Forskarna lyckas att flytta "jaget" utanför kroppen

därför att när man vaknar så brukar man börja dagen med att äta frukost. vilket vännen antagligen gjorde när astralresefjanten vaknade upp efter att ha drömt.

Två kameror kopplade till en VR-hjälm? Det låter ju inte alls så avancerat. Troligen har många redan testat detta och kanske till och med funnit det lite underhållande, men knappast ett stort vetenskapligt genombrott. Hur trodde dom att man skulle uppleva saken?

"Citat:
Ursprungligen postat av yonera
om astralprojektioner är illusioner, hur kommer det sig att vissa som har haft det har besökt en av deras vänner som äter en smörgås och när de har vaknat upp har de ringt och frågat om han/hon äter en smörgås och det stämde????


därför att när man vaknar så brukar man börja dagen med att äta frukost. vilket vännen antagligen gjorde när astralresefjanten vaknade upp efter att ha drömt."


Till alla dem som haft liknande "upplevelser" (dylika sammanträffanden menar jag, vill jag ge min input:

Många har talat om det klassiska exemplet: Du tänker på någon, och plötsligt ringer den personen. Hur kan det vara ett sammanträffande, säger dom? Just när du tänker på den personen, så ringer den! Det måste betyda något, ni måste ha en speciell kontakt eller något.


Men se nu på situationen så här.....: Hur många gånger har du tänkt på personen UTAN att telefonen ringt?

Smaskens:

Exakt! Hjärnan minns de händelser där kopplingen sker och struntar helt i alla gånger man tänker på någon och personen inte alls kommer runt hörnet eller ringer. Liknande är även att man ser vissa sifferkombinationer överallt (i mitt fall ser jag PI överallt) och man tycker det är häftigt. Men alla andra siffror struntar man dock i.

Dock så såg jag en reggskylt idag som var SMA 530! detta är skoj då mitt telefonnummer börjar på 530 och jag är ju SMA. Kan inte vara en slump!

Det enda "anmärkningsvärda" med studien, tyckte i alla fall jag, var att när man förde en pinne mot den virtuella platsen, där försökspersonen alltså uppfattade sig vara, gav detta ett fysiologiskt utslag. De kunde alltså förutom att förflytta var man upplevde att jaget var även framkalla en sensation från denna "plats".

I förlängningen skulle detta kunna medföra rätt så fräcka grejor.

Nu har jag iofs läst en annan artikel (postad på slashdot tror jag), men där framgick det iaf att han petade på testpersonen också samtidigt som han petade där personen uppfattade att den befann sig.

Precis. De petade i magen på testpersonen utan att det testpersonen kunde se det, sedan viftade de med en pinne under kamerorna, där magen skulle varit om karmerorna hade varit ögon. Eftersom hjärnan såg det som kamerorna såg och kände en pinne i magen trodde den att kroppen egentligen befann sig vid kamerorna.

Nu får vi väl hoppas att de första "ÅH WOW JÄTTETUFTTTTtTTT1111!1"-människorna har försvunnit... Så därför frågar jag er som forskar inom liknande områden - varför har det tagit så lång tid för media att rapportera om detta? Liksom, sakerna som krävts för att göra testet har ju funnits i över femton år, och ni är ju knappast så dumma att ni inte redan testat det här för lääänge sedan... Så, varför börjar media rapportera om detta NU när de första testerna såklart måste ha gjorts för över 10 år sedan? Nog för att det tar rejält med tid för vetenskapen att komma ut, men knappast så här lång tid.

Var kan man förresten få tag på "Publikation: “The experimental induction of out-of-body-experiences”"? Eller är det som vanligt i forskarvärlden, där allt roligt göms undan för alla som inte är forskare?

Samma sak uppnår vissa med meditation när hjärnans frekvenser förändras. Det praktiseras i Hinduismen, Buddhismen mfl. Illusionen är snarare att man tror jaget finns i hjärnan.

Tyvärr...

1. Lägg ifrån dig haschpipan.
2. Läs hela artikeln, inte bara rubriken.
3. Läs några av de mindre sensationshysteriska inläggen här i tråden.
4. Försök igen.

Komplettera gärna med grundläggande komvuxkurser i fysik och biologi.

Frågan är ju om det försökspersonen ser i experimentet är en bild av verkligheten sådan som hjärnan gissar att den ser ut från den vinkel där försökspersonen tycker sig ha sitt jag, eller om försökspersonen faktisk ser ur denna imaginära synvikel.

Det finns ett fall där en person som tyckte sig lämna kroppen och sväva omkring uppe vid taket såg ett mynt som låg ovanpå ett högt skåp. Nerifrån golvet gick det inte att se detta mynt. När man kontrollerade fanns det faktiskt ett mynt upp på skåpet. Här kan det alltså knappast ha varit så att hjärnan gissade hur saker och ting såg ut från takperspektivet. Jaget, och synförmågan, hade faktiskt lämnat kroppen och såg saker ur takperspektivet.

Det skulle vara intressant om man gjorde ett sådant mynt-på-högt-skåp experiment med hjälp av den här tekniken för att förflytta upplevelsen av jaget utanför kroppen.

Varför skulle personen inte se myntet? Man har ju en kamera riktat mot det och strömmar bilden till personens öga.