Efterlyser: Frågestund : Lokförare

Den senaste tiden har det ju ploppat upp trådar med temat "Frågestund : *insert valfritt yrke*"

Men vad jag saknar är en lokförare som kan tänka sig att svara på massa frågor.

Så: Någon lokförare som känner sig manad?

Välkommen!

Jag finns här för att svara.

Nice!

Har ett par frågor som du kanske kan svara på...

När man utbildar sig till lokförare och är på väg att börja söka jobb... Kan man då få reda på vilka olika sträckor man
kommer få köra beroende på vilken ort man är stationerad i? Går den informationen isf. att få innan man börjar plugga?

Om man jobbar på SJ. Får man då åka gratis med dom till och från arbetet, eller är det som för alla andra som pendlar? Att man får köpa årskort alltså.

Vilka olika lok får man lära sig under utbildningen?
Har det med att göra vilken operatör man kommer jobba hos eller får man lära sig alla som körs med i Sverige?

Kommer säkert fråga mer här allt eftersom. Ha det bra!

Ring till det platskontor du är intresserad att arbeta för. Finns säkert någon vänlig själ som kan titta på turlistan och avslöja vilka linjer du kommer få köra på.


Klart du får åka gratis!


Jag vet inte hur det är idag. Men då jag gick förarutbildning fick jag på samtliga loktyper som trafikerade min hemmastation. Vilket var fruktansvärt många lok och motorvagnar. Idag tror jag du endast får själva grundutbildningen för att köra tåg. Sedan utbildar själva operatören dig på de typer av fordon du kommer framföra.

Hur länge har du varit lokförare?
Vilka för- och nackdelar har jobbet?
Vilket tågbolag är bäst att jobba för?
Kör du gods eller passagerare?
Har hört historier om att bråkiga passagerare har blivit avslängda mitt ute i ingenstans. Kan det stämma? Hur handskas man annars med bråkiga passagerare?

Jag har varit lokförare sedan 1985.


Allting är relativt. Beror hur man ser det. Men den enda nackdelen jag kommer på är att det finns självmordshoppare.


Åter igen, allting är relativt. Beror på vad du vill köra för fordon och vilka sträckor.


Jag jobbar för ett uthyrningsföretag och kör både gods pch passagerare. Tycker om när det är lite omväxling så två dagar i princip aldrig blir lika.


Det har hänt många gånger att jag har fått stannat tåget för att personalen ombord vill kasta av någon passagerare. Någon stans mitt ute i ingenstans är alltid en plattform. Sedan om det är plattformen i Sundsvall eller den vid Mörarp är en annan fråga. Jag stannar helt enkelt vid första bästa perrong. Ibland kan det räcka med att säga åt de att stiga av och ibland måste de nästan kasta av de. Oftast är det människor som är riktigt full eller inte vill betala för biljetten.

Jag har hört att det ska vara vanligt att äldre och pensionerade lokförare får cancer på grund av strålningen de hela tiden utsätts för, är det sant? Jag hörde det från en före detta lokförare.

Jag kan komma på ett antal lokförare som har dött i cancer, så ja. Magnetism är inte att leka med. I snitt lever en lokförare kring 10 år kortare än en människa som jobbar dagtid. Oregelbunda arbetstider och strålning är ingen bra kombination.

Hur kom det sig att du sökte dig till detta yrke och vad är det som hållt dig kvar sedan 85? Det hade även varit trevligt om du kunde beskriva en arbetsdag, nu är jag medveten om att det varierar rätt kraftigt men ta en dag, vilken som helst.

Har du råkat ut för några självmordshoppare?
hur upplevde du situationen(erna) ?
Hur skall ni agera när någon står på spåret?

Även själv lokförare, men jag har ännu inte råkat ut för någon som stått i vägen för mig och mitt tåg, dock så har det varit nära några gånger.

En kollega som hade en självmordskanditat för en tid sedan tutade, la i nödbromsen, sedan ser han hur personen tittar upp och börjar gå mot tåget...

Det enda du som förare kan göra är att nödbromsa och tuta, du kan ju inte styra undan tåget, när tåget väl stannat är du formellt tagen ur tjänst, det enda du ska göra är att larma trafikledningen vilka sedan sköter resten. De kontaktar räddningstjänst o s v. Som förare ombord väntar du på avlösning av annan förare inom företaget, du får inte köra vidare tåget förrens du genomgått läkarundersökning, samtal med kamratstödjare samt fått klarteckan att börja jobba igen. Du blir således sjukskriven.

Om någon finner sig obehörigt i spårområdet ska du varna med tutan, samt kontakta trafikledningen vilka kan alternativt stoppa trafiken och tillkalla polis, eller varna andra passerande tåg om en eventuell fara, antar att det beror på situationen.

Jag personligen blir bara fly förbannad när jag ser någon i spåren, det går så himla fort, jag kör oftast i 200 km/h, tågen är tysta så även om du tittar noggrant innan du obehörligen går i spåret finns det en överhängande risk att du inte hinner se tåget förrens det försent, detta bara för att spara 2-3 minuter.

Några av mina kamrater i tunnelbanan började jobba som lokförare och jag följde med. Såg att SJ sökte lokförare och sökte. På den vägen är det.

Det som håller mig kvar är att jag trivs så jävla bra. Skönt att sitta där ensam, njuta av landskapet och sporten att köra tåg. Just att tjänsten varierar gör det hela intressant. Du vet aldrig vad som händer när du går till jobbet och hur dagen slutar.

Tja, beror på hur man jobbar. Men vanligtvis kör du mellan 2-4 timmar. Har en rast på en annan station och kör tillbaka. Men det finns alla möjliga konstiga turer.


Jo, jag har varit med om en självmordshoppare. Det blev en liten chock och tankarna snurrade. Det är starkt psyke som gäller för att komma vidare. Tog det inte så hårt. Var mest nyfiken varför han hade tröttnat på livet osv.

Vi skall nödbromsa tåget, helst även hålla för öronen, skrika och titta bort.