Myter inom matlagning

Hittade detta här:

Q:I heard somewhere in the past that the female lobster is better tasting. Is there any difference in the taste of a male or female lobster?
A: The main differences in male and female lobsters are:
Males generally tend to grow larger claws, have narrower tails, and have spikes on the under side of their tails.
Females have a broader tail and have feathery hairs on their 'swimmerets', the small flippers on the underside of the tail. These are used to hold eggs.
But whether one tastes better than the other? Its really a matter of opinion. Some folks say that the female lobster 'roe' is what might make it taste better. But the general consensus is nah...

Verkar inte vara någon smakskillnad med andra ord. Hittade dessutom ett "Lobster University" och de nämner INGET om någon skillnad. Och jag menar, om inte ens ett hummeruniversitet berör olikheterna mellan könen lär det ju inte finnas någon, eller hur? Hehe Lobster University.

Ja, jag lutar också att det inte är någon märkbar skillnad mellan hummerhannar respektive hummerhonor. Boken det stod i heter "Fiskkokboken" och ges ut av Ica bokförlag. Så här står det på s. 150:

"Den svenska västkusthummern är tjock och välmatad med stora köttiga klor. Hummer fiskas från september till in i maj. Bästa tiden är höstmånaderna, då honorna är rommatade. Annars anses hanhumrar ha det bästa köttet."

Dude, jag hänvisade nyss till ett HUMMERUNIVERSITET. Det måste ju väga lite tyngre än ICAs mögliga, gamla kokebok.

Nä men som dePaul sa, vi lär itne kunna känna någon skillnad i smak. Antagligen är det större skillnad individuellt, oaktat kön, än vad det är mellan.

fint, då är vi överens!

En Myt: Man måste vänta på att smöret har smält och fått färg innan man kan lägga ner köttbiten eller what ever det nu är man ska steka. Jag skulle vilja träffa den mästerkock som kan känna skillnaden i smaken.

Italiensk matlagning är helt fylld med bizzarra myter som att man ska vara sparsam med salt och grädde (minsta barnrumpa vet ju att salt och grädde är gott och att alla smaker, exempelvis olivolja förstärks av salt). Italiensk mat är fylld med saker som inte smakar något, eller som smakar illa: Ruccolasallad, Mozzarella osv.

Nja, mästerkock är jag inte men köttet smakar godare om det steks i en varm panna än om det "kokas" i lite smör. Köttsafterna försvinner ur köttet om värmen är för svag.

Anledningen till detta är väl att man ska få en fin stekyta? Lägger man ner en köttbit i en kall panna så blir den ju ofta lite grådassig.

En myt jag skulle vilja punktera är att havssalt (grovt) skulle vara bättre än vanligt salt. Salt är salt. NaCl, och jag skulle kunna sätta ett par tusen på att inte en jävel skulle känna någon smakskillnad på mat som tillagats med havssalt jämfört med vanligt salt. Snobberi bara.

Jag håller inte med. Salt utan jod (ofta havssalt då, flingsalt whatever) smakar bättre. En renare saltsmak som inte känns lika unken och "stor" i munnen. Kanske snobberi eller bara inbillning - jag vet inte, men jag känner skillnad (inbillar jag mig).

Det beror lite på maträtten i och för sig. Det gör vilket som om man saltar pastavattnet men om du ska strö salt uppe på en ugnstillagad fisk eller kanske på ett lantbröd så märks det.

Det var inte värmen som jag ifrågasatte utan myten om att smöret måste smälta och fått färg innan man lägger ner det som man ska steka i pannan. Pannan ska naturligtvis vara varm.

Jag känner helt klart också skillnad.

Det är som sagt en annorlunda smak i havssaltet/flingsaltet. Den är svår att sätta fingret på, men finns där utan tvekan.

En myt är ju något som många tror fast det inte är sant. Det där är det väl inte många som tror...?

Jag har hört att det inte kokar över om man har en skvätt/klick margarin i kastrullen när man kokar pasta.