De som ställer till det - och de som stör sej.

Innan jag skriver själva inlägget vill jag bara understryka att detta är menat att vara en stillsam diskussion kring ämnet och ingen flamebait, ingen provokation - utan något som jag kom att fundera på. Ingen behöver leta källor utan alla kan ta avstamp från sin egen personliga erfarenhet. Likaså har ingen rätt eller fel, utan vi utbyter bara lite tankar. Ok?

Det slog mej en tanke i dag - att de som ställer till problem när de kommer hit, som flyktningar eller invandrare, och de som är mest emot invandringen - egentligen har samma bakgrund.

De är uppväxta i en monokultur, troligen på landsbygden, och ovana vid nya människor. De trivs i en långsam och behaglig lunk och de blir lätt provocerade av personer som ser annorlunda ut och som beter sej på ett annat sätt än vad de är vana med.

De som är mest accepterande mot invandringen och de invandrade som sköter sej bäst är de som är vana vid nya personer, nya miljöer och ett snabbare tempo. Därmed inte sagt att man kan vara kritisk mot hur invandringspolitiken är skött eller hur integrationen sker.

Vad jag försöker formulera är grundinställningen till att möta annorlunda personer.

Den svenske "lantisen" (i brist på bättre ord) har sällan sett andra än andra svenskar, som beter sej som svenskar och pratar svenska. När han så möter en arabisk kvinna, klädd i svart, med duk framför ansiktet som talar arabiska, så är det provocerande och till och med skrämmande.

På samma sätt så är den invandrade "lantisen" förskräckt över svenskarnas lättsinne, avkläddhet och ordkarghet. Han förfasar sej över ateismen, omoralen och materialismen. Han är orolig över sina barns beteende som naturligtvis tar efter svenskarna.

Barnen, däremot, saknar så mycket förutfattade meningar, och kan utan problem närma sej den "annorlunda", leka tillsammans utan att förstå varandras språk - och lära sej av varandra.

Ungdomar som växer upp med rötter i en utländsk kultur anammar ofta båda kulturerna och kan blixtsnabbt (ibland i en och samma mening) växla mellan dem.

Vad tror ni? Är jag något på spåret - eller är det bara svammel?
Vad är era erfarenheter?

Ser vi några tecken på det egentligen. 2:a generationens invandrare är mer extremistiska än sina föräldrar. Vad som händer i Sverige är segregrerade grupper, svenskar för sig och araber för sig. Araberna kommer aldrig att ta till sig något från svensk kultur. Om de gör de riskerar dem att bli straffade.

Det kan kanske ligga lite i vad du säger. Men alla jag känner som är lite (eller mycket) emot invandringen och invandrare har växt upp och levt hela sitt liv i storstäder. Jag vet inte hur det är med dom som bor i lite mindre samhällen eller ute på landet. Någon som inte bor i en storstad som kanske kan säga hur det är där och hur folk ser på invandrare?

Du ställer landsort mot storstad. Det finns rätt mycket däremellan. Förorterna t ex, de är inte helt tömda på etniska svenskar än. Dessa är knappast odelat positiva. Många av kramarna och förespråkarna bor dessutom inte i mångkulturella områden själva och det är antagligen därför de är positivt inställda.

Det ligger mycket i det du säger. Hitler älskade sina bönder av just denna anledning, de var "riktiga tyskar" eftersom dom var grundstommen i den tyska folkkulturen.

Dagens kosmopolitiska städer har som effekt att dom väcker en tolerans hos folk, på gott och ont. Själklart skall man vara tolerant, låta bögarna knulla bäst dom vill och låta folk röka lite gräs om dom tycker det är fint. Dock är tolerans inte bara guld och gröna skogar, man börjar acceptera att folk är ute och "busa", att religiösa idioter gifter bort sina ungar, att negrer drar runt och gör socialbidragskärringar på smällen. Och helt plötsligt är hela samhället på att sugas ner i en avgrund av rädsla och en känsla av vilsenhet.

Sedan finns det ju flera typer av "främlingsfientliga", dels "lantisen" som bara tycker invandrare är suspekta, dels har vi den "intelektuella" som undersöker och verkligen är intresserade av invandringen. Sedan har vi klyftan mellan riktiga rasister och "kulturrasister". Och många av de senare är inte från någon white trash bakgrund.

Vad gäller barn är det oerhört olika från fall till fall. Jag minns när jag fick kontakt med min första svarting och hur de vuxna pressade oss att tycka om honom. Jag insåg snabbt att den lille svarte var en jobbig typ, och jag distansierade mig från honom. Dom andra barnen gjorde likadant, dom fattade att den svarte var kompis med de vuxna och lät honom var. Barn är oerhört intolleranta mot saker som är avikande, och många (inte alla) svartingar är avikande.

Ibland testar någon Mohammed lyckan i en glesbygd till exempel med en liten butik. Det är inte mycket som händer på sådana ställen så invandaren hälsas varmt och med mycken nyfikenhet. Men eftersom det inte går iatt få lönsamhet brukar den oförklariga branden i butiken snart vara ett faktum.

Jag skulle tro att de flesta av våra invandrare från andra sidan planeten emanerar från större städer. INTE från landet eller bonnvischan som en del plägar säga.

Väl på plats här i Sverige etablerar man egna bostadsområden och markerar revir samt trakasserar andra folk som råkar förirra sig in på dessa revir.

Vi kan dagligen läsa om hur svenska ungdomar och barn "bötas" och våldtas i en omfattning som aldrig tidigare skådats i Sverige.

Men visst kan vissa sorters invandrare växla blixtsnabbt mellan utländsk och svensk kultur beroende på vad som lönar sig bäst.

Självklart har du helt rätt, med reservation för det där med barnen. I verkligheten ser vi att det inte funkar så.

Lika barn leka bäst heter det trots allt.

I praktiken innebär det att förutom den exotiska trippen till falafelstället så är segregation det bästa sättet att få kulturer att samexistera.

Bättra på förutsättningarna för tex Rosengård att bli en mikroekonomi och låt dom leva och hållas där. Själv kan jag bo i det vita västra hamnen.

Västra hamnen invaderas väl av araber nu på sommaren dock? Förmodligen inte riktigt vad de rika som hoppades köpa sig fria från mångkulturen hade tänkt sig!

Till största del svammel, ja..

var på väg att skriva mycket mer men visar hänsyn till önskan om en stillsam diskussion och meningsutbyte, ville bara göra min röst hörd och få en marker på tråden..

Tyvärr, jag är en person som går emot din teori. Jag är uppväxt på landet, jepp, men däremellan har jag bott i ett flertal olika nationer under flera år. Jag har mött olika kulturer - och anpassat mig till deras eftersom de är god sed när jag kommer som främmande element. (Att smälta in hos baskiska män och vara en i gänget framför en bricka tapas var nog mitt största misslyckande).

Så, jag inbillar mig att jag sett massor av kulturer och att jag är öppna för dem. Det gör inte att jag vill ha främmande kulturella inslag i Sverige dock. Det handlar inte om rasteori och människors värde, en palestinier i palestina är lika mycket värd som jag hemma i sverige. Jag vill dock inte ha honom och hans seder här även om de säkert är mycket intressanta att ta del av på västbanken.

Den svenske "lantisen" (i brist på bättre ord) har sällan sett andra än andra svenskar, som beter sej som svenskar och pratar svenska. När han så möter en arabisk kvinna, klädd i svart, med duk framför ansiktet som talar arabiska, så är det provocerande och till och med skrämmande.


tror du att vi lever på 1800 talet eller ?