Stördaste cb-upplevelsen ever

Det här hände för inte alls länge sedan, så /tyvärr) har jag det mesta i färskt minne

Okej, det hela började med att vi hängde ett gäng och vi väntade på att några polare skulle komma över med lite gräs. Det tog ett jävla tag så jag somnade och vaknade sen vid tre-tiden på natten av min kompis som drog mig upp ur sängen och tog ut mig på altanen. Där satt de ett gäng redan och lät spliffen gå runt. Jag var helt groggy från sömnen, men lyckades ändå dra in mina livs djupaste halsbloss någonsin. Gräset vi rökte visade sig vara otroligt bra, kanske lite för bra för nån som har haft uppehåll ett tag (läs: jag). Till en början var ruset underbart, jag kände en slags dimma som la sig som ett täcke över mitt huvud och mina armar. Allt blev mjukt, mjukt och alla i min omgivning var underbara. Jag lyssnade till konversationerna som svävade ut, men jag hade inget att tillägga så jag bara satt där och log och skrattade.

Jag rökte lite till och efter några minuter tog ruset en total omvändning. Det där underbara dimmtäcket omvandlades till myror som började krypa på mig och jag började få smått panik, men försökte skärpa mig. Men strax därefter började jag känna en ond kraft från tjejen som satt snett emot mig. Jag fick en känsla av att hon ville mig illa och försökte trycka undan mig. Jag värjde undan från hennes kraft och gick in, jag hade dessutom blivit totalt jävla törstig. Min mun skerk efter vatten och jag drack flera liter, men jag var lika förbannat torr ändå. Jag bestämde mig då för att gå in till et rum där min nyktra kompis låg och sov. Försökte lägga mig ner, tänka goda tankar och ta det lugnt, men ångesten kröp sig närmre. Fick hjärtklappning, kände hjärtats slag i hela kroppen och fick för mig att hjärtat ville hoppa ur min kropp. Fick total jävla panik och var nära att ringa 112 Hjärtat slog fortare och fortare och jag kände det i hela kroppen, försökte stå upp men benen vek sig och när jag la mig ner kände jag en tung stor luftbubbla i halsen som försökte pressa sig upp mot hjärnan och trycka sig ut. Trodde jag skulle få slaganfall. Jag var helt säker på att jag skulle dö... Jag bestämde mig för att väcka min nyktra kompis och skrek att jag höll på och dö. Hon fattade ingenting så jag sa åt henne att hon var en ond kraft och att hon lika gärna kunde gå o lägga sig igen för jag skulle minsann dö. Sen kom en annan polare in i rummet som hade rökt samma gräs som jag, men var betydligt klarare i skallen Hon försökte berätta att allt var inbillning och jag trodde stundvis på henne. Jag sa åt henne att ligga och klappa om mig för hon var den enda goda kraften i denna värld.

Sådär låg jag ett jävla tag som en ompysslad pensionär med hjärtklappning tills jag helt plötsligt insåg att allt var inbillning. Då började jag asgarva och kunde inte sluta för att jag var ju den bissaraste knasigaste personen i världen. Trodde jag. Så jag mådde prima ett tag och rökte lite till, vilket jag kunde gett fan i för jag blev inihelvetes trött och gick o la mig. Sen kom en massa personer in i rummet och släckte och tände lampan flera gånger om. Jag skrek att de skulle ge fan i att göra så för de lockade till sig de onda krafterna. Paranoian kom tillbaka, jag skulle dö igen. Jag låg där ett tag i mörkret och sa "Aa, jag kommer dö...men det accepterar jag". Jag har nog aldrig varit så ledsen i hela mitt liv som jag var då...Så jag åt en bit torrt bröd och smaken och konsisten överväldigade mig, jag kände den överallt och det var så himla äckligt. Sen försökte jag slicka mig om framtänderna, men det gick inte...jag nådde inte dit med tungan och min gom hade förvandlats en enorm grop. Paniken kom igen. Jag försökte ta tag i min lungor (fråga img inte varför) och upptäckte till min stora förvåning att jag var delad mitt itu. Men det gjorde inget tänkte jag, utan jag låg och klappade mig på bröstet. Sen kom min kompis in och hade tydligen ett underbart rus så då blev jag bara bitter. Jag låg där vaken ett tag, kände mig bitter och cynisk och tänkte att hela världen ville mig illa. Sen somnade jag. Vaknade en två timmar senare, mådde skitbra, var alldeles lugn och harmonisk och bestämde mig för att gå ut och åka spårvagn. Och det gjorde jag.

Har någon annan varit med om nått liknande stört rus från cb? Blev inte helt återställd förrän efter två dygn.

Låter inte helt behagligt.

Läskigt..
det där med att man kan se personer som onda har jag dock varit med om under värre cb intag.

Varje gång jag har haft uppehåll i några månader har det varit jobbigt att ta den första spliffen, man blir nästan för bäng...

Paranoia är ju en inte helt ovanlig bieffekt.

när jag var helt färsk på cannabis, rökt ca 3-4 gånger, så var jag dum nog att supa mig full och sen röka överdrivet mycket av haschet, ca 2 gram i pipa, två koppar blev det typ, direkt efter varandra, vi var två stycken som delade på det men 1 gram på en full person som inte rökt så många gånger flippade värkligen totalt, synen var som att jag hade ett rör framför ögat och bara kunde se rakt fram i en tunnel typ :S och höra, ja det var det mäst skruvade, kunde ju höra, men inte uppfatta :S uppfattade inte ett ord på hela kvällen tills jag började bli bra igen.
Konstigast var väll att det var när jag tillslut började klunka vodka som jag kände mig lite klarare igen ?
hehe nu stal jag din tråd lite tänkte bara bäretta att cannabis kan fungera sjukt starkt vissa gånger, om man är färsking och blandar me alkohol speciellt.

hehe, ajdå lät ju inte alltför kul det heller. Visserligen blandade jag ju det inte med alkohol, men efter ett längre uppehåll borde man va smart nog att börja lite lugnt igen. Särskilt om man är en liten klen tjej som jag Konstigt nog känner jag mig taggad att röka på nästa helg igen, bara för att bevisa för mig själv att jag kan bli sådär gött beng igen Kanske en dum ide..lr inte

sneade på brunt i helgen, första gången jag snea riktigt på röka, (röker dagligen typ) hade iofs druckit och va ganska full, har lärt mig att jag inte ska röka när jag är för full men tyckte väl inte att jag va så full just då
iaf gick å la mig på polarens golv för jag orkade verkligen inte sitta uppe och det fanns ingen stans att sova, allt snurra som fan å jag mådde illa, hjärtat slog som fan men det värsta va att jag verkligen kunde se mig själv på ett dårsjukhus, jag trodde jag skulle bli mentalt störd, det va jävligt läskigt.
dagen efter va det på´t igen