Anti-feminismen

Inte i regel. Kanske lite med trådar som "feminister=fula?". Då blir det mer diskussioner om feminister och inte om sakfrågorna.


Nja, det är en sanning med modifikation. Man kan ju också endast ställa sig emot den kvinnliga- och manliga rollen som vi påförs som barn och vuxna. Det behöver inte betyda att man finner kvinnan diskriminerad. Men visst är det i regel som du säger. Och ifall ens inlägg i forumet då endast består i att man motsätter sig feminister blir det ju aningen torftigt.


Förstår vad du menar, men även om man ser debatten ur ett socialkonstruktivistiskt perspekt och anser att genus är en social konstruktion innebär det ju inte att man avfärdar alla typer av diskussion kring ämnet. Skillnaden torde bli att man inte försöker återföra beteenden till den tid vi levde i grottor. Jag menar vi ser väl ungefär samma verklighet som den ser ut nu och den kan man ju diskutera på samma sätt oavsett om man anser att det är biologiska skillnader eller sociala konstruktioner som ligger bakom.

Visserligen är det dum att skriva saker som "feminister är fula" vilket tydligen skrivits i det här forumet, men jag kan förstå att det händer. För det är ju idag helt förbjudet att att kritisera feminism, man får inte ens tycka att damfotboll är tråkigt. Självklart är de tidigare nämnda uttalanden inte särskilt genomtänkta och de leder knappast debatten framåt. Men det ger utlopp för den undertryckta frustrationen (jag vet, det låter jättepretentiöst) som finns mot dagens feminism.

Hela debatten kring jämställdhet är enligt mig jävligt förskjuten åt det manshatande hållet. Längst ut på skalan finns till exempel ordföranden för kvinnojourernas riksorganisation som påstår att män är djur, något som hon dock tog tillbaka senare. Vad som dock är mer upprörande är att accepterade politker som Gudrun Schyman har talat om att inför en mansskatt vilket strider mot allt vad demokrati står för. Sådana här uttalanden och förslag målar upp en bild av att man borde skämmas för att vara man och de leder till att jämställdhetsdebatten inte tas på allvar.


Avslutningsvis vill jag bara förklara att jag också tycker att feminister är fula.

Håller med till fullo. Jag tar inte folk på allvar som hävdar dom är feminister längre.
Och jag vill förövrigt säga att jag tycker det går mycket längre än så. Jag tydligt se i media hur man målar upp manligt och kvinnligt. Men jag vet att jag ända sen iaf 10-12 års åldern har ständigt har blivit matad med en propaganda som säger att oavsett vad jag gör eller vad jag säger så är jag en mansgris. Jag har den inom mig och jag måste alltid tänka innan talar för när jag minnst anar det så hoppar grisen ut och kör 5000 härskartekniker på alla stackar försvarslösa kvinnor som råkar vara i samma kommun som mig.
Det är så jag känner och det bekräftas ständigt när jag träffar feminister och börjar konversera om vad som helst. Det går alltid vrida det till att män är djur eller nåt annat.

Jag inser att jag har svagt hållna åsikter utan några särskilt konstruktiva argument angående feminism. Jag vet att jag låter som en barnunge som skriker att; "jag vill inte". Men jag e bara jävligt trött på att prata med (om möjligt ännu mer än mig) trångsynta feminister.
Men det e lite därför jag har bestämt mig för att sitta här och argumentera lite. För att lära mig mer.

Heheh sant, de har det verkligen inte lätt.

Precis som du säger propageras det att man som kille är ett kvinnoförtryckande och allmänt ondsint svin. Man kan i och försej göra en del bra grejer, till exempel kan man sitta och hålla med alla feminister om vilket enormt samhällsproblem det är att kvinnor kan få slamp-stämpel medan män som ligger med många ses som en casanova. Tycker man dessutom att det är jätteorättvist att stackars Hanna Ljungberg tjänar mindre än Fredrik Ljungberg och att det är synd att det finns så få kvinnliga komiker (fast de flesta som redan finns är astråkiga) så är man väldigt jämställd och rättvis. Men trots allt man är ändå i grund och botten ett svin och när som helst kan man börja förtrycka alla stackars hjälplösa kvinnor igen.

Problemet tror jag är att vi har det för bra faktiskt. Vi har inte haft krig på 200 år, vi har ett sjukt finmaskigt socialt skyddsnät och vi har aldrig några naturkatastrofer. I brist på riktiga problem börjar folk klaga på minsta lilla pettitess vilket mycket av femisternas argument handlar om. Jag var i USA tidagare i år och de snubblar ju in i det ena kriget efter det andra, de har nästan inget socialt skyddsnät alls och de har regelbundna naturkatastrofer. De här problemen är ju förstås inget önskvärt egentligen men gör att folk struntar i en massa världsliga saker som här i Sverige uppblåses till jätteproblem. Där tycker kvinnor om män i mottsats till här där kvinnor som sagt verkar tycka att män i regel är förtryckande svin. Det här gäller förstås det amerikanska samhället i allmänhet, inte bara inom feminism, men folk klagar helt enkelt mindre. Riktigt chill var det faktisk där på andra sidan Atlanten, jag hade aldrig tänkt på i vilken utsräckning det här mansföraktet finns här. Nu låter det som jag tycker att det är jättesynd om oss män hehe, det är inte alls så jag menar. Men det var faktiskt en väldig skillnad där mot här, där kände man sig uppskattad av kvinnor och man kände att kvinnor eftersökte män vilket jag knappt känner alls här. Det kan i och försej till del bero på att de är lite mer öppna socialt (vilket jag inte jag för övrigt inte försöker klaga på, skitjobbigt med folk som klagar på att "vi är så osociala och tystlåtna här i Sverige" vilket jag också tror beror på att vi har det för bra här) men jag tror att det mest beror på svenska kvinnors ganska föräktsfulla syn på män.