Hur fan umgås man med människor?

Ja, nu var det dags. Humöret tog en lite djupare dykning ikväll så nu känner jag mig peppad att skriva den här skiten.

*****EDIT*****
Oj, shit, det här blev lite långt. Jag kör en kortversion här:
Jag har lyckats bli utan en jäkla massa erfarenheter som normalt folk skaffar sig, och har ingen aning om hur man skaffar vänner, vad man gör med dem, och så. Så jag vill ha lite hjälp med det.
*****SLUT PÅ EDIT*****

Tråden kunde ha hetat "Ensamhet", men då tror ju folk att det handlar om partnerbrist, och så är inte fallet här...

Jag vet inte riktigt hur jag ska lägga upp den här posten, så det kanske blir lite rörigt...
Jag var en rätt normal kille fram till typ andra klass eller så. Nånstans där halkade jag ut ur gemenskapen i klassen, och tappade de kompisar jag haft. Jag vet inte riktigt varför jag halkade ut, men till viss del har det nog att göra med att jag var smartare än mina klasskamrater, och det gav mig väl en viss attityd som inte var så uppskattad. Till viss del kanske det beror på att mina föräldrar inte har något socialt umgänge i hemmet, och att den bristande sociala kompetens det gett upphov till började visa sig.
Så istället för att spendera min tid med människor spenderade jag min tid med lite olika datorer. Inte så att det var helt tomt på människor, men kompisarna från andra klass till slutet av gymnasiet kan räknas på ena handens fingrar, och antalet mellanstadiediskon jag besökte går att räkna på mina båda händers tummar.

Jag var oftast rätt nöjd med min tillvaro, och tyckte (eller kanske snarare inbillade mig, tror jag nu i efterhand) att det var skönt att slippa alla "supande glappkäftade idioter" på gymnasiet och så.

Nu har det gått ett litet tag, och jag pluggar på postgymnasial nivå. Här har jag äntligen hamnat i en grupp av människor som inte är "idioter", och det har fått mig att inse att världen inte bara består av "supande glappkäftade idioter" och "intelligenta". Man kan vara social *och* intelligent!

Och nu har jag problem. För jag vill umgås med dessa människor, men lyckas inte särskilt bra. Visst, jag kan kallprata om hur läget är inför tentorna, om hur jävlig senaste inlämningsuppgiften var, o.s.v.. Men om vi är fler än två som pratar glider jag ganska snabbt ut ur samtalet, först för att jag är lite långsammare och mer avvaktande, och sedan för att det helt enkelt inte dyker upp något att säga i mitt huvud. Och även om pluggandet tar mycket tid vore det kul att umgås med folk utanför skolan, men hur lyckas man med det? Vad fan gör man när man umgås? Hur har man vänner? Under mottagningsperioden i början av utbildningen var det inget problem, då visste man ju var och när nästa fest/aktivitet skulle vara, och jag hade kul. Men jag knöt inga kontakter som fick festandet och umgänget att fortsätta. Öht vet jag inte hur man knyter kontakter och får dem att hålla.

Så, det jag vill få hjälp med är väl att klura ut hur jag kan gå från nuvarande situation till en situation där jag kan räkna med nån fest eller två i månaden, och lite umgänge av något annat slag därimellan. En ganska stor uppgift känns det som, men det ska nog gå. Jag har liksom tid och ork att jobba på saken, men jag vet inte hur fan jag ska jobba.

I din situation hade jag ställt till med en liten fest och bjudit in personerna du vill umgås med. I skolan har ni sedan något att prata om och nästa gång det händer nått trevligt så är chansen stor att de kommer bjuda med dig. Om ni sen trivs tillsammans kommer ni antagligen umgås mer vardagligt.
Bjud till och du får mycket tillbaka.
En fest passar även bra i detta fall då du får lite alkohol och vågar ta för dig lite mer?

När vi för ett samtal får deltagarna en turordning automatiskt, utan att vi tänker på det. Försök lära dig när det är din tur att prata och missa den helst inte - då är det svårt att komma in i snacket igen som du har märkt. Dina vänner i gruppen vill säkerligen dessutom höra vad du tycker för att få veta mer om dig och lära känna dig mer. Tysta personer uppfattas som lite svåra av många, och det är nog i detta fallet en nackdel. Du måste dra ett tyngre lass än surrisar nu. När det är din tur att snacka och du inte har något att säga: säg vad som helst. Förslagsvis relevant angående ämnet; fråga om de sett den nya modellen på teve, fin reklam, någonting ens lite relevant går bra. Går det jävlar inte, låser sig allt, ta något ur luften. Kolla dig runt i panik, bli helt jävla lycklig över att se nya markiser och ber dem kolla och säg hur jävla bra du tycker att det är med såna etc. Försök minnas småsaker om folk, sådant som är relevant just nu. Någon du surrar med kanske skulle till veterinären med sin hund i förra veckan? "Förlåt, men jag måste bara fråga.. Hur gick det med..blabla?". Det finns miljoner saker att prata om, särskilt om du 1) hänger med i det aktuella samtalet. inte halvsova.2) lyssnar och lär om dina kursare (dvs de du snackar med). Du måste dessutom minnas all denna tråkiga information, annars skiter det sig ändå. Pinsamt om du tror att Greta som dött är papegojan, när det i själva verket är farmodern. Du iddes inte lyssna längre om den där jävla Greta så du slutade. Hur smakar äpplet? Surt?

När du väl har fått lite info om dina kursare, så är det dags att komma med förslag till utomskolliga aktiviteter. Till gymtoken Göran säger du att du börjat fläska på dig lite, vill han börja träna tillsammans? Du blir så lat om du ska fara själv, vore ju schysst och kul! Om du ska umgås med tjejer - ett tips är att kladdkaka normalt sett blir en riktig hit. Och håll dig långt inne i vänskapens territorier om ni är kursare, du lär träffa många hetare puddingar när festerna kommer igång för dig - förstör inte din fina bekantskapskrets för lite doppa doppa.

Ta initiativ men låt även andra göra det, och fråga dina kursare som du brukar surra med om de vet av någon korridorsfest eller dylikt, varje korridor brukar ha fest då och då. Och jävligt många studenter bor i sådana, även om de inte är några festprissar. Gå dit och jobba på att knyta nya kontakter. Bor den du snackar med här? Jasså, ska vi gå in på rummet en sväng? Oj, lyssnar du också på Metallica? Så ovanligt! Vilket album är bäst.... osv. Sup hellre för lite än för mycket, ingen vettig gillar att snacka med ett stinkande fyllo - men du gör nog någon miss ändå om du precis har upptäckt flaskan. Sup dig inte modig, hitta det inombords. Finns säkerligen några småsöta brudar att övningssnacka med också inför puddingen som du "måste" ha. Testa ut lite komplimanger på dem osv. Blir hon sur när du säger att hon är fin i håret? Lär dig hur ett nytvättat hår ser ut - hon har inte hunnit tvätta det på flera dagar och stod precis i grov jävla ångest och hoppades att ingen skulle märka. Din komplimang blev en pik och du blev avskriven som en skitstövel, inte uppskriven på listan över potentiella (pojk?)vänner. Äsch. Första komplimangen behöver inte sluta i tårar och tandagnisslan, var uppmärksam på både helheten och detaljer! Drar hon mycket i en tröja eller tittar ofta eller ser lite sådär småobekväm ut, chansa. Japp, den var ny. Nu blir hon säker på att den verkligen är fin eftersom du sa det så ärligt (även om du tänkte på hennes bröst under tröjan...) och blir mycket mer trevlig och social. Taffsarchanser.

Mycket av detta måste du öva dig på. Kvinnor är svåra som fan. Komplimanger kan funka ibland men inte alltid - de vill inte verka självgoda. Fråga istället vad hon heter, säg att hon såg så intressant ut i sin Greenpeace-tröja att du inte kunde låta bli att komma och prata, håller hon på med miljö och så? Visa intresse för henne och hennes liv. Intressen för människor och deras förehavanden är alltid nyckelorden. A och O. Satans viktigt. Gärna att du får en chans att plugga in några namn på personer som ska vara på festen också (om du som jag har småtaskigt namnminne) innan du kommer dit så att du bara behöver koppla ihop Åke med en blondin med blå ögon och skägg istället för att försöka minnas vad den killen som du träffat i hallen hette.. Imponera med ditt lysande minne när det gäller namn. Det tyder på att du är intresserad av dem och lyssnar när de säger något och ansträng dig till ditt yttersta att också göra det. Är det en straight karl du snackar med och ingen hör er, varför inte kommentera den där jävla fräscha tjejen i köket? Henne skulle du vilja träffa. Känner han henne presenterar han er troligen. Om inte, blir han satans impad när du utan att tveka och verka nervös, går fram och pratar med 10-poängaren. Och dessutom får hennes nummer!!! (Jajjamän, iom att du lyssnade och nyfiket ställde en fråga om henne, vilket tjejer uppskattar, fick du veta att hon håller i en kurs i bilmekanik - snyggingen är bilmekaniker! Du vill gå kursen och får hennes #). Ring mig, säger hon med ett leende och alla karlar som hör bara det sista kommer att tro att du precis, helt kallt, har fixat dig en puddings nummer. Halva inne för fan. (Grattis, mer status vilket resulterade i två nya vänner som sökte sig till coola dig!)

Summa summarum:
När det gäller människor måste man "bara" lyssna på dem. Inte så jävla lätt alltid när de rapar upp allt eller snackar om ingenting, men du måste även försöka lära dig att se attityder på kroppsspråk osv. Öva! Och om du visar dig vara en riktigt trevlig fan så kommer folk att ringa dig ang. festen och inte tvärtom. Toppen på näringskedjan är inte så tokigt. Kompisarna frågar ju hur det går med puddingen och du kan ärligt svara att du träffade henne igår kväll. (Ännu lite statusökning, du fick till en dejt, snart är hela inne! En ytlig bekant bjuder på fika för att skapa bättre relation till dig tack vare detta. -Livet som sällskapsspel)

Alltså; Lyssna, visa intresse, var lyhörd och lägg information på minnet. Och öva som en jävla galning. ALLTID. Undvik inte samtal och använd alltid din tur i turordningen när ni sitter och snackar - det är bra övning. Kanske hjärnan lär sig hänga med också. Du måste öva som ett jävla tok för att ta igen alla år av att inte ha övat ett skit så att du kan hantera sådana grejer som att gå fram till puddingen på festen lugnt och snyggt så att personerna i ditt "gäng" blir imponerade över ditt självförtroende - eftersom de kan "det mesta" sedan länge om att prata med folk så har de aldrig riktigt övat på något sådant här. Inte fan vågar dina killkompisar då närma sig puddingen, de vet ju inte hur man gör. Men eftersom du övat bort osäkerheten och hittat tonen med några halvsnygga tjejer på en annan fest och klurat och haft dig, finner du bara ett inre lugn och tillförsikt när dina ögon hittar kvinnan i ditt liv. Och fy fan vad killarna kommer att beundra ditt mod i tystnad.

Nackdelarna med allt detta: Så småningom blir du jävla poppis. Alla vill ha dig på festen, flera fester samma dag, du hinner inte riktigt. Gamla dataspel från tiden innan din förvandling dammar ihop (nackdel?) och betygen sjunker något. För att du inte ska måsta läsa om en kurs måste du tacka nej till en del grejer och får dåligt samvete. Men fan, du blev visst ännu mer poppis. Telefonen ringer i ett och du överväger att hänga dig i kabeln.

Försök att lära dig vad olika människotyper generellt gillar att snacka om. Jajjamän, kategorisera som ett tok. Funkar inte första facket, testa nästa. Lär dig att snacka med alla. Återigen övning.

Men en sak jag tycker är lite konstig är ju din påstådda IQ. Jag menar, någon med en IQ på ja .. så pass ansenliga mått att man blir "utanför" i tvåan - 130? - borde ju faktiskt ha så pass mycket analytisk förmåga att personen i fråga redan har skaffat sig all fakta om konversationer och samtalsämnen etc, även om h*n inte har tillämpat det riktigt ännu. Vidga dina intressen lite och tänk inte bara på sånt du alltid har tänkt på, fördjupa dig inte bara i datorer och vad-det-nu-är-ädu-pluggar utan öppna ögonen. Du kanske kan klura ut hur något du inte alls bryr dig om eller har användning för nu funkar. Men en dag kan kunskapen vara jävligt behändig. Som nu till exempel. Eller vill du bara få fina analyser av den sociala sfären gratis till en uppsats?

Fy fan, vilket bra inlägg Mystice!


Kan inte göra annat än att hålla med.. Att intressera sig för människor, fast man innerst inne kanske inte är särskilt intresserad av vad dom gör, känner etc, är faktiskt nyckeln. Då framstår man som en sympatisk och trevlig typ, som folk gärna vill umgås med.

Toppeninlägg!

Jepp instämmer, bra skrivet!
Litet tillägg av mig, som Mystice redan var inne på gällande gymaktivitet, är att du aktivt föreslår saker att göra. Tex, om ni kommer in på film, kanske du kollat upp aktuella biofilmer och ställer frågan "jamen har ni sett den nya bondfilmen då" och har de inte det så "vad säger ni om att gå dit i slutet på denna vecka. Är det någon som är sugen?"

Eller om ni pratar sport; "hammarby - aik spelar på lördag, hur många är sugna på att fara? jag kan boka biljetter, å sen kan vi ta en öl och en pizza efter matchen."

osv.

Något jag alltid funnit mycket hjälpsamt när det gäller att träffa nya människor samt tala med dessa är att ha läst tidningen. Allmänbildning och lite koll på vad som händer just nu gör att man kan tala med vem som helst om vad som helst. Kanonbra isbrytare, funkar även för oss socialt missanpassade.

Suveränt Mystice!!!!! KLOCKRENT!!!! Här kommer mina metoder som på många sätt är en upprepning av dina:

1) Ibland brukar ungdomar fråga mig hur man tar kontakt. Jag brukar svara: - Med ordet HEJ. Behövs inga speciella fraser. Bara ett hej. Väldigt många känner sig lika förvirrade som en själv i en ny miljö. Blir glada om nån kommer fram och säger ett hej och är tillmötesgående.

2) Hitta minsta gemensamma nämnaren. Regnar det - prata om vädret. Är det sol - prata om vädret. Ny kurs - säg nåt kring kursen eller läraren. På en fest - fråga hur personen känner den som bjudit in till fest. Hitta det ni har gemensamt.

3) Jag låtsas att jag intervjuar personen. Istället för att prata om mig så frågar jag personen frågar: - Var kommer du ifrån? Vad går du för utbildning? Vad jobbar du med? Utifrån svaren så ställer jag följdfrågor. -Jaha, du jobbar som fotvårdare. Vad häftigt! Vad gör du på en helt vanlig arbetsdag? Ibland blir det stiltje, men då slänger jag ur mig nåt typ det Mystice skriver om markiser. Ett helt annorlunda samtalsämne. Först kanske den jag pratar med hajar till men sen är samtalet igång.

4) Jag brukar också använda mig av den där tekniken som Mystice beskrev med att lägga saker på minnet som andra säger och vid ett senare tillfälle komma med en följdfråga. -Hur gick det hos tandläkaren? - Fick du tag i en cykel för en billig peng? etc etc Alla brukar bli glada över att nån minns vad de sagt vid ett helt annat tillfälle.

5) Jag delar ofta och gärna ut komplimanger till andra - även främmande människor på stan. Tänker att alla behöver få veta att jackan är snygg eller frisyren. Och umgås jag med andra så ger jag komplimanger för nåt jag tycker de är duktiga på. I synnerhet nåt jag inte kan. -Oj, vad fina blommor du har! Sånt där är jag urusel på. Jag säger inte det för att ställa mig in utan just för att de flesta sällan får veta att de är bra på nåt. Däremot får man ofta höra när man gör nåt galet Så jag fösöker sprida en positiv stämning runt mig och det gör definitivt att andra vill vara i min närhet. Har på olika arbetsplatser jag jobbat på fått höra att jag är en solstråle som sprider glädje dit jag kommer.

Idag upplevs jag som en som var som helst kan prata med vem som helst om vad som helst. Orädd och trygg i kontakten med andra. Så har det inte alltid varit. Jag var det där annorlunda, intelligenta, lillgamla, drömmande barnet som liksom inte förstod hur man umgicks med andra barn. Var inte rädd för att prata med andra, men visste inte vad jag skulle prata om. Orädd att stå på scen och i centrum och fick publikkontakt, men nedanför scenen ingen naturlig kontakt. Men ju äldre jag blev desto tydligare stod det klart att det var JAG som måste göra nåt. JAG måste ändra mitt sätt att bemöta andra. Och då började jag analysera andra och fundera och efterhand förstod jag mer och mer hur jag skulle göra för att kunna "konversera" så att säga.

Det som har varit svårast för mig är småpratet - väder och vind och sånt. Jag vill direkt hoppa på de mer intressanta samtalsämnena, men så fungerar det inte här i världen. Man bygger som regel upp en relation sakta. Ett steg i taget. Det är om att lära sig ett nytt språk eller en ny formel. Det är så man kan se på det hela som boknörd och plugghäst - ett nytt ämne att lära sig. Och som alla andra gånger då man börjar från scrath så tar det tid innan man behärskar grammatiken eller har satt in de rätta värdena i formeln. Men en sak veta jag - det är inte omöjligt!

Hmm ja vette fan man kan framstå som jävligt falsk också om man inte verkligen menar det. Om nån börjar snacka med mig om träning t.ex som uppenbarligen inte vet någonting och egnetligen inte har för avsikt att börja träna seriöst blir jag mest trött.

Men det viktigaste måste vara att kalla snygga tjejer för puddingar!

Det verkar ju sannerligen vara lättare att bara skita i att prata med människor än att hålla på och spela på viset som det talas om i tråden.

vadå spela? det är ju så samtalsämnen går till.

1) man pratar kring en fråga
2) att läsa tidningen och hålla sig allmänbildad är inget man spelar/låtsas, utan man bara gör det och därmed har man mycket man kan diskutera (exempel: mellanöstern, börsen, "Dean")

och vill man inte snacka om något sådant eller vädret, så ställ frågor om personen, är ju oftast/troligen därför man går fram för att prata med någon (man inte träffat tidigare), för att man är intresserad av den personen, och varför skulle frågor vara fel då?

Lättare - förmodligen, roligare - inte då.
Och vadå spela, att visa intresse för någon annan kan man väl göra även om man inte sä superintresserad av hur det gick för katten med öroninflammation. Nästa gång är det den andre som intresserar sig för dig.
Ganska svårt om alla bara pratar om sig själva hela tiden, och ingen lyssnar på vad som sägs.

Ju mindre levnadssfär/intressen du har, desto mer problem får du i det sociala livet. Om det enda du gör är att ägna dig åt tidsfördrivning och annat ovesäntligt som inte gör sig i samtal kommer du inte ha några infallsvinklar. Så, gör något helt tvärtemot det du brukar, gör dig intressant och framförallt, lugna ner dig. Det finns inget jobbigare och mer avskräckande än en neurotiker som inte kan softa och skoja.