Vw [Vilken roman av Virginia Woolf tilltalar dig mest och varför?]

Vilken roman av Virginia Woolf tilltalar dig mest och varför?

Finns här ingen som läst VW? Det vägrar jag att tro!

Har inte läst en rad av VW.

Du har i alla fall modet att visa dig, om ock med påse över huvudet.
Men någon här inne måste ha läst VW. Hennes är ju inte ett okänt namn...

Okej, jag känner mig manad att svara då jag läst ett antal romaner av Virginia Woolf.

Den jag gillade mest är Mot fyren. Det är en vacker och suggestiv berättelse om vad livet och tiden gör med människor. Språket flyter, den var en sann njutning att läsa.

Jag har även läst Orlando som tidvis är en intressant och rolig roman, men den är svår att hänga med i eftersom all realism och tiden är helt uppbruten. Och hon kan orera om obetydligheter i evighet i den vilket blir långtråkigt. Man behöver läsa den några gånger för att hinna fånga innehållet ur olika perspektiv.

Jag har även läst Vågorna som är svår roman som helt utspelar sig i en inre monolog hos fyra personer.

Tycker att Virginia Woolf är en intressant författare eftersom hon är så experimentell. Tiden då hon verkade är också en kontext som är intressant när man ser på hennes böcker.
Jag kommer förmodligen att läsa flera av hennes romaner. Har även läst några essäer av henne som är intressanta.

Halleluja.
Håller med om det du skriver- Mot fyren är min favorit också. Tycker dock att små saker genomgående får ta upp stor plats hos henne... eller om jag skulle skriva känslor som av de flesta skulle upplevas som små.
Funderar på om detta kan bero på hennes psykiska problem (de flesta som är sakkunniga i ämnet verkar överens om en bipolaritetsdiagnos); det skulle ju onekligen göra att den vanliga människans små känslor upplevdes som större.

Har inte läst essäer eller artiklar av henne; skulle du rekommendera nåt särskilt att börja med?

Du kan börja med pocketboken Ett eget rum som innehåller tre essäer, det har kommit ut i flera upplagor. Om man är intresserad av skrivande och skrivandets villkor är den mycket intressant.
En viktig aspekt på Woolf författarskap är hennes ironi. Det är viktigt att ha den i bakhuvudet när man läser henne för hon driver ibland med läsaren ganska rejält. En del av hennes oreringar upplever jag som en del av denna ironi och att driva med läsaren. Testa läsarens gränser. Hur mycket står man ut med.

Goda tips! Tack!

Jag har också läst "mot fyren" som jag uppfattade som en kanske inte helt lättläst, men väldigt läsvärd bok! Jag uppskattade den melankoliska och lite uppgivna tonen om människorna och deras fåfänga påhitt och idéer.

Jag har också läst "Mrs Dalloway" som jag uppskattar mycket på samma grund.... Jag gillar också hennes sätt att skriva precis som tanken tenderar att vandra: Med konstanta utvikelser, avvikelser, avbrott, och däremellan klarsyn. Mest av allt är det nog hennes krassa livssyn... hennes genomskådande av människans fåfänga later i hopp om att hålla döden på avstånd som fångar mig mest.

mvh
tt

To the Lighthouse är den enda av hennes romaner jag har läst, än så länge. Av hennes kortare arbeten har jag läst novellerna Kew Gardens och Arvet, samt essäerna Beskyddaren och krokusen, Madame Sévigné och Mr. Bennett and Mrs. Brown.




Joyce Carol Oates har skrivit om henne: The Art of Relationships: Henry James and Virginia Woolf. Återfinns i Oates bok New Heaven, New Earth. The Visionary Experience in Literature.

Här är ett par länkar som kanske kan intressera dig, Ursa:

http://partners.nytimes.com/books/00...als/woolf.html

http://www.bbc.co.uk/bbcfour/audioin.../woolfv1.shtml

http://hubcap.clemson.edu/~sparks/TV...llwalkmap.html

Någon av texterna som tycks dig särskilt nämn- och läsvärd?


Tack! Det ska jag kolla upp vid tillfälle. Läser just nu systersonens biografi över Woolf; där talar han om sagda relation i förbifarten. På ett sätt som gör att jag blir fundersam över vad Oates kan ha intresserat sig för i den relationen.
Men så besvärar sig karln också med att tala om huruvida varje person han nämner är snygg eller inte.