.

De som har minst, har mest att tjäna på frihet. Om du är miljonär kan du ta skatter och avgifter utan att märka någon stor skillnad. Om du knappt har råd till mat och hyra, kommer sådant att slå till stenhårt.

Men liberalism handlar förstås ej heller om det här. Det är en konsekvens. Personlig frihet resulterar i ekonomisk frihet på vilket alla tjänar.

Både ja och nej. Ja för att man ska ha rätt och bestämma över sitt eget liv. Och nej för att alla tjänar ju inte på de. Finns ju mkt arbestskygga folk som måste piskas för att fatta att de inte ska parasitera på andra.

+90% av skatterna betalas av arbetare. Att sänka eller avskaffa dessa skatter skulle gynna arbetarna. I princip alla skatter förutom markskatter (ja jag vet att det finns de som inte håller med mig här) är skatt på arbete. I princip alla resurser skapas genom arbete, därför blir det i praktiken arbetarna som betalar all skatt.

De övriga delarna av liberalismen gynnar alla individer lika mycket.

Så passande då att lönesänkningarna går hand i hand med detta. Det skulle inte dröja länge innan pappervändaräcklen krävde sänkning utav minimilöner och ökad konkurrens emellan arbetarna.

Varför skulle liberaler veta eller bry sig om detta? Att tjäna pengar på andras bekostnad med politik som medel är socialisternas och fascisternas mål, inte liberalismens.

Detta är OERHÖRT viktigt att poängtera då en socialist eller fascist öppet kritiserar liberalismen, gör man inte det har man indirekt sagt att motståndaren har rätt i sak medans den fria marknaden kan uppfylla deras mål!

Konkurrensen mellan arbetarna är stenhård redan, med hundratals sökande till varje utannonserat jobb kan det inte bli värre.

Nej det är det inte eftersom det är duplikation och inte stöld. Men den diskussionen hör inte hit.

I praktiken är etatism svår att genomföra utan inflation. Med konstant penningmängd så måste ju politikerna verkigen tvinga folk att betala in sina pengar till staten i samma omfattning som den vill slösa bort dem. Med inflation så kan man däremot konfiskera upp til 100% av alla pengar helt enkelt genom att hitta på nya pengar. Om det idag finns 100 pengar så kan sataten konfiskera alla pengar genom att skapa 10000000 nya pengar. Idag sker så i en årstakt om 15-20%. Lägger man en groda i kokande vatten så hoppar den omgående ut och överlever, men om man lägger grodan i kallt vatten och succesivt höjer temperaturen så låter den sig till slut kokas till döds (som ett ordspråk säger, sant eller ej). Över 90% av våra pengar har hittats på sedan staten konfiskerade allt guld som pengarna var värda en gång i tiden.

Relevansen här är att med den inflation som icke-liberaler behöver för att bekvämt kunna konfiskera alla de pengar som de anser sig vilja ha, så drabbas de fattiga samtidigt som de rika gynnas. Den som har en fast inkomst, vilket ju är fallet för t.ex. pensionärer och i praktiken för somliga lågavlönade, drabbas ju av att konsumentpriserna stiger. Realekonmiskt så faller naturligtvis konsumentpriserna stadigt och en fast inkomst ger hela tiden ökad köpkraft. Pensionären med konstant månatligt belopps utdelning från sin försäkring skulle utan inflation bli ett par procent rikare varje år.

Men de icke-liberala politikerna har hittat på något annat. De skapar inflationen som dels konfiskerar de par procent produktivitetsökning som normalt skulle ge fallande konsumentpriser, och så konfiskerar de ytterligare ett par procent som orsakar stigningen i konsumentpriser. Pensionären blir därför ett par procent fattigare varje år trots konstant inkomst.

Den rike har däremot möjlighet att skuldsätta sig över öronen och staten avskriver dennes skulder med flera procent om året genom sin inflation. Det är vinstgivande att ha skulder och eftersom de rika har långt större kreditmöjlighet än de fattiga så innebär penningpolitiken en mycket omfattande omfördelning från de fattiga till de rika. Politikerna har omvandlat pengar från att vara tillgångar (guld) till att vara skulder. Att ha pengar är att förlora pengar. Genom att "gå kort" pengar, alltså att ta lån, så blir denna politiskt skapade ksotand tvärtom en vinst. Staten tar från de kreditovärdiga fattiga och ger till de skuldsatta rika.

En pensionär med konstant penninginkomst drabbas med dagens penningpolitiska mål (2% ökning av konsumentpriserna) av en halverad köpkraft ungefär vart 20:e år. Utan penningpolitik skulle tvärtom köpkraften fördubblas vart 20:e år! (Givet antagandet att konsumentpriser p.g.a. ökad produktivitet, ökade skalfördelar och ökad världshandel faller med 2% per år). Den fattigdom som peningpolitiken skapar utgör dessutom en utmärkt föevändning för politikerna att konfiskera de pengar som folk ändå har kvar för att med bidrag skenbart försörja dem som staten utplundrat. Inflationen innebär alltså inte bara en formidabel stöld i sig, den är dessutom nyckeln till de mer konkreta stölderna i form av att staten verkligen kommer hem till dig och tar det som du äger. Historiskt är också orsakssambandet mellan politiskt skapad inflation å ena sidan, och förtryck och krig å andra sidan glasklart.

Alltså, avskaffad penningpolitik skulle mycket kraftigt gynna de allra fattigaste, mycket mer än vad dagensbidragssystem förmår.