Hjälp med mina väninnors dejtande behöves !

Jag är ganska trött på att höra om hur ensamma de är & att de aaaaaldrig kommer att möta ngn. Jag gillar ju ändo dem, så att avsluta vänskapen är inte på frågan.

Men de har försökt på många sätt. Mötas genom Vänner. Nätdejting. Kontaktannonser osv osv. Jag kan ju se lite vad som är felet hos dem, men hur tusan slänger man fram det ? Jag har hintat lite snyggt om vissa saker de skulle kunna ändra på, men det har inte gått fram. Är jag brutal elak & säger sanningen då hoppar de väl framför en trehjuling eller hänger sig i en gardin.

Så hur fan ska man möta ngn i dags läget ?
Jag dejtar själv aldrig. Hatar det. Fick min man hemkörd. Så man kan verkligen säga att kärleken kom & ringde på dörren....Ahhhh romantik.

Tidigare har jag bara varit astankad & släpat med mig ngt som såg P.s.b ut & sen gick det åt helvete & jag satt i ett förhållande igen. Jag trivdes som singel då minsann !

Men som sagt. vad tusan kan jag göra för att peppa dessa deprimerade damer ? Inga jävla idiotinlägg tack.

Tja.. först kan du väl berätta vad du tror problemet är? Du säger ju att du har åsikter om varför dom misslyckas, det är svårt att diskutera detta utan att veta vad det är som felar.

Den ena har en för Butchig / grabbig attityd. Hon spelar över & blir för killaktig. typ sniffa armhåla & säga - fan vad jag stinker !
Nästa har så uselt självförtroende så hon antar att ingen vill ha henne för ingen ser henne.
Den tredje är för tjock & kräsen. Hon påpekar sin fetma men kräver en perfekt man.

Låter som riktiga kap...

Förstår du varför jag önskar hjälp......
För att nämna deras positiva sidor, så är de snälla, trogna, ser inte så illa ut & är rumsrena.

Sällan man sätter feta och butchiga kvinnor under lablen "ser inte så illa ut". Men visst jag förstår dig. Vänner får man i alla storlekar (spec arbetskamrater) men tja, nätdjting är väll bra om man vill knulla. Eller?

Jo.....knullandet får de ju, men ingen som stannar kvar.
Jag undrar om det finns ngr singelmöten eller dyl man kan ta med dem till. Eller åtminstonde ngt peppande jag kan säga.
Jag har fått slut på tröstande ord. Är ingen känslomänniska så det suger.

Får väll para ihop de med någon oskuld eller någon harmynt skånsk bonde. Helt enkelt "män" som nöjer sig med en viss typ av kvinnor.

Säg åt henne att killar gillar tjejer som beter som tjejer. Eller kvinnor.


Säg åt henne att gå till psykolog.


Den här irriterade mig mest.

Jag tycker det du skriver är precis det du borde säga, kanske lite mer inlindat dock beroende på personligheterna. Fast om det är nära polare till dig och du tror att dom lackar ur så får du väl köra vidare på "det finns en för alla"... Och sitta och ojja dig och hålla med.

Jag har sagt åt henne att sänka kraven eller leva ensam. Plus att jag har pekpinnat henne ang ätandet.

Man har ju hört en del från 25+ singelkvinnorna i omgivningen. Det här verkar vara vanliga problem:

Krog-casanovan: Killen har avverkat en brud i veckan de senaste tio åren. Chansen att han kommer att vilja leva familjeliv med dig är låg. Chansen att han kommer att "pumpa-och-dumpa" och du sedan kommer att gnälla över att män är svin är däremot stor.

Den gifte mannen: Nej, han kommer inte lämna sin fru.

Den orimligt kräsna kvinnan: Visst finns det män som uppfyller alla hennes krav, man han kommer att välja någon annan. Snyggare, smalare, yngre och trevligare.

Du skriver inte hur gamla damerna är, men med tanke på den vaga doften av desperation jag fångade upp från första inlägg så gör jag gissningen att de närmar sig, eller har passerat 30-sträcket.
Det finns ju killar som det där funkar med, men det minskar ju utbudet rätt rejält att göra så. Att påpeka det för henne kräver en jäkla finess för att undvika att hon bara fäller upp försvarssköldarna och blir sur. Hur bra vänner är ni? Pallar vänskapen lite sanning så tycker jag att du kan ge henne tipset att från din synvinkel kan hon uppfattas som lite manhaftig och att du tror att killar skräms av det. Du behöver mao inte rakt ut säga att killar tycker att det är jävligt oattraktivt...

Det där är ju jävligt svårt. Mitt enda råd är att stötta henne till att jobba på det där dåliga självförtroendet. Vad har det sin grund i? Någon nämnde psykolog... Kanske kan det vara något om hon inte själv redan vet vad det beror på.
Som jag uppfattar det är detta den vanligaste typen av sällskapstörstande kvinnfolk i giftasmogen ålder och i mitt tycke den mest patetiska sorten. Bristande självinsikt och dysfunktionell verklighetsuppfattning. De sitter där med nån slags bild av vilken kille de vill ha och ingen kille som kan tänkas falla för henne lever upp till den bilden. Hon behöver en fet reality check.

När hon blir tillräckligt gammal och desperat efter att bilda familj kommer hon att träffa en kille. Det är säkert. Problemet är att han kommer inte ens att vara hälften så bra som de killar hon ratat i väntan på den där killen hon trodde skulle komma. För de gör de ju alltid i Mitt livs novell. Såna blaskor har förstört tio gånger fler liv är vad porrtidningar gjort med sina uppblåsta fjantnoveller om den blyga tjejen som hittas av den stilige, charmige mannen som ser det ingen annan ser.