Myter inom matlagning

Det är en jävla skillnad, jag tror att vem som helst vid ett blindtest skulle kunna avgöra skillnaden, iallafall att det är skillnad.
Det är precis likadant med finmalen svartpeppar på burk och peppar direkt från kvarnen.

Nja, inte samma sak, peppar har en mängd flyktiga ämnen som försvinner ganska snabbt vid malning vilket gör att den "finmalda på burk" tappar det mesta av sin smak ganska snabbt medans den nymalda från kvarnen har mer av sin smak kvar.

Salt har inte en massa flyktiga ämnen som försvinner (annat än det tilsatta Jodet som snabbt försvinner om förpackningen inte är luftät).

Dock så om jag inte missminner mig så är tex havssalt och himalaya salt (rosa/orange delikatess salt) inte rent salt utan är "förorenat" med andra mineraler som troligtvis påverkar smaken.

Det är en av anledningarna att jag inte ser någon vits med en saltkvarn. Jag tror inte det är så många som smakar på olika salter, jag tycker det är stor skillnad. Att flingsalt är enklare att kontrollera är också en anledning, hur lätt är det att salta kött jämnt med fint salt?

Jag saltar sällan mitt kött under tillagning och då jag gör det så handlar det oftast om att gnida in hela köttstycken med blandningar av örter, vitlök och grovsalt.

Som bordsalt använder jag fint Himalaya salt som har en ganska egen smak. (Vilket påminner mig, jag behöver beställa kryddor från borgeby igen, slut på både det ena och det andra, och hoppas verkligen dom fått in limeblad igen...)

Jag har hört att himalayasalt importerats till Sverige under jättelång tid, för att användas till att salta vägar, eftersom det är värdelöst att äta.

Var det då specifikt det himalayasalt som säljs som krydda, eller generellt syftandes på bergssalt?

Bergsalt bryts ofta enbart för att användas som tex vägsalt eller innom olika industried som inte blir lvsmedel och handskas därför inte med samma renlighetskrav som gäller för livsmedel och klassas därför som otjänligt som föda.

http://www.vof.se/folkvett/20073himalayasalt


Till ämnet så är det det definitivt skillnad på havssalt och renat. Grövre struktur och en viss mängd föroreningar (föroreningar är inget per definition negativt) gör att det inte smakar likadant om man strör det över maten. I en gryta är jag mer tveksam att man känner någon skillnad.

Det vanliga raffinerade bergssaltet/hushållssaltet (t.ex. Jozo) har en bitande kemisk sälta, i synnerhet om det har jodberikats. Ett så kallat kvarnsalt är bara vanligt tråkigt bergssalt i en annan form.

Havssaltet har en betydligt rikare och mer nyanserad smak. Gör ett blindtest, då blir detta mycket tydligt.

Bergssalt består av nästan 100% natriumklorid, medan halten av detta ämne är lägre i havssalt, som i övrigt innehåller olika naturliga mineraler som påverkar smakupplevelsen.

"Skölj inte jordgubbarna, för då spolar du bort en massa smak".

Vet inte hur utbredd den här myten är, men jag skulle tro att den har uppstått
pga att folk har ätit jordgubbar som fortfarande har en hel del vattendroppar
kvar på sig. Vatten som späder ut saften från jordgubbarna.

Jag har ingen källa som stöder min teori. Bara sunt förnuft. Eller kan det vara så att
(hemska tanke) jag har fel?

Ingen vits med saltkvarn nej, men jag gillar det krasande ljudet så jag använder min iallafall.

Snack. Jordgubbarnas smak tar inte stryk av att sköljas. Däremot bör man helst skölja dem innan man rensar bort stjälkarna, eftersom de annars tar in vatten.