Verkligheten, vad är det egentligen? [DXM]

Det var tänkt att jag och en vän till mig skulle trippa på svamp innan min termin på universitetet börjar, vi hade dock inte tid att vänta på att svampen skulle komma, därför bestämde vi oss för att köra på lite DXM istället. Jag har tidigare provat DXM vid några tillfällen och ett flertal andra hallucinogener, min vän som föredrar att bli kallad "Mr. P" har däremot aldrig provat något tyngre än cannabis och såg därför mycket fram emot att trippa för första gången.


Jag och Mr. P befinner oss på resecentrum i väntan på att killen som har tabletterna ska ringa, allt känns ganska stressigt och bussen vi borde hunnit med har redan åkt. Killen som ska sälja oss sju tabletter DXM har inte ring oss ännu, fast vi föröskt nå honom flera gånger. Efter tålmodigt väntande ringer han till slut, medan Mr. P talar med honom i telefon ringer jag en vän och erbjuder honom bensinpengar för att köra oss dit. Vi blir hämtade, bilfärden går snabbt och mycket snart sitter vi i bilen med någonting att trippa på. Jag har ingen lust att vänta utan vill börja direkt, har varit sugen på att trippa ett bra tag nu men inte hunnit, emellertid tycks min vän vara gladare åt det än vad jag är. Ställer in mobilen att pipa varje timme, vill inte ta tabletterna för nära in på varandra utan jag vill komma ihåg exakt allt ifrån trippen. Klockan är 18.15 och det är tisdag, den första tabletten sväljs.


Vi är på väg till en vän som lovat att passa oss medan vi är oförmögna att ta hand om oss själva, han bor ganska högt upp i ett hyreshus och vi kan kalla honom för Rick. Det känns som vi är framme i lägenheten på några sekunder, vilket är tur då det är svårt att fungera normalt under ett DXM rus. I vilket fall tar vi oss upp i lägenheten och sätter oss ner, berättar att vi tagit 250 mg vardera och väntar ihärdigt på att mobilen ska pipa så vi får inta ytterligare en tablett. Mr. P tror sig redan känna ett rus komma smygandes, jag däremot känner ingenting än så länge. Rick spelar tv-spel och vi tittar på, det är något spel som går ut på att skjuta ner robotar och diverse monster, spelet har också en hyfsad handling och jag rycks med som bara den. Plötsligt piper mobilen och båda sväljer ännu en tablett, alltså är vi uppe i 500 mg nu.


Kroppen känns lätt, oerhört lätt och nästan lite svävande. Mr. P är vid det här laget definitivt påverkad, i alla fall uppfattar jag det så. Har dock svårt att koncentrera mig på någonting annat än tv-spelet, det tycks ha blivit näst intill sjukt spännande och kan verkligen leva mig in i det. Mobilen piper för andra gången, det betyder alltså att vi ska svälja vår tredje tablett och det gör vi också. Rick pausar tv-spelet och vi går ut på balkongen för att röka. Mr. P tittar ner från räcket och ger ifrån sig ett ljud, jag vågar dock inte göra samma sak då jag inte riktigt litar på mig själv. Vi beger oss in igen och den här gången sätter sig min Mr. P framför tv-spelet, går dock inte så bra för honom då han dör om och om och om igen.


Det hinner gå kanske 10 minuter till och vips, nu är inte bara kroppen svävande utan jag börjar svettas som aldrig förr. Mina ben känns nästan blöta av svett och jag känner så väl igen känslan, nu börjar trippen på allvar, tänker jag glatt för mig själv. Det är som att gå in i en annan värld när DXM slår till på allvar för mig och nu slog det på som aldrig förr. Jag ställer mig upp och frågar om vi får bygga ett torn av Ricks cigarettepaket, han har nämligen en limpa. Mr. P tycker om idén och ställer sig hastigt upp och välter ut en tillbringare med vatten, vi sätter oss ner på golvet och börjar bygga ihärdigt.


Det ska bli högt! Tänker jag för mig själv, tycker inte det känns ens en aning konstigt att vi håller på som vi gör, utan allt känns helt naturligt. Tornet rasar dock gång på gång, jag börjar då må illa och går och lägger mig i soffan. Illamåendet ökar hela tiden stegvis, hela världen börjar hacka och min kropp blir mer och mer stel. Jag ligger där i soffan ett tag och bara mår illa när jag plötsligt inser att jag har somnat. Jaha, tänker jag för mig själv och ser mig omrking i lägenheten, jag måste drömma att jag är här. Mr. P ligger i sängen till höger om mig, Rick sitter till vänster och spelar tv-spel, det är något som är skumt med hela situationen. Tittar noga på båda två och ser inte deras ansikten, det ser ut som att en skugga lagt sig över dem och jag kan bara urskilja deras kroppar. Världen hackar fram, allt går som i vågor och min hjärna totalvägrar att lyda mig.


Aja, nu släpper jag taget och försvinner. Förstår inte vad som händer, ställer mig upp och går omkring i lägenheten, granskar allt noga, eller gör jag verkligen det? Jag vaknar upp ur drömmen. Vill förklara för Rick hur skruvat det är, han svarar inte, tittar inte ens på mig. Vafan är det här, tänker jag. Går bort till sängen Mr. P ligger i, han ligger helt stilla, kroppen ser död ut. Vaknar upp ännu en gång. Nu vet jag inte längre om jag är i verkligheten eller vilken verklighet som egentligen är verkligheten. Försöker förklara hur det ligger till för mig själv, jag misslyckas. Jag är i soffan, jag är i soffan, hör jag en röst som upprepas i huvet. Det kan inte stämma, jag står ju upp i hallen, eller? Vaknar upp igen. Jag ligger i soffan, min kropp är helsvettig och jag misstänker att jag antingen skitit på mig eller pissat på mig, det känns så i alla fall. Känner på byxorna, nej det är torrt, vilken tur. Känner ännu en gång för att vara säker, sedan upprepar jag samma rörelser fem-sex gånger på rad.


Rick är här nu, det är Mr.P också. Jag frågar vad som händer egentligen, förstår inte ett ord av vad Rick säger till mig, men någonstans i bakhuvet vet jag att det är på grund av en drog. Jag faller handlöst in i drogens våld igen, in i min dvala, in i tryggheten. Vilket störande oljud, mobilen ringer och nu vaknar jag upp på riktigt. Det är dags att svälja en fjärde tablett, wops det har jag redan gjort. Jag fick ett sms av min syster, fösöker svara men lyckas inte bilda några riktiga ord. Måste på toa så jag ställer mig upp, går igenom hallen och in i toalletten. Det går inte att pissa hur mycket jag än anstränger mig, då får jag en briljant idé. I ett avsnitt av "My name is Earl" blåser hans chef på kuken, det ska tydligen hjälpa om man inte kan pissa. Försöker blåsa på min kuk men ingenting händer.

Fortsättning följer...

Hörru, kom ut nu, vad gör du där inne?! Någon skriker åt mig, eller till mig, det kan jag inte avgöra. Går ut ur toaletten, allt hackar när jag går, känner igen den robotwalken de flesta upplever på DXM. Den är inte att leka med direkt, utan varje rörelse jag tar är totalt mekanisk. Sätter mig i soffan och tittar på Rick, han ser fundersam ut och frågar varför jag stått inne på toaletten och skrikandes upprepat "MY NAME IS EARL! MY NAME IS EARL! MY NAME IS EARL!" Försöker förklara men tröttnar halvvägs och lägger mig i soffan igen. Mr. P som jag helt glömt bort ställer sig upp och frågar om vi ska röka, det låter bra i mina öran. När jag tänt cigaretten smakar den bara aska, vilket jag inte alls är beredd på, känns som jag ska spy. Ger bort den och går in igen.


Tillbaka i soffan, dags att drömma mig bort igen. Jag försvinner och återigen vaknar jag upp i lägenheten, jag inser att det inte är på riktigt nu. Egentligen ligger jag bara i soffan och hallucinerar, snart vaknar jag upp i en ny hallucination. Nu vet jag! Jag har precis insett hur allt ligger till, inget av det som händer är verklighet, haha. Känslan av makt sprider sig i inom mig. Förstår du vad du kan göra nu? Hörs en röst inifrån. Du kan bestämma dina egna hallucinationer, du kan kontrollera dem. Blir helt fascinerad av tanken, ska göra ett försök, tänker jag. Koncentrerar mig hårt, svetten rinner från hela kroppen, nu står jag i en grön tunnel. Jag flyger fram, kan inte se min egen kropp men vad spelar det för roll, nu gör jag precis som jag vill.


Hur kommer jag nu härifrån? Har tröttnat på det gröna ljuset, som för övrigt är jobbigt åt ögonen. Lyckas inte ta mig ut, vad hemskt. Vaknar upp. Tar fram mobilen, klockan är tre på morgon, kanske borde jag gå hem och vila innan jag fastnar i någon ny hallucination. Ställer mig upp och säger till Rick att jag ska hem, han vill följa mig. Om det är på grund av att han vill ha frisk luft som han påstår, tvivlar jag starkt. Han tycks inte tro att jag kan ta hand om mig själv, pfft. Går ifrån lägenheten medan allt hackar, varje steg jag tar känns konstigt, går fortfarande otroligt stelt och konstigt, gungar från ena sidan till den andra. I vilket fall tar jag mig hem, går in i källaren. Går igenom ett rum som är fyllt av möbler, allt står huller om buller, öppnar en dörr och där ligger min syster och sover på soffan, tv är fortfarande på. Försöker stänga av den med kontrollen, misslyckas. Går ut ur rummet och igenom en korridår in i ett tredje rum, där finns en dubbelsäng jag slänger mig på. Hur förklarar jag den här upplevelsen för andra? Det enda svar jag kommer på är: "En låda i en låda i en låda i en låda i en låda", vilket också låter oerhört vettigt, tycker jag.

-----------------------------------------

Kan inte påstå att allt tog slut där, själva "hacket" fortsatte i minst 30 timmar till, fick inte en sekunds vilja. Låg stilla i min säng i nästan ett dygn, de få gångerna jag rörde på mig var för att köpa en tändare åt mig själv och en glass åt min syster. Gick omkring ute och försökte skydda ansiktet från solljus, kunde inte titta upp utan gick och kollade ner i backen hela tiden. Flickan som sålde mig tändare i affären verkade vettsrkämd för mig, kan dock inte klandra henna, haha. När jag betalade försökte jag titta upp snällt på henna, men eftersom ögonlocken automatisk rycktes upp hela tiden och mina ögonan var stirrigare än den värsta tjacktorsken, såg jag förmodligen inte snäll ut. När jag sedan gick tillbaka till samma affär för att köpa glass hade jag inte tillräckligt med pengar, jag prutade dock ner priset utan några som helst problem. Upplevde hela tiden den typiska min-hjärna-smälter känslan jag annars får efter ett par dygn på tjack, tre dygn efter trippen var jag helt återställd. Ni får ursäkta diverse stavfel i texten, har skrivit en stor del av rapporten då min hjärna inte varit helt återställd.

Tack för att ni läste, happy trippin'....

Bra rapport, jag ger den 4/5 för att jag känner igen mig på så många ställen.
Fast när jag och polarna har dexxxat brukar vi inte kunna göra så mycket, ligger mest och rullar runt i en stor jävla säng på ett väldigt straight sätt då såklart.

Jag gjorde ju inte heller så mycket, låg i soffan mestadels av trippen, men trodde hela tiden att jag rörde på mig. Får tacka för det höga betygen.