2007-08-26, 23:41
#1
Substans: Tramadol (Adolonta)
Tidigare erfarenheter av droger: Alkohol, Cannabis, Cubensis, Amfetamin
Ålder: 19
Kön: Man
Vikt: 57 kg
De flesta tidsangivelser är uppskattade.
Inledning
Jag har ganska länge nu varit ganska sugen på att göra min debut inom opiater. Sagt och gjort så hittade jag ett nätapotek med Tramadol av märket Adolonta.
Första gången
Första gången så tog jag ca. 350mg och min återkommande vän, som vi kallar Peter, runt 500mg. Det var fantastiskt – jungfruresan visade verkligen vad opiaterna kan komma att erbjuda. Ett nöjt leende smälldes på läpparna i takt med lite ”tommare” blick och don’t give a fuck-attityd. Hursomhelst så var det i lättviktsklassen – jag visste att jag kunde klara av att ta mer.
The build-up
17.00
Här börjar nu resan. Det är tisdag och jag har kommit hem ifrån en lång arbetsdag som jag hade räknat med att slippa eftersom jag dagen innan sa upp mig. Men, men någon på FB lärde mig att om man snabbt kopplar pengarnas värde i gubbar tjack så får man snabbt en uppfattning om hur mycket de är värda – egentligen. Har nu även varit förbi och plockat upp mina Tramadol hos Peter. I vilket fall så var jag sliten men hade lovat en annan god vän jag inte träffat på länge att umgås lite så det var bara att bita ihop och ge sig iväg.
21.30
Runt denna tid börjar jag dra mig ifrån vännens residens eftersom vi båda har en arbetsdag dagen efter och jag även har lite alternativa planer. På vägen hem så försöker jag avråda mig själv ifrån att slänga i mig lite tram sekunden jag kommer hem men är fullt medveten om vilken dålig övertygningsförmåga jag har.
22.00
Sitter nu hemma och pratar med Peter på MSN som redan är uppe i det luddiga molnet. Så jag bryter ut 12 kapslar (600mg) och slänger i ett glas mjölk som snabbt (men för smaklökarna – motvilligt) slinker ned. Det som bestämdes över datorn var att jag skulle fixa lite grejer och sedan ta mig över till Peter. Däremot så har min kropp alltid reagerat ruskigt snabbt på diverse substanser och Tram var inget undantag. Således tar det inte lång tid förrän jag är på en mycket mjukare plats – gitarren glider fram och tiden står bara helt stilla. Harmoni. En gitarr, en folköl, några cigg och en spegel - ruset var fullständigt fulländat. Så, för kvällen lämnade jag aldrig hemmet och bestämde mig för att sjukanmäla mig dagen efter på jobbet.
Good morning sunshine
09.30
Vaknar av mobilklockan och ringer för att sjukanmäla mig. Självklart så gick ju detta inte vägen på grund av tillfällig personalbrist men jag får istället komma in vid klockan kvart i två. Det blir tre och en halv timmes arbete – tänker jag – hur jobbigt kan det bli. Så jag sover vidare. Att påstå att det har sovits denna natt är nog att ta i ganska grovt. Däremot så låg jag i sängen och bara var totalt jävla nöjd.
13.45 – 17.00
Är nu och utför dagens arbete, det var ju knappast särskilt ansträngande eller så – men däremot så gick tiden något så fruktansvärt långsamt att varje blick på klockan var som ett skämt. Det kändes även som om allas tempo runtomkring var så hastigt i jämförelse att jag fick blickarna riktade mot mig.
17.30
Har nu tagit mig hem och funderar över vad som ska göras av kvällen. Var tänkt att bli ölplaner men det blev det inte mycket av så jag började snacka lite med Peter på MSN och vi övervägde att styra lite röka och muncha loss natten. Men efter lite om och men så kom vi fram till att det skulle bli Tram ikväll igen och Peter hade redan fått i sig en del. Så jag tog tre kapslar (150mg), tuggade hål på, svalde och började plocka ihop mina grejer för att ge mig av.
Precis när jag är på väg genom dörren så blir jag stoppad av ett ”exscuse me” och jag känner hur jag bara fryser fast i tanken ”oh crap”. Har tydligen fått en nyinflyttad granne som varken kunde svenska eller ordentlig engelska för den delen, och han började fråga saker om internetuppkopplingen som han inte förstod svaret på. Han måste ha fått en sådandär fin bild av sin granne – smala grabben med rufsigt hår och tom blick som med sluddrande röst förklarar saker han inte förstår. Tar mig hursomhelst därifrån och påbörjar en intressant promenad hem till Peter.
The good things in life taste like Coke
18.30
Runtomkring denna tid närmade jag mig Peters dörr, och på vägen hade jag även lyckats köpa ett kuvert och ett frimärke vilket var en krångligare upplevelse än förväntat. Hursomhelst så ringde jag på och han släppte in mig Väl inne så tog det inte lång tid förrän jag hade pillat upp mina sista kapslar (11st – 550mg) och slängt ner de i ett glas med Cola.
* Klirr * Och verkligheten försvann i takten med ett ”cheers!”.
Dock så slängde jag inte i mig alla 11 stycken på en gång utan det gick lite successivt, och därav kunde jag hela tiden tänka ”ja, men två till klarar jag ju”. Jag och Peter har båda ett gemensamt BM-problem och vi bestämde oss därför för att ta tag i det – men alla som har haft något med BM att göra vet att det är lättare sagt än gjort. Vi diskuterade hit och dit och efter en timmes pillande så bestämde vi oss för att vi var klara – och då hade vi egentligen inte lyckats med någonting annat än att ta ett beslut.
20.00
Häromkring kände jag att det var dags för mig att gå hem, egentligen var det väl så att gitarren kallade och jag kände att jag ville utnyttja mina flummiga timmar. Men ifall jag inte hade gått utanför dörren här nu så hade nog de närmsta timmarna varit betydligt enklare. Vad jag egentligen inte vid detta tillfälle har förstått är att jag faktiskt är proper fucked och vandringen nedför trappan går som en mjuk flipperkula i ultrarapid mellan räckena.
Här säger allting *smack* i minnet och allting som finns kvar är halvdana minnesbilder.
Tidigare erfarenheter av droger: Alkohol, Cannabis, Cubensis, Amfetamin
Ålder: 19
Kön: Man
Vikt: 57 kg
De flesta tidsangivelser är uppskattade.
Inledning
Jag har ganska länge nu varit ganska sugen på att göra min debut inom opiater. Sagt och gjort så hittade jag ett nätapotek med Tramadol av märket Adolonta.
Första gången
Första gången så tog jag ca. 350mg och min återkommande vän, som vi kallar Peter, runt 500mg. Det var fantastiskt – jungfruresan visade verkligen vad opiaterna kan komma att erbjuda. Ett nöjt leende smälldes på läpparna i takt med lite ”tommare” blick och don’t give a fuck-attityd. Hursomhelst så var det i lättviktsklassen – jag visste att jag kunde klara av att ta mer.
The build-up
17.00
Här börjar nu resan. Det är tisdag och jag har kommit hem ifrån en lång arbetsdag som jag hade räknat med att slippa eftersom jag dagen innan sa upp mig. Men, men någon på FB lärde mig att om man snabbt kopplar pengarnas värde i gubbar tjack så får man snabbt en uppfattning om hur mycket de är värda – egentligen. Har nu även varit förbi och plockat upp mina Tramadol hos Peter. I vilket fall så var jag sliten men hade lovat en annan god vän jag inte träffat på länge att umgås lite så det var bara att bita ihop och ge sig iväg.
21.30
Runt denna tid börjar jag dra mig ifrån vännens residens eftersom vi båda har en arbetsdag dagen efter och jag även har lite alternativa planer. På vägen hem så försöker jag avråda mig själv ifrån att slänga i mig lite tram sekunden jag kommer hem men är fullt medveten om vilken dålig övertygningsförmåga jag har.
22.00
Sitter nu hemma och pratar med Peter på MSN som redan är uppe i det luddiga molnet. Så jag bryter ut 12 kapslar (600mg) och slänger i ett glas mjölk som snabbt (men för smaklökarna – motvilligt) slinker ned. Det som bestämdes över datorn var att jag skulle fixa lite grejer och sedan ta mig över till Peter. Däremot så har min kropp alltid reagerat ruskigt snabbt på diverse substanser och Tram var inget undantag. Således tar det inte lång tid förrän jag är på en mycket mjukare plats – gitarren glider fram och tiden står bara helt stilla. Harmoni. En gitarr, en folköl, några cigg och en spegel - ruset var fullständigt fulländat. Så, för kvällen lämnade jag aldrig hemmet och bestämde mig för att sjukanmäla mig dagen efter på jobbet.
Good morning sunshine
09.30
Vaknar av mobilklockan och ringer för att sjukanmäla mig. Självklart så gick ju detta inte vägen på grund av tillfällig personalbrist men jag får istället komma in vid klockan kvart i två. Det blir tre och en halv timmes arbete – tänker jag – hur jobbigt kan det bli. Så jag sover vidare. Att påstå att det har sovits denna natt är nog att ta i ganska grovt. Däremot så låg jag i sängen och bara var totalt jävla nöjd.
13.45 – 17.00
Är nu och utför dagens arbete, det var ju knappast särskilt ansträngande eller så – men däremot så gick tiden något så fruktansvärt långsamt att varje blick på klockan var som ett skämt. Det kändes även som om allas tempo runtomkring var så hastigt i jämförelse att jag fick blickarna riktade mot mig.
17.30
Har nu tagit mig hem och funderar över vad som ska göras av kvällen. Var tänkt att bli ölplaner men det blev det inte mycket av så jag började snacka lite med Peter på MSN och vi övervägde att styra lite röka och muncha loss natten. Men efter lite om och men så kom vi fram till att det skulle bli Tram ikväll igen och Peter hade redan fått i sig en del. Så jag tog tre kapslar (150mg), tuggade hål på, svalde och började plocka ihop mina grejer för att ge mig av.
Precis när jag är på väg genom dörren så blir jag stoppad av ett ”exscuse me” och jag känner hur jag bara fryser fast i tanken ”oh crap”. Har tydligen fått en nyinflyttad granne som varken kunde svenska eller ordentlig engelska för den delen, och han började fråga saker om internetuppkopplingen som han inte förstod svaret på. Han måste ha fått en sådandär fin bild av sin granne – smala grabben med rufsigt hår och tom blick som med sluddrande röst förklarar saker han inte förstår. Tar mig hursomhelst därifrån och påbörjar en intressant promenad hem till Peter.
The good things in life taste like Coke
18.30
Runtomkring denna tid närmade jag mig Peters dörr, och på vägen hade jag även lyckats köpa ett kuvert och ett frimärke vilket var en krångligare upplevelse än förväntat. Hursomhelst så ringde jag på och han släppte in mig Väl inne så tog det inte lång tid förrän jag hade pillat upp mina sista kapslar (11st – 550mg) och slängt ner de i ett glas med Cola.
* Klirr * Och verkligheten försvann i takten med ett ”cheers!”.
Dock så slängde jag inte i mig alla 11 stycken på en gång utan det gick lite successivt, och därav kunde jag hela tiden tänka ”ja, men två till klarar jag ju”. Jag och Peter har båda ett gemensamt BM-problem och vi bestämde oss därför för att ta tag i det – men alla som har haft något med BM att göra vet att det är lättare sagt än gjort. Vi diskuterade hit och dit och efter en timmes pillande så bestämde vi oss för att vi var klara – och då hade vi egentligen inte lyckats med någonting annat än att ta ett beslut.
20.00
Häromkring kände jag att det var dags för mig att gå hem, egentligen var det väl så att gitarren kallade och jag kände att jag ville utnyttja mina flummiga timmar. Men ifall jag inte hade gått utanför dörren här nu så hade nog de närmsta timmarna varit betydligt enklare. Vad jag egentligen inte vid detta tillfälle har förstått är att jag faktiskt är proper fucked och vandringen nedför trappan går som en mjuk flipperkula i ultrarapid mellan räckena.
Här säger allting *smack* i minnet och allting som finns kvar är halvdana minnesbilder.
