Flykt-skildringar? hur var det att fly/emmigrera till Sverige

Jag tankte pa hur spannande/skrammande det maste vara att fly fran en krigszon eller nagot liknande och ta sig till ett annat land for att sla sig ned..

Har hort fran bekanta hur det var att fly fran yugoslavien och Iran mm men det skulle vara roligt att lasa och hora om det finns nagra flashback medlemmar som vill dela med sig med sig av sina upplevelser?

OM inte personliga sa kanske rekommendationer om sidor som tar upp amnet.

Det jag ar nyfiken pa ar:

hur kandes det att komma ur landet man flydde i fran?

varfor valde man att ta sig till Sverige?

vilka var de forsta intrycken av Sverige?

vilka problem stotte man pa i processen att fa uppehallstillstand?

Tack.

Här har du i alla fall en berättelse: An Immigrant's Tale

Här har vi en till berättelse:

http://archive.seacoastonline.com/1999news/3_28a.htm

Tack för tipsen.


Jag antar att många anser att Sverige är deras hem, och de som vill får åka var helst de behagar. Jag är glad att många valt att stanna, de som gillar Sverige och hjälper till att bygga upp landet.

Det är ju på något sätt intressant att den här tråden inte översvämmas av dramatiska berättelser undan förtryck, tortyr och elände och hur härligt det kändes när man passerade gränsen till Sverige....

Det är ju trots allt några invandrare som postar här på forumet.... Stämmer inte schablonbilden av den flyende frihetskämpen som tvingas söka asyl? Mycket märkligt, som sagt...

De vill nog inte skylta med hur fega de var som lämnade sitt eget folk i sticket.

De som får stanna i Sverige på grund av asylliknande skäl eller humanitära skäl är en relativt liten del av den totala invandringen. Normal rör det sig om cirka var tionde person som får uppehållstillstånd med undantag för åren vid den senaste amnestin och under två år på 90-talet när många ex-jugoslaver kom hit. Familjeanknytning och EU/EES-regler är de vanligaste orsakerna till att uppehållstillstånd utdelas. Det finns inte så många som har en spännande historia att berätta helt enkelt. mellan 1984 och 2006 fick cirka 210000 personer stanna p.g.a. flyktingskäl/skyddsbehov och humanitära skäl. Mer än 160000 av dessa har fått stanna p.g.a. humanitära skäl, och endast 50000 på grund av flyktingliknande skäl. Ska tilläggas att de som kom från ex-Jugoslavien visst kan ha haft asylskäl, men de flesta som var här fick någon form av amnesti utan att ärendena egentligen prövades och därför blev det p.g.a. humanitära skäl.

Kort och gott, det finns nog inte många som kan berätta spännande historier hur de rymt från fångläger efter månader av tortyr för att de satt sig upp mot sin regim. Men om någon kan berätta så vore det spännande att ta del av det.

Annars skapar jag ett troll och berättar en egen historia

ALLA som söker asyl här har ju en JÄVLIGT spännande historia att berätta... Påfallande ofta verkar historien ha sitt ursprung i samma manus. Som om Tom Clancy skrivit ihop något synopsis att spåna kring, ungefär. Någon av våra invandrade vänner här på forumet BORDE ju kunna berätta något riktigt hårresande/tårdrypande, annars vore det märkligt.

Eller skall man istället tala klarspråk om varför man egentligen kom hit?

Ja, där har vi Sasa i klädbutiken, Mahmoud som kör bussen och Rinor på pizzerian. Frågan är den resterande miljonen

Så sant så sant.

Men väl här i Sverige så förvandlas dessa fega stackare som övergav sitt hemland till de värsta sortens superpatrioter när det gäller deras gamla hemländer.
(Se bara hur 40 000 tusen nysvenska irakier i Stockholm stormade ut och firade en vinst i någon fotbollsturnering).


För att dölja sin feghet så ljuger dom för sina barn. - En dag så skall dom minsann återvända hem till det forna hemlandet
Då skall allt bli så bra så bra.

Sen så köper barnen föräldrarnas lögner. Sverige är bara för tillfälligt och ett för stunden nödvändigt ont innan dom kan återvända till sitt älskade hemland där dom alla skall leva lyckliga till deras sista dagar.

Så man skall aldrig köpa den lögnen att det är synd om föräldrarna.
Dessa föräldrarna som "flydde" till Sverige med livet som insats.

Där och exakt där skall man lägga skulden.
På deras fega föräldrar som var för fega för att kämpa för sitt land. Som nu ljuger för sina barn - En gång min son/dotter så skall vi återvända hem..

Väl här i Sverige så smäller dom upp en parabol och blir super patrioter. Dom kan inte ens bemöda sig med att lära sig det svenska språket.

Tvärtom! Deras ovilja och lathet att lära sig det svenska språket har dom t.o.m mage att vända mot oss.

"Våra barn kan bättre svenska än oss". För dom (barnen) lär sig det i skolan osv..
Ja man lär sig inte svenska om man bara sitter och ser på hemlandets tv via parabol!

Vill man så kan man! Men dom vill inte ens.
Dom väljer att leva i en lögn! - En dag så skall vi tillbaka till vårt hemland min son/dotter och väl där så skall vi leva lyckliga i alla våra dagar.

Hmmm... Tråden har nu varit uppe i snart 32h och INGEN har inkommit med någon sedelärande/spännande/intressant/upplyftande/sorglig/ historia om flykten undan förföljelsen och eländet.... Mina damer och herrar (trumvirvel)... Jag presenterar Det Fallna Argumentet!

Oftast när man i media frågar "mannen på gatan" vad han tycker om asylinvandringen ELLER om det är ett specifikt hjärtskärande fall man vil fotografera folks engagemang inför ett patosfyllt mittupslag, så handlar det om den lilla människan på flykt. Människan som tvangs lämna sitt hem, hals över huvud, och fly för livet till det kalla lilla landet längst uppe i norra Europa. Frihetskämpen, dissidenten, den politiske aktivisten och den samhällskritiske journalisten. Eller den lilla familjen som drabbades av etnisk rensning, religiös förföljelse och fick gården nerbränd av fascisterna/shiamusimerna/grann-klanen/Den Andra Folkgruppen (ringa in det alternativ som passar)...
Alltså, missförstå mig inte: Jag är övertygad om att vi har riktiga flyktingar med goda skäl att både söka och få asyl, men statistiskt sett, så borde ju för fan NÅGON sådan finnas också här! Mamma och pappa måste ju ha berättat, om man nu inte var med eller minns själv!

Vi har ju gott om skribenter här i I&I som gärna vill lära oss svennar att det är dags att integrera sig, att anpassa sig och att den Nya Tiden är här. "Vi tar över Sverige" har man läst.

"Era sjuka lågpannade rasistjävlar" har man OCKSÅ fått läsa, när man ifrågasatt ruljansen... Varför har då ingen här skrivit ett par ord i Chillionaires tråd? Han peggade ju upp så fint och säkert i god tro med.... Eller ÄR det så att det där med asyl inte ÄR den tunga pucken i invandringen som alla godhjärtade och snälla filantroper TROR att det är... Kanske är det så att de flesta är en skock oppertunister med djupa fickor och siktet inställt på en bekväm tillvaro med tryggad försörjning, rinnande varmvatten och parkettgolv... Hemska tanke!