Flykt-skildringar? hur var det att fly/emmigrera till Sverige

Tydligen inte om man är från mellanöstern... Då hamnar man ju i ditt fack.

Jag syftade på att de som tenderar till att ha det beteendet som beskrevs är från Mellanöstern. Jag har inga nacistiska böjningar. Många av mina vänner är från Mellanöstern. De är hårt arbetande eller studerande människor som själva uttalar sig nedlåtande om dem som hänger upp paraboler och sitter hemma.

Från början till slut? Det blir långt. Får ta det delvis. Jag kan inte heller tala för invadrare i allmänna drag då det är väldigt olika sätt som man kommer hit på.
Mitt var att vi anlände på vintern till Stockholm. Det var vintern 1998. Vi blev placerade på ett ställe som hette Carlslund. Det låg i Upplands Väsby och nu är det borttaget.

Jag har ingen aning om vad platsens ursprungliga funktion var men just då fungerade det som ett första filter. Där separerade man människor. De som hade absolut ingen chans till att stanna blev deporterade. De som hade förutsättningar blev vidareskickade till ett av flyktinglägren någonstans i landet.

Stället bestod av flera stora, låga hus med stora rum. Minimal möblering - våningssängar, bord, stolar. Allmän toalett och dusch.

Området var under konstant bevakning och om man skulle lämna territoriet fick man be om tillstånd hos vakten samt skriva under några papper.
De som skulle deporteras blev placerade i X-huset. Det kan ses som ett fängelse då ingen blev utsläppt därifrån. Mat och allt annat fick man till rummet.

Lyckligt nog dröjde det bara några veckor för oss där. Dock kändes det som om vi var där i månader. Lägret som vi överfördes till var i Sundsvall.
Vad ska man säga här? Upllevelserna var sjukt blandade då man hade rädslan för det tomma intet bakom en blandad med alla fina upplevelser i Sverige.

Trevliga, uniformerade försäljare på ICA. Det faktum att okända människor säger "Hej" till dig. De fina villorna. Den vackra julen med alla dekorationer med jultomtar och fint inslagna presenter precis som man har sett på TV.

Stället som vi kom till var ett bigass område med trevåningshus. Mörk skog runtomkring. Snö upp till knäna - Sundsvall.

Här måste jag göra en viss förklaring. När man kommer till Sverige som flykting finns det två steg av beslutstagandet. Första steget är att man granskas på sina sociala anledningar. Det är t.ex. att man är hotad av sitt regim, att man gömmer sig undan ett krig etc.
Andra steget är att man granskas på de humanitära anledningarna, t.ex. att man har suttit här som asylsökande i ett X antal år och ens ungar är uppväxta i det svenska samhället eller det faktum att man har nått den psykiska fasen att man hotar med självmord om man inte får stanna.
Den psykiska fasen är klurig då man måste gå till en psykolog och vara tillräckligt trovärdig för denne att skriva ett intyg till Migrationsverket.
Hur som helst var vi glada när vi kom till Sundsvall. Glada för att vi åtminstone klarade filtret och nu var vi ett steg närmare.

Lägenhet: två rum med kök i vardagsrummet. Möbler från 70-talet. En gammal Grundig TV som visade 1an,2an och 4an. Sängar givetvis. That's it. Det må verka som att jag klagar men icke! Vi var skitglada! Det faktum att vår lägenhet på en sketen flyktingförläggning var EN RIKTIG lägenhet som dessutom såg bättre ut än den vi hade hemma - priceless.

Förhållandet till Sverige var extremt positivt. Vi var fulla av viljan att göra något, att tacka någon men där kommer den intressanta delen - ingen ville veta av oss. Nej det är inte så att vi var förtryckta eller något. Bara det faktum att personalen på anläggningen höll sig undan. I skolan hade invandrarklassen en egen liten byggnad på avstånd från huvudbyggnaden. Själva anläggningen låg avlägset i sig.

Det jag kan skratta åt mest nu är att medans jag skriver det här så får jag hela tiden in bilder från Schindlers List i huvudet Vi var som ett eget samhälle. Vi kunde se människor nere på stan och på en gång se om de var "som oss" eller om de var Svenskar.

Den största sparken i arslet fick jag när skolan började. Jag blev placerad i en invandrarklass med cirka 10-12 elever. En av dem var min landsman. Han hade varit i klassen i ett helt år redan och berättade systemet för mig. Alla "får" och "får inte". Det som förvånade mig mest då är att i stort sett alla i klassen pratade svenska med varandra! Jag kunde knappt säga två ord medans de snackade fritt (som det verkade då). De flesta av dem var zigenare (deras egna beteckning av sig själva) och när jag frågade min landsman om vad sjutton de fortfarande gör i den klassen om de kan prata var svaret - de har inte klarat alla böckerna än. Man hade fem av dem - Ärtan, Pärtan, Piff, Paff, Puff (fan att jag fortfarande minns sådant).

Hur som helst blev jag lagom klar i huvudet när jag såg att efter mer än ett år hade de andra bara kommit till Piff. Resultat - jag var klar med alla fem på under tre månader. Resultat två - jag kunde ingen svenska. Jo, uppenbarligen kunde jag all grammatik som helst men jag kunde ändå inte säga ett snyft. Varför? Därför att medans jag i huvudet räknade ut vad och i vilken form kommer efter en adverb lyckades personen somna. Så vitt jag vet är effektiviteten av utbildningen i svenska för invandrare idag lika effektiv.

Brytpunkten kom när jag satt på skolgården och en svensk kille kom och satte sig bredvid mig. Han trodde väl att jag var svensk och frågade mig om något. Som tur var kunde jag engelska och förklarade att jag förstår svenska bara till en del men kan inte säga något. Ändå gav killen inte upp och sade att det är lugnt och att vi kan försöka. Efter den dagen började jag prata.

Ja jag böjde orden fel, ja användningen av "en" och "ett" var helt åt helskotta, ja jag såg ut som ett mongo ganska ofta då jag svarade helt fel saker MEN den killen började prata med mig varje dag. Han även bekantade mig med sina vänner och genom umgänget med dem tog det inte mer än två månader tills jag kunde prata flytande "blattesvenska". Här syftar jag på det begränsade ordförrådet och det handikappade uttalet. Ändock är jag helt övertygad om att umgänget med svenskar är det mest effktiva sättet att lära sig svenska. Inte förrän man hör och uttalar ord kan man lära sig att tala. Strunt i grammatiken, vad har man för användning av den om man inte kan säga något? SFIs och SAS politik är helt åt skogen eller så vill de bara bidra till att segregera och isolera invandrare. Men det är lite offtopic.

Kommentera det ovanstående. Om intresse finns så kommer en fortsättning.
Tack för mig.

Tråd låst.

Detta är en berättartråd utan diskutionsunderlag, och är därför låst precis som andra trådar av liknande slag. Underlag för detta finns i reglerna.

/mod Ikh