Citat:
Ursprungligen postat av Rinoa
Min uppfattning. Ja, först har vi ju det vanliga. Lika lön för lika arbete självklart. Kvinnor ska inte diskrimineras av den anledningen att de just är kvinnor, exempelvis tankar om att kvinnor inte platsar på ledarposter för att de skulle vara känsligare eller ha svårare att vara raka. Jag är för den delen dock inte säker på detta med kvotering då jag mycket ogärna skulle få en tjänst av den enda anledningen av att jag är kvinna. Men vi måste uppmuntra fler kvinnor att utbilda sig inom yrken som kan leda fram till ledarpositioner.
Helt överens här.
[quote=Rinoa]
Jag är av tron att vårt biologiska arv må existera men som samhällsordningen ser ut idag gör vi mycket för att cementera detta. Jag tycker exempelvis att föräldrapenningen ska vara delad mellan mamman och pappan. Både mamma och pappa är lika viktiga i barnets första del av livet. Dessutom är det viktigt för mig i min framtida karriär att jag inte förlorar jobb på grund arbetsgivarens oro att jag snart ska ta ut min föräldraledighet.
[/QUOUTE]
Tja inte bara arbetsgivaren.
Tycker man skall jaga tanterna (ja det är överväldigan majoritet av kvinnor) på försäkringskassan med, de har nedlåtande attityder mot föräldrar som kommer och vill dela på föräldrarledigheten och mer eller mindre oxå förväntar sig att kvinnan skall ta ut den största delen av föräldraledigheten. SÅ det är inte bara arbetsgivaren som "förväntar" sig detta.. man har sett och hört hur det kan låta på försäkringskassan bland tanterna på vad de verkligen "förväntar sig" med och de är konstigt nog rörande överens med arbetsgivaren. Så attitydförändringar och "förväntningar" är något som faktiskt får städa i det kvinnliga ledet med om man skall komma någonvart i jämställdhetsarbetet. Det är rent håresande vad man kan höra på FK från tanterna... De borde ha sig en riktig

så att de oxå vaknar upp.
Citat:
Ursprungligen postat av Rinoa
När jag någon gång blir mamma kommer jag undvika rosa prinsessklänningar på mina döttrar exempelvis. Jag tror också att det är viktigt att killar får samma möjlighet att prata om känslor som tjejer får. Finns tendenser att killar ska vara tuffare medan tjejer frodar sitt känsoliv. Jag tror killar förlorar på det.
Håller med dig till
viss del. Jag som tös blev själv utsatt för utomstånde vuxna (
ej mina egna föräldrar) av en jäkla massa ogrundade kommentarer över att jag inte betedde mig "flickaktigt", jag var en "pojkflicka" (som det kallas för, bara för att man inte följer "flicknormen" *suckar*). Och killar skall få lov att visa sina känslor.
Även i machokulturer (latino kulturen) så räknas det inte som "omanligt" att prata känslor eller att gråta när man sörjer den bortgångne.
Känner en hel del latinos själv så jag har lärt mig lite om den kulturen.
Även många utländska kvinnor (jag har pratat med) har undrat varför svenska män är så "okänslosamma".
Men hur kommer du att göra emot din egna tös om hon själv vill ha prinsessklänningar och leka med dockor och annat som anses flickigt/kvinnligt? Eller om din pojke visar sig att ha svårt att prata känslor?
Hoppas att du har
sunt förnuft nog till att låta barnen få lov att välja själva även om det går emot dina egna normer och ideer.
Det är inte alla som trivs med att "prata om känslor" oavsätt om man är kvinna eller man. En del visar det i stället och nej inte alltid genom "ilska och frustration". Utan genom ett brett och nyansrikt handlingsregister.
Citat:
Ursprungligen postat av Rinoa
Således känner jag mig inte alls rabiat i min hållning. Mer sunt förnuft. Och jag tror att det kan vara lika svårt för männen att axla den roll samhället ger er också. Den ständigt starka.
Ja det är inget som passar "alla män" Det
håller jag med om. Och jag förstår inte andra män i det läget som kallar dem "mesiga" .