Erfarenhet av invandring ökar invandringskritiken?

När jag växte upp och gick i den svenska (socialistiska) skolan fick jag lära mig att det är inskränkta människor som är invandrarfientliga. Det underliggande budskapet var att "Invadrarkritikerna är rädda för invandrare. Eftersom dom inte vara vana vid invandrare så tror dom att invandrarna kommer ta deras land och jobb. Det är fega människor!". Nu ställer jag frågan, är det inte precis tvärtom? Att det är människorna som har upplevt invandringen och mångkulturens baksidor som är mest kritiska? Att det är dom invandrarvana människorna som är mest emot fortsatt invandring?

Efter att ha vuxit upp i en lugn medelstor stad i Västernorrland och flyttat söderut i Sverige så har jag stött på allt mer mångkultur. Har det gjort mig mer positiv till invandringen? Nej. Tvärtemot så har jag blivit allt mer kritisk. I dagens Aftonbladet läste jag en artikel som jag bara kan tolka på samma sätt:

http://www.aftonbladet.se/malmolund/article584521.ab

Malmö är en av Sveriges mest invandrartäta stadsregioner. Enligt wikipedia har staden 26% invandrare. Om man endast räknar till icke-invandrare så innebär det att över 15% av svenskarna i Malmö skulle rösta på Sverigedemokraterna. Riksgenomsnittet för SD är 3,7%. Det innebär alltså att den invandrartäta regionen Malmö har ca. 400% så många SD-röster som Sverige-genomsnittet. Det kan omöjligt vara en slump.

Tror ni stämmer? Gör våra möten med invandring oss i regel mer positiva eller kritiska till invandring? Hur har era egna upplevelser varit?

Självklart är det så.

Ju fler erfarenheter folk gör av invandrare desto mer kritiska blir de.
Men etablissemanget bortrationaliserar givetvis detta med "fördomar".

Ännu en orsak till att Mona Sahlin och de övriga landsförrädarna bör bosätta sig i sina kulturberikande förorter.

Jag tror små doser mångkultur antagligen gör människor positiva till invandringen. Växer man upp i en håla, där den enda invandraren man möter är jättetrevliga Ramedh i kiosken, samtidigt som man dagligen bombarderas av medias hjärntvättande "invandringskritisk=nazist, mångkultur=Den Rätta Vägen"-budskap så finns det naturligtvis ingen som helst anledning att vara negativ.

Växer man däremot upp i ett ghetto där Slivan och Hachmed rånar dig på din mobil samma dag som Bonga snor din ytterdörr och den där somaliern på bottenvåningen springer runt i kläder som är misstänkt lika de som försvann från torkrummet sist du tvättade så bör du vara mer än lovligt bortkollrad och naiv om du inte drar öronen åt dig. Det är, som du säger, ingen slump att stödet för Sveriges enda hyfsat realistiska invandringskritiska parti är så stort just i Malmö med omnejd.

För att dra ett empiriskt exempel så växte jag upp i Gottsunda i Uppsala under sjuttiotalet. Mitt första möte (av ohälsosamt många) med mångkulturen var en nyanländ arab (persier, whatever) som snodde min nya fina leksaksbil. Det var inte det som gjorde mig invandringskritisk, men det var vad som fick mig att bli immun mot politikernas och medias evinnerliga PK-bombardemang senare i livet. Jag har sett, alltså tänker jag.

Som en edit kan jag tillägga att jag aldrig hade problem med de svenska socialfall som bodde i området. Därför är jag även skeptisk till allt prat om att det är misär, och inte kultur, som gör invandrarna till de största staplarna i brottsstatistiken.

Det beror ju helt på hur mötena ser ut, men generellt sett tror jag att det är fler som blir negativa än positiva.

Både positiva och negativa, men det negativa börjar få överhanden när man ser situationen i Malmö på nära håll.

Självklart. Det är ju föga roande att bo i ett område där en massa invandrare springer omkring och rånar folk. Och blattarna är ju överrepresenterade i den typen av brott. Den som säger något annat kan stoppa upp nåt därbak. Annars är det bara att ta en liten tripp längs blåa linjen och uppleva den underbara mångkulturen på nära håll.

För min egen personliga del kan jag bara verifiera TS teori. Ju mer jag haft med invällare att skaffa, desto mer kritisk har jag blivit mot hela konceptet.

Då får jag väl, otippat, vara den som strör grus i maskineriet.

När jag var yngre så var jag visserligen av den principiella inställningen att alla individer skulle bedömas efter deras egna gärningar, men mitt umgänge var nog begränsat till enstaka finländare.

Dock senare när jag faktiskt lärde känna invandrade så upptäckte jag att de faktiskt var exakt likadana som jag, i stort sätt. Visst, de hade andra matvanor, andra sedvänjor och annan musik, men när det gällde personligheter så såg jag samma typer bland de invandrade som de infödda.

Nu umgås jag visserligen med vuxna personer, som varken är kriminella eller socialfall, så det kan kanske skilja från andras erfarenheter.

Men, för min del, så har det alltså varit så att ju fler invandrade jag känner, desto mer övertygad blir jag om att de är precis som infödda, oavsett varifrån de kommer.

Jag hade inget problem som ung med invandringen och hade flera vänner med icke-svensk härkomst, men sen blev det en kraftig ökning utav pack från mellanöstern i mitt bostadsområde vilket ledde till nästan dagliga bråk och stenkast i huvudet, flera nattliga samtal till störningsjouren och till sist, utan att ha andra val, flytt.

Så ja, tyvärr får man väl säga, så har min tolerans för invandring sjunkit till bottennivåer.

Och efter att man dagligen hade hamnat i bråk med eller blivit kallad för det ena och det andra av kamelryttare i högstadiet så undrare man ju till slut om nu inte det fanns en skillnad på folk och folk ändå.

Det är ju därför SD är stark hos ungdomar, de har ju växt upp med problemen och vet vad massinvandring innebär.

Exakt. Även hos äldre som lever i förorterna. Dom har varit med och sett utvecklingen från början. och många av dom förfasas. Min mormor sa det redan i slutet på 60-talet när det så smått började. Hon sa, "det här kommer inte bli bra! De där människorna är farliga" (islam) Och fan vad rätt hon hade. Och värre kommer det bli.

Jag har haft en hel del invandrarvänner och bor inte på en allt för stökig plats. jag har aldrig blivit drabbad av mångkulturen, men jag tycker verkligen synd om alla som måste bli det. Skiten sprider sig som cancer i landet. Att läsa i tidningar (mellan raderna) om alla som blir nedspöade av invandrargäng, våldtagna, mördade etc. får mig att må illa.

Frågan är väl också hur politikerna ändrar sina åsikter, om de nu gör det. De som sitter högst upp i exempelvis (S) bor ju oftast i lyxhus/lägenheter och stöter väl inte på mångkulturen allt för ofta. Hur är det med andra politiker? tycker de socialdemokrater som bor i Malmö fortfarande att det är underbart med Jihads överallt eller börjar de också att tröttna?

Jag tror att de flesta ur din generation har samma erfarenhet, dagens yngre svenskar möter en helt annan sorts människor, tyvärr. Det råder mer spänning och konfliktrisk mellan svenskar och invandrare i dom yngre generationerna, dock så finns det undantag.