Hur är er relation till era vänner?

Svår att få en bra rubrik, men frågan är mer hur er relation med era vänner påverkas av "diskussioner" eller rättare sagt när man bränner av en kompis för att man i ens egna ögon anser att de gjort fel.

Ingen är perfekt och alla människor har självklart sina brister, jag kan bli vansinnig på min rumskamrat efter att hon för 100 gången i rad fortfarande inte tar disken som hon sagt hon ska göra.
Jag måste självklart markera och säga vad jag tycker, ibland måste man ju våga bli förbannad för att visa att detta inte är ok.
Precis likadant gäller det självklart om det är jag som gjort fel, om någon säger till mig på skarpen att du har gjort fel försöker jag ta till mig detta och bättra mig om jag anser att det är befogat.

Men nu har vi ju den lilla skaran av vänner som inte tål detta utan istället surar och vägrar släppa det, behandlar en kallt och är närmast småilsken.

Dem tycker helt enkelt att det är deras rätt att bli förbannade för att jag blev förbannad

Hur har ni det? Kan ni bränna av era kompisar och sen fortsätta som vanligt eller blir det smågnabb som tom kan leda till att ni slutar umgås?

Antar att du är kvinna(?)
Har aldrig kunnat förstå hur tjejer/kvinnor kan bråka med sina vänninor, som de alltid tycks göra
Jag tjaffsar/bråkar aldrig med mina polare. Ber man om nått så gör dom det... eller så får man göra det själv

Jag har ärligt talat aldrig bråkat, höjt rösten, varit sur eller arg på en kompis. Fast om man bor ihop så är det ju en annan sak, då kan man nog lätt irritera sig på saker. Säger som föregående talare, jag förstår inte hur man kan bli osams med en kompis. Att man får totalt hjärnsläpp kanske och säger/gör nåt otroligt korkat, men annars?

De händer då och då att jag är irriterad, men de går snabbt över. Dock har jag helt brytit med en tjejkompis ganska nyligen.

Jag har sagt upp bekantskapen med ett antal vänner genom åren, men bara i de fall jag anser att de har gått över gränsen vad gäller förtroende eller då de betett sig riktigt jävla illa. Någon har lyckats smyga sig tillbaka men oftast vänder jag ryggen helt om någon går bakom ryggen på mig. Jag har ingen tolerans för falska människor.

Vanliga bråk räknar jag s klart inte dit, man måste kunna vara oense och bli osams utan att någn ska grina över det. Nu snackar jag grövre saker, som att de kallar en för fula namn eller förråder ens förtroende.

Om det skulle bli nat brukar jag oftast lata det vara och vanta tills det gar over. Ibland tar jag upp det ibland inte. Senast jag brot med en kompis var for ca tva ar sen. Jag brot rakt av, har traffat henne pa stan nan gang. Ibland saknar jag henne men samtidigt sa kandes det bra att saga ifran ocksa. Annars brukar jag som sagt lata tiden laka saren