En väldigt trevlig utomhustripp på nån cubensis

Ålder: 23
Vikt : 85kg
Tidigare erfarenheter: Cb, Amefetamin, Extacy, Mdma, Tramadol, Svamp och Alkohol


Prolog

Den här jävla sommaren. Regn, regn och åter regn. Två veckor i stäck utan att solen hade lyckats titta fram.
Då plötsligt visade den sig! Vid middag var himlen helt blå och jag njöt. Jag satte mig ute i en brassestol och försökte lapa i mig så mycket som gick, ett ganska säkert antagande var att det skulle dröja innan man fick se sol igen.
Framåt 15-tiden kom lillebror med kompisar hem och vi spelade lite fotboll. Nånstans i leken blev jag vansinnigt snussugen och skulle springa in o hämta dosan. Då slog det mig, jag har ju för satan en femma svamp i byrån som bara väntar på att bli uppäten. Jag drar iväg ett sms till kompisen i stil med ”Trippväder?” Får en smiley till svar och förstår att den här fredagen nog ändå skulle bli ganska trevlig.
Käkar lite mat och börjar sedan packa. Rotar fram två madrasser, en filt och några kuddar som jag slänger in i bilen och sticker iväg till kompisen som hedanefter går under aliaset Frank.
Landar hos Frank som sitter och slänger ihop en playlist. Vi rotar fram en gammal bergssprängare, packar in alla hans och alla mina saker i hans bil och beger oss.
Vi var båda inställda på en tripp utomhus, vart visste ingen av oss men utomhus skulle vi vistas. Vi åker på måfå in på en grusväg och hittar till slut en avfart där vi bestämmer oss för att stanna till.
Vi ser en gammal väg gå upp i skogen, en sån där uppkörd av skogsmaskiner och går upp en bit för att kika. Visst fan duger det att trippa här och vi släpar med oss allt bagage från bilen och lägger ut det över en stor klipphäll.
Klockan hade nu nästan hunnit bli 18 och det började så sakterliga bli dags att käka om vi inte ville stanna utomhus hela natten. Jag tar upp min påse, tittar på svampen och höftar lite mellan tummen och pekfingret. En stor och en lite mindre tycker jag blir lagom, kvar blir en liten svamp och en hatt. Tuggar och tuggar tillsammans med lite juice och sväljer sedan ner.
Vi börjar packa upp allt och göra det lite trevligt med alla våra madrasser, filtar och kuddar. Solen skiner fortfarande och vädret är helt underbart.


18.30 tills trippen är över ~24.00

Börjar redan efter en kvart känna viss bodyload. Ligger och småfnissar för mig och redan nu börjar trails framträda och jag drar min hand snabbt fram och tillbaka. Tittar runt för att se om något annat visuellt har uppenbarat sig, ingenting bubblar och allt ser i stort sett ut som vanligt. Lägger mig lite otåligt tillrätta på min madrass och göttar mig i solen. Blundar och njuter.

*POFF*
Vaknar till efter att ha varit i en kompis kök. Både jag och han stod först i hans datorrum och pratade när han plötsligt går ut i köket och faller ihop i fosterställning. Han kvider ”Låt mig vara, låt mig vara!” och låter helt vettskrämd.
Jag öppnar ögonen och tittar lite fundersamt upp, det har inte gått särskilt länge sedan jag svalde svampen och redan nu har jag varit ute och flugit. Att det kändes så otroligt verkligt gjorde mig jättenöjd. Jag hade verkligen varit i hans kök och pratat med honom, tänkte jag på händelsen så kändes det som ett verkligt minne.

Härligt, härligt tänker jag för mig själv och börjar se mig omkring. Nu börjar det likna nåt. Småfraktaler när jag tittar på min filt och mossan utanför madrassen gungar sakta fram och tillbaka. Ler så brett att jag måste ha sett helt efterbliven ut, tittar över på kompisen och han ser precis lika nöjd ut som jag.
Jag bestämmer mig för att blunda igen för att se vart jag hamnar. Ser mest en massa fraktaler som hoppas och dansar. Musiken låter helt underbar och spelar rakt in i mitt öra. Jag bestämmer mig för att gå runt och se mig omkring lite.
Vandrar iväg från Frank som fortfarande ligger kvar bland alla madrasser. Hittar efter en stund ett ödehus som ser jätteinbjudande ut. Helt igenvuxet med brännässlor och är alldeles fallfärdigt, det ser så gammaldags och hemtrevligt ut tänker jag för mig själv. Det hänger mattor för alla fönster, men det ska inte få hindra mig från att titta in. Jag hittar ett ruttet träd och förvandlar det likt MacGyver till en ”petabortmattornafrånfönstretmaskin”. Helt genialt tycker jag för stunden, men blir lite besviken när huset visar sig vara ganska tråkigt, taket hade rasat in och det fanns egentligen ingeting att se där så jag återvänder till madrasserna.
Lägger mig i solen och blundar igen med förhoppningen om att hamna lååångt bort. Det gör jag också.

Jag ser mig själv på ett tivoli, det är torrt och alldeles öde. Ökensand på marken och såna där bollar som alltid blåser förbi i westernfilmer snurrar fram över tivoliområdet. Jag är alldeles ensam, tivolit är helt övergivet, nästan dött på något konstigt sätt. Trots detta är alla attraktioner igång, alla karuceller snurrar, ljus blinkar på alla attraktioner och jag hör klassisk tivolimusik spelas. Jag går sakta fram mot en karucell där jag ser en flicka sitta på en av karucellhästarna. Redan innan jag har kommit nära vet jag att hon är det vackraste jag har sett. Karucellen börjar sakta snurra när jag närmar mig, jag vill så gärna hoppa på och trycka hennes hand. Hennes ansikte är så underbart vackert och jag börjar springa för att hinna ikapp. Jag får tag i hennes hand och springer utmed karucellen samtidigt som den accelererar. ”Du kommer aldrig hinna” säger hon, ”Du får åka med nästa gång istället”. Jag tvingas släppa hennes hand samtidigt som jag öppnar ögonen igen.

Jag mår så fruktansvärt bra nu, det här är inte alls som tidigare trippar jag har upplevt. Jag blundar igen, jag vill bara fortsätta se alla dessa fantastiska saker som ruset visar mig.
Sagt och gjort, jag sluter ögonen och lyssnar på musiken.

100 bekanta ansikten flyger förbi, plötsligt ser jag en gammal flickväns ansikte och jag väljer att stanna upp på henne. Hon är uppklädd i en otroligt sexig klänning och åmmar sig för mig. Så otroligt sexig. Jag har inte tänkt på henne på jättelänge, vi skiljdes åt under lite olyckliga förhållanden. Kort sagt kan vi säga att hon är helt knäpp i huvudet men otroligt tilltalande. Jag öppnar ögonen igen, sånt där jag kan se på film hemma framför datorn tänker jag för mig själv.

Jag sneglar över på kompisen. Vi har inte sagt ett ord till varandra sen trippen drog igång men gör nu ett tappert försök att kommunicera med varandra. Det går lite sådär, vi sluddrar mest men lyckas då och då få fram riktiga ord. Vi inser att det är ganska lönlöst att prata nu och återgår båda två till vårat. Jag blundar igen.

Den här gången ser jag allt som händer ovanifrån. Jag ser oss ligga där bland alla filtar, huset som ligger en bit bort finns också med. Alla stenar, alla träd, allting ser ut som i verkligheten.
Plötsligt ser jag en man komma gåendes på samma väg som vi kom. Han sätter sig försiktigt på huk vid min sida. Han ser väldigt vänlig ut och jag är inte alls rädd för honom. Han tar sin hand och är på väg att lägga den på mitt bröst. Jag blir rädd och öppnar ögonen. Allt jag ser när jag blundar känns så otroligt verkligt och jag vill verkligen inte att han ska ta på mig. Det är trots allt en främmande man och i mitt sinnestillstånd kändes det väldigt obehagligt.
Jag blundar igen och samma scenario utspelar sig. Han sätter sig på huk vid min sida och för sakta sin hand mot sitt bröst. Jag tänker för mig själv att det bara är att åka med och låter den här gången bli att öppna ögonen.
Jag känner återigen tvekan när han närmar sig, när han har satt sig på huk bredvid mig och jag vet vad som skall komma att hända så vill jag bara öppna ögonen, men jag tvingar mig själv att fortsätta blunda.
I samma sekund som han lägger sin hand på mitt bröst exploderar allt i miljontals färger och former. Det kommer varma, mjuka tentakelliknande saker ner från himlen och smeker hela min kropp. Jag masseras över hela kroppen av någonting som egentligen inte finns och upplever en sån sjuk känsla som jag aldrig kommer kunna beskriva för någon, hur gärna jag än skulle vilja. Vad som hände i det där ögonblicket vet jag inte, men det var så intensivt att det inte går att jämföra med någonting jag tidigare hade upplevt.

Jag blundar igen och ser en barnfamilj. Alla är jättetjocka och ser ut som michelingubbar. Hela familjen dansar i takt till musiken och morphas sakta till tjocka palmer som svajar fram och tillbaka.
Jag känner att ruset så sakta börjar lägga sig.
Jag och Frank lyckas äntligen att prata med varandra och kommer fram till att vi båda vill ha en cigarett.
Tar upp cigaretterna, mina rizla, en bit hasch och lite rulltobak ur fickan men hittar ingen tändare. Jag förbannar mig själv och all min frånvaro av intelligens när jag har med mig hela min stash för att mecka spliff och även cigaretter men tydligen ingen tändare. Vi får helt enkelt gå hela vägen tillbaka till bilen och tända på cigarettändaren där.
Att röka nu var så gott att vi bestämmer oss för att röka varannan cigarett tills dom är slut för att slippa gå tillbaka till bilen igen.
Det går som det går och jag inser att cigaretten har slocknat för länge sen. Niemas problemas tänker jag och tar upp min tändare och tänder igen. Får en mördande blick av Frank och vi skrattar båda två. Att gå på en gammal sketen skogsväg uppkörd av skogsmaskiner, nu helt dränkt av allt regn som har kommit var nämligen inte det lättaste i vårat skeva tillståndet.
Vi rotar igenom Franks Icakasse och hittar godis, juice, frukt och ett sånt där kasettband som man kan använda för att lyssna på mp3spelare i gamla berggsprängare med. Ni som har sett dom vet vad jag menar. Jag tar upp den oöppnade förpackningen och granskar den under tystnad i några sekunder. Funderar på varför han egentligen köpte en sån när han var i affären.

”- Nu kommer jag förmodligen att låta jävligt ironisk” sade jag och vi båda tittade på det väldigt konstiga inköpet i ytterliggare några sekunder.
”- En sån här kan vara jävligt bra att ha, jag har velat ha en många gånger”. Återigen tystnad. Sen kommer skrattattacken. Vi skrattar och skrattar i flera minuter, tårarna bara rinner utmed kinderna.

Nu flummas det en hel del, vi pratar och pratar om allt mellan himmel och jord utan att egentligen förstå speciellt mycket. Det börjar mörkna och vi plockar ihop sakerna och beger oss hemåt.
Rullar ihop en ordentlig spliff som vi går ut och tar i solnedgången. Vänern ligger spegelbland och himlen är sådär fin som den bara kan vara när solen går ner en sommarkväll. Molnen tar hela tiden olika former och vi sitter i över en timme och bara pratar om vettiga saker, analyserar problem, pratar om framtiden och om våra trippar. Njuter av afterglowen och den sköna sommarkvällen
Åker vid tolvtiden hemåt och tänkte kasta i mig min sista svamp, lägga mig i sängen med massa sjuk musik och bara flyta iväg ut igen. Till min besvikelse upptäcker jag att har flummat bort min påse. Jag gråter en tår och går sedan ut för att borsta tänderna.
FY FAN så jag ser ut. Påsarna under ögonen kunde lika gärna tillhört någon som låg på sin dödsbädd. Jag såg helt förstörd ut. Borstade tänderna, lade mig i sängen och somnade så gott så gott så gott...


Prolog:

Det här var utan tvekan det helt klart sjukaste jag någonsin har upplevt.Inte så mycket visullt den här gången, förmodligen för att jag spenderade större delan av trippen med stängda ögon.
Allt jag såg när jag blundade var så otroligt verkligt, som ett minne man tänker tillbaka på eller som om det faktiskt skulle utspela sig här och nu. Jag fick efter detta ett helt annat intresse för droger, Extacy och andra kemikalier känns totalt ointressant. Visst, jag mår bra i några timmar, men vad mer ger det mig? En satans at och en trasig hjärna, sånt kan jag klara mig utan. Jag vet inte om man kan prata om någon direkt eufori under trippen, föruom då när han lade sin hand på mitt bröst, men jag kände det ändå som om jag hade blivit lite frälst. Log hela kvällen, inte ett sånt där cannabisleende som bara finns där, utan för att jag kände mig så nöjd och till freds med allting.
Alla scenarios som uspelade sig, både tivolit, min kompis och allt annat jag såg har dessutom anknytning till händelser i mitt liv, hade ni vetat vad jag vet så hade ni sett en klar koppling.
Hallucinogener är verkligen något utöver det vanliga, jag är helt förstummad..

Hahaha.
Fy fan vilken upplevelse...
Riktigt fränt.
Lite läskigt med snubben som tallade på dig men d visade sig ju vara värt det.
Bra skrivet.

(Hoppas jag får hem mina svampar jag beställt snart.)

Ye, det var något av det sjukaste jag har varit med om. Det var enda gången jag kände något som helst obehag under trippen, men då var det på något sätt lite för sent att ångra sig och lika bra att följa med. Jag ångrar mig INTE
Hoppas för din skull att du får hem dom snart

Inte så mycket visuellt? Tycker du verkar ha haft en helt underbar visuell upplevelse med stängda ögonlock :P...satt bara och mös när jag läste om det så det måste varit riktigt djupt. Det är sådana upplevelser man söker efter men svampen är lurifax av sig och man vet aldrig vad den kommer med härnäst.

Jag kan ju säga att jag blev fruktansvärt sugen på att köra en omgång nu

Jotack, det är jag också. Funderar på att slänga iväg en lite beställning ganska snart, vore skönt att få vara ute en gång till innan den efterlängtade vintern kommer..

Bra rapport. sen du berättade om trippen för mig har du verkat helt frälst, och det förstår jag ;D.