2007-09-01, 13:19
#1
Ålder: 22
Kön: man
Vikt: 80-85 kg
Tidigare erfarenheter av hallucinogena: LSD
Dos: osäkert, typ 300 mg
Gänget skulle återförenas, det vär längesen vi hängde ihop alla tre nu. Jag, Ktard och StenSture d.ä har varit åtskillda sen över ett år tillbaka. Vi mötte upp i min och Ktards lya och rulla upp en braja och inväntade mörkrets inbrott. Ktard var den enda med tidiagre erfarenhet så han riggade settingen med lite ljussvärd, playlist och nån fet visualizer på winamp. Ut med bäddsoffan, fram med kuddarna.
21.50
Ktard bakar upp första linorna. Tanken är att vi ska få en liten fjuttare som smakprov innan vi ser till att få lite åka. Efter en första lina kändes hela kroppen ganska loj. Muskelkontrollen var påtagligt sämre, man gick långsamt och vinglade lite då och då. En lätt tripkänsla börjar infinna sig. Kroppen känns rätt funky, mjuk och avdomnad, men inte obehagligt. Skrattar lite omotiverat, börjar känna sig dum och oföretagssam, samtidigt inte mentalt trött, dansar runt lite, viftar med lasersvärden. Går ut och tar en cigg utanför dörren och lyssnar på granna
22.10
Vi sätter in en fjuttare till, likadan som den första typ. Discot drar igång, vi dansar runt med våra svårstyrda kroppar. Lasersvärden tjuter och lyser i mörkret. Musiken är lite bättre än den brukar vara (har alltid haft lite svårt för elektronisk musik). Kommunikationen oss tre emellan är märkbart försämrad. De flesta försök till samtal slutar med en dumförklaring av sig själv följt av ett skratt.
Tripkänslan tilltar ytterligare, tycker det är lite som på syra, fast inte så kraftigt. Dessutom tänker man inte lika mycket, eller lika avancerat snarare. Man är rätt likgiltig inför det mesta jobbigt som kan tänkas hända, typ att grannen kommer och klagar på ljudnivån eller nåt.
Jag och StenSture börjar leka med en toarulle. Mycket givande att prassla med pappret, linda det kring svärdet etc.
22.40
Nästa runda, större (typ 100 mg typ) linor denna gång. Ktard sätter in rubbet direkt, jag och StenSture drar halva först och resten en liten stund senare.
Ktard tycker vi fått känna på känslan tillräckligt och vill att det ska bli lite åka av. Sagt och gjort. Han börjar greja med musikens volym och schh-ar oss hela tiden. Både jag och StenSture uppfattar det som att vi måste vara tysta för nåt händer utanför, typ att nån är här och ringer på dörren. Vi fattar inte mycket till en början, men efter ett tag lyckas vi komma överens om att inget alls händer utanför lägenheten.
Vi hamnar i en stor hög i bäddsoffan och knyter alla händer till en stor knut. Snacket är i regel lösryckta kärleksförklaringar, vi snackar om hur fint det är att vara tillsammans igen, att vi har en fin tid framför oss nu. Ktard tycker att handklumpen känns som en vulkan. Alla rör på fingrarna, det är obeskrivligt ballt att känna hur fingrarna slingrar sig runt varandra. StenSture verkar ha gått in i sig själv en smula, men han ser ut att må fint. En stund senare har vi tystnat och den magiska vulkanen har svalnat av.
23:10
Sista skjutsen. Jag planerar att uppleva min egen musik en stund så jag riggar Jethro Tull i stereon och dra på en visualizer på datorn i mitt rum innan dragning. När den sista är sänkt (typ 100mg här med) går jag in på rummet och fortsätter pyssla med mina settings. Kan inte bestämma om jag vill ha ljust eller mörkt, är lite oförtjust i mörkret samtidigt som det är häftigt. Det slutar med att jag lägger mig i sängen och startar en meningslös tråd i "Hallucinogener". Efter en mening slutar fingrarna lyda. Postar och trycker play på stereon, släcker lamporna och lägger mig ner. Ian Andersons stämma känns konstigt främmande, visualizern är inte det minsta intressant. Jag prövar att klicka igång en Led Zeppelin konsert. Inte heller nå bra alls. Jag bestämmer mig för att gå in till grabbarna igen och crashar ner i bäddsoffan efter en långsam promenad genom hallen.
Några ord utbyts, försöker hålla min fokus på visualizern men ger snart upp och blir liggandes med slutna ögon och lyssnar på housemusiken som går på för fullt.
00.00
Nånstans här börjar vi snacka igen. Alla är sjukt sega, kropparna mycket svårmanövrerade. Ingen pallar att åstadkomma nåt dock. Musiken rullar på.
00.30
Jag lyckas ta mig för att rulla upp en braja och efter den så blir det sängen och sömn till Symphony X.
Ja, svårt att säga vad man förväntat sig. Segheten trodde jag skulle bli mer mental, men det var mest bara kroppen som vart sjukt slö och klumpig. Man blev inte sömnig direkt.
Jag hade så gott som inga visuella effekter till skillnad från de andra två, men tripkänslan fanns verkligen där. Man kunde tänka i banor spår men man var ändå likgiltig inför det så man glömde snart bort det och hjärnan kom in på något annat.
Jag hade förväntat mig mer visuella effekter och en mer förvirrad känsla. Inget K-hole att tala om för min del. Jag rätt mkt större än båda de andra två så dosen bör gjort mindre för mig än dem.
Förvånades över hur medveten man kände sig. En betydande del av flummet satt i kroppen. Har dock lite svårt att minnas delar av kvällen.
En häftig upplevelse måsta jag säga, men jag tror det fordras en runda till om jag ska kunna döma Ketamin rättvist. Behöver en lite större dos för att få känna på någon ego-död.
Kön: man
Vikt: 80-85 kg
Tidigare erfarenheter av hallucinogena: LSD
Dos: osäkert, typ 300 mg
Gänget skulle återförenas, det vär längesen vi hängde ihop alla tre nu. Jag, Ktard och StenSture d.ä har varit åtskillda sen över ett år tillbaka. Vi mötte upp i min och Ktards lya och rulla upp en braja och inväntade mörkrets inbrott. Ktard var den enda med tidiagre erfarenhet så han riggade settingen med lite ljussvärd, playlist och nån fet visualizer på winamp. Ut med bäddsoffan, fram med kuddarna.
21.50
Ktard bakar upp första linorna. Tanken är att vi ska få en liten fjuttare som smakprov innan vi ser till att få lite åka. Efter en första lina kändes hela kroppen ganska loj. Muskelkontrollen var påtagligt sämre, man gick långsamt och vinglade lite då och då. En lätt tripkänsla börjar infinna sig. Kroppen känns rätt funky, mjuk och avdomnad, men inte obehagligt. Skrattar lite omotiverat, börjar känna sig dum och oföretagssam, samtidigt inte mentalt trött, dansar runt lite, viftar med lasersvärden. Går ut och tar en cigg utanför dörren och lyssnar på granna
22.10
Vi sätter in en fjuttare till, likadan som den första typ. Discot drar igång, vi dansar runt med våra svårstyrda kroppar. Lasersvärden tjuter och lyser i mörkret. Musiken är lite bättre än den brukar vara (har alltid haft lite svårt för elektronisk musik). Kommunikationen oss tre emellan är märkbart försämrad. De flesta försök till samtal slutar med en dumförklaring av sig själv följt av ett skratt.
Tripkänslan tilltar ytterligare, tycker det är lite som på syra, fast inte så kraftigt. Dessutom tänker man inte lika mycket, eller lika avancerat snarare. Man är rätt likgiltig inför det mesta jobbigt som kan tänkas hända, typ att grannen kommer och klagar på ljudnivån eller nåt.
Jag och StenSture börjar leka med en toarulle. Mycket givande att prassla med pappret, linda det kring svärdet etc.
22.40
Nästa runda, större (typ 100 mg typ) linor denna gång. Ktard sätter in rubbet direkt, jag och StenSture drar halva först och resten en liten stund senare.
Ktard tycker vi fått känna på känslan tillräckligt och vill att det ska bli lite åka av. Sagt och gjort. Han börjar greja med musikens volym och schh-ar oss hela tiden. Både jag och StenSture uppfattar det som att vi måste vara tysta för nåt händer utanför, typ att nån är här och ringer på dörren. Vi fattar inte mycket till en början, men efter ett tag lyckas vi komma överens om att inget alls händer utanför lägenheten.
Vi hamnar i en stor hög i bäddsoffan och knyter alla händer till en stor knut. Snacket är i regel lösryckta kärleksförklaringar, vi snackar om hur fint det är att vara tillsammans igen, att vi har en fin tid framför oss nu. Ktard tycker att handklumpen känns som en vulkan. Alla rör på fingrarna, det är obeskrivligt ballt att känna hur fingrarna slingrar sig runt varandra. StenSture verkar ha gått in i sig själv en smula, men han ser ut att må fint. En stund senare har vi tystnat och den magiska vulkanen har svalnat av.
23:10
Sista skjutsen. Jag planerar att uppleva min egen musik en stund så jag riggar Jethro Tull i stereon och dra på en visualizer på datorn i mitt rum innan dragning. När den sista är sänkt (typ 100mg här med) går jag in på rummet och fortsätter pyssla med mina settings. Kan inte bestämma om jag vill ha ljust eller mörkt, är lite oförtjust i mörkret samtidigt som det är häftigt. Det slutar med att jag lägger mig i sängen och startar en meningslös tråd i "Hallucinogener". Efter en mening slutar fingrarna lyda. Postar och trycker play på stereon, släcker lamporna och lägger mig ner. Ian Andersons stämma känns konstigt främmande, visualizern är inte det minsta intressant. Jag prövar att klicka igång en Led Zeppelin konsert. Inte heller nå bra alls. Jag bestämmer mig för att gå in till grabbarna igen och crashar ner i bäddsoffan efter en långsam promenad genom hallen.
Några ord utbyts, försöker hålla min fokus på visualizern men ger snart upp och blir liggandes med slutna ögon och lyssnar på housemusiken som går på för fullt.
00.00
Nånstans här börjar vi snacka igen. Alla är sjukt sega, kropparna mycket svårmanövrerade. Ingen pallar att åstadkomma nåt dock. Musiken rullar på.
00.30
Jag lyckas ta mig för att rulla upp en braja och efter den så blir det sängen och sömn till Symphony X.
Ja, svårt att säga vad man förväntat sig. Segheten trodde jag skulle bli mer mental, men det var mest bara kroppen som vart sjukt slö och klumpig. Man blev inte sömnig direkt.
Jag hade så gott som inga visuella effekter till skillnad från de andra två, men tripkänslan fanns verkligen där. Man kunde tänka i banor spår men man var ändå likgiltig inför det så man glömde snart bort det och hjärnan kom in på något annat.
Jag hade förväntat mig mer visuella effekter och en mer förvirrad känsla. Inget K-hole att tala om för min del. Jag rätt mkt större än båda de andra två så dosen bör gjort mindre för mig än dem.
Förvånades över hur medveten man kände sig. En betydande del av flummet satt i kroppen. Har dock lite svårt att minnas delar av kvällen.
En häftig upplevelse måsta jag säga, men jag tror det fordras en runda till om jag ska kunna döma Ketamin rättvist. Behöver en lite större dos för att få känna på någon ego-död.
3/5
