2007-08-10, 14:32
#1
Postar denna rapport för en kompis som vill vara anonym.
Substans: Egenodlad Cubensis
Dos: 4g + MAOI
Personer: 3 män, 1 kvinna
Åldrar: 19 år
Plats: Skogen Göteborg
Roberts första lag: "Allt är bara gör"
Roberts andra lag: "Allt som inte är gör, är bös"
Inledning
Beställde för någon månad sedan hem en growbox från elefanten och efter 3 veckor hade jag fått min första skörd på 176g färsk Cubensis. Eftersom mina tidigare svamptrippar alltid ägt rum inomhus tänkte jag att en tripp i naturen såhär innan sommarens slut skulle sitta på sin plats.
Tillsammans med mina 3 kompisar Frank, Knut och Jonna begav jag mig 2km rakt ut i skogen från där jag bor. Vi hade med oss mat, kakor, bullar och andra godsaker i mängder, ett tält och massa filtar att ligga i/på och bäst av allt, en riktigt najs festivalstereo vi kunde kräma på riktigt ordentligt med.
10:30
Mina vänner anländer och vi halsar snabbt var sin 60cl 40%ig osockrad svartvinbärssaft av märket Onos. Detta ska enligt http://www.shroomery.org/forums/show...0/fpart/1/vc/1 fungera som MAOI och dubbla svamptrippens intensitet.
Eftersom ingen av oss ätit varken kvällsmat kvällen innan eller frukost så kändes saften som en drog i sig.
11:30
Vi äter svampen som enligt mig smakade väldigt mycket godare än toppslätsskivlingar och slår oss ner bland filtarna. Eftersom ingen av mina vänner svampat tidigare är det minst sagt spänning i luften. Vi sätter på stereon lite lågt med följande tidigare förberedda spellista:
http://img20.imageshack.us/img20/510/00000ts4.jpg
12:00
Första tecknen börjar visa sig då både jag och Frank omöjligt kan sluta flina. Jonna har lagt sig ner och gnäller över att hon har ont i magen, men det är förståerligt; en hel flaska högkoncentrerad saft kan få vems mage som helst att klaga.
"Vilken färgglad och vacker filt tänker jag" men såhär i efterhand var den varken vacker eller färgglad.
Dags för första lustgaspatronen för att få fart på det hela! Jag suger i mig en patron och håller tills min hjärna skriker åt mig att andas ut. Hela min verklighet förvandlas till en enda stor blandning av fraktaler, färger och tankar. Jag befinner mig någonstans utanför jorden där det är ungefär lika långt till månen som till jorden och ser någon konstig blandning av kött och inälvor. Inbakad i denna göra är mitt medvetande och allt annat min hjärna spontant kan associera fram. 1 minut senare "vaknar" jag upp av att jag skrattar som en galen man, bankar mig själv på knäna och skriker "fan va allt är dumt och meningslöst!".
Det lilla räckte med lustgas för idag. Trippen hade sprakat i liv enormt av patronen. Träden omkring såg väldigt mycket mer levande ut och varenda döda gren längst ner på tallarna blev en lång näsa för ett ansikte. Hela naturen blev till fraktaler och att hålla min värld till 3 dimensioner blev allt svårare.
12:30 Kaos bryter lös
De levande 2D träden dansar och sträcker sig efter mig. Vill de att jag ska dansa med dem måntro?
Med min tankekraft kan jag rotera den stora 2D-plattan åt vilket håll jag vill och hela himlen är fylld av vackra kantiga framtaler. Alla moln har blivit ansikten.
Frank rullar runt i tältet tillsammans med alla kritor vi tagit med oss och skrattar så tårarna sprutar som en dampunge som släppts lös ensam i lekrummet på något dagis. Nångång då och då skriker han "Tottoro!" eller "Kullerbyttor!" och rullar runt lite mer i tältet. Hans skratt är inte det vanliga jag brukar höra utan något väldigt mer frenetiskt som hade passat perfekt in på en psykopat.
Jag själv vet inte vart jag är, vem jag är eller vart de andra två håller hus. Försöker jag koncentrera mig på vem jag är lyckas jag bara få fram några svaga tankar om mig själv i tredje person. Det känns mycket mer relevant att rulla omkring i gräset på filtarna och skrika "bobo" "baba" "hihi" "hoho".
??:??
Solen har letat sig fram och det blir enormt varmt. Så varmt att jag lyckas bränna mig på marken. Knut vandrar förbi helt geomsur i ansiktet och jag undrar vad som hänt. "Något illa?" Äh! är det något illa så är jag ändå för dum just nu för att göra något åt det"
Jag ligger lealös på marken och miljontals minnen svishar förbi. Helt plötsligt svävar jag över min gamla leksak från min barndom där man med hjälp av flera knappar ska få en kula genom massa hinder (kommer någon ihåg sånna?). I mitten är en liten labyrint. Jag avbryts i mitt flygande av en gammal dagisfröken som jag inte sett på minst 15 år, för att återigen blir avbruten av något annat gömt minne. Jag kan omöjligt säga vilken låt som spelas på stereon. Alla låtar och ljud går in i varandra.
Helt plötsligt får jag en stark insikt: Hela universum är i balans! Till varje + finns ett minus. Till varje gott finns ett ont och slutligen till varje bit materia i universum finns något icke-materialistiskt, såsom en tanke eller en känsla.
Med denna insikt landar jag från min kaosladdade peak.
13:30
Någon lyckas ta reda på vad klockan är. Jag hade gissat på runt 17 men får det dåliga beskedet 13:30. "Okay, det är massa timmar kvar och det ser redan ut som kaos här. Kommer någon kan vi omöjligt dölja att vi är drogade. Inte ens "vi är cp-störda" lär funka" Eftersom peaken lagt sig vet jag iallfall lite vafan som händer. Jag hinner ungefär plocka upp en plastpåse och lägga den på marken 10cm bredvid när jag inser att Jonna brevid inte verkar må så bra. Hon ligger skrikandes å vältrar sig i leran och har i sin bortahet börjat kränga av sig både sin tröja och sin bh. Först nu inser jag vafan det var som skrikit å gormat hela tiden. Den senaste timmen han hon konstant legat och skrikit "Nej" "Låt mig vara" "Ja" "Hej" "Va?" eller något arbiträrt namn. Inga andra ord förekom. Jag drar på henne kläderna igen och tar ut allt hår hon tuggat på ur hennes mun. Mina "Mår du bra?" besvaras med ett av hennes 5 tidigare nämnda ord. Jag måste städa!!!
14:00
Mitt i mitt oerhört dåliga städade utökar Jonna sitt ordförråd med "Kissa!". "Helvete! Jag har städat en halvitmma nu och bara fått ner en 2 sifoner i en väska och nu kommer hon kissa ner sig!! Gah!"
Förvirrandes springer jag bort till Knut som sitter på en sten och är någonstans mellan neptunus och pluto. Jag har ännu inte insett att alla andra utom jag egentligen mår bra så ingen vill hjälpa till mig varken med städandet eller att ta hand om Jonna som nu rullat iväg i det höga gräset och trasslat in sitt långa hår i mina skor. Jag finner inget annat att göra än att återgå till mitt "bobo"-ande.
14:30
Äntligen har Jonna slutat skrika! Hela stämningen förändras. Jag blev lugn och kunde tillslut njuta av trippen. Jag ligger tillsammans med Frank och Knut på en filt och trots att kommunikation är aningen primitiv njuter jag till 100% ; "Vnäääjuuh" "bobo" "Baaaaah" Försöker jag säga något vettigt får jag bara "Va?" som svar ändå. Jag fastslår tillslut att "Vnuuhh" är det perfekta ordet om man vill fösöka säga allt som finns att säga samtidigt.
15:30
Jonna är vid medvetande och berättar om hur hon fastnat i en loop av rosa fluff där hon sorterat dåliga och bra intryck. När ett dåligt intryck kommit har hon skrikit "Nej, låt mig vara" och när ett bra "Jaa!" eller "hej" och flaxat med armarna mot den vackra himlen för att slänga intrycket dit. Hon hade fastnat i denna loop och kunde under hela peaken omöjligt ta sig ur den. Att hon skrikit "Neej" var femte sekund har alltså inte varit något jag behövt oroa mig för. Suck...
Tema "kaos" har nu övergått till tema "mys" och vi har stängt av musiken. Att äta ett äpple tillsammans med mina vänner var magiskt!
Då och då bjöd naturen på en show då en trana flög förbi, en kotte ramlade ner från trädkronorna eller träden bara dansade för oss. Jag kände inte längre att om någon kom förbi skulle han ringa polisen utan snarare att han skulle slå sig ner och passa på att njuta av vårat givmilda beteende där vi delade med oss av våra tankar.
"Jag förstår allt nu" och "jag känner mig pånyttfödd" var fraser som återkom då och då.
18:00
Vi packar ihop och drar oss hemåt. Väl hemma gör jag precis som jag fastslagit under trippen och slänger min svamplåda. "För mycket står på spel. Vill jag ha svamp i framtiden beställer jag färdiga paket"
Slutsats:
Bästa och sämsta trippen jag upplevt. Första gången jag haft inslag av snening men samtidigt fick jag så många insikter och så najs visuals att det vore jättefel att säga att det var en dålig tripp. Peaken kunde nästan lika gärna skippats då det bara var färger, mönster och tankar i en enda gröt. Gick inte att få ut nånting av det hela.
Kan ju omöjligt säga om det var svartvinbärssaften som gjorde att trippen blev så intensiv men aldrig innan har jag sett någon så borta som Jonna som låg 2h konstant och skrek 5 ord utan att kunna resa sig. Hon minns själv ingenting av det.
Jag har även insett att en tripp-vakt är något som kan vara väldigt bra att ha med sig då man vid trippat tillstånd omöjligt kan lösa det allra enklaste problem.
Det kan även vara väldigt bra att få bort sina grejer som gnager på hjärnan först. Skulder, vara ovän med någon eller liknande bör lösas innan!
Substans: Egenodlad Cubensis
Dos: 4g + MAOI
Personer: 3 män, 1 kvinna
Åldrar: 19 år
Plats: Skogen Göteborg
Roberts första lag: "Allt är bara gör"
Roberts andra lag: "Allt som inte är gör, är bös"
Inledning
Beställde för någon månad sedan hem en growbox från elefanten och efter 3 veckor hade jag fått min första skörd på 176g färsk Cubensis. Eftersom mina tidigare svamptrippar alltid ägt rum inomhus tänkte jag att en tripp i naturen såhär innan sommarens slut skulle sitta på sin plats.
Tillsammans med mina 3 kompisar Frank, Knut och Jonna begav jag mig 2km rakt ut i skogen från där jag bor. Vi hade med oss mat, kakor, bullar och andra godsaker i mängder, ett tält och massa filtar att ligga i/på och bäst av allt, en riktigt najs festivalstereo vi kunde kräma på riktigt ordentligt med.
10:30
Mina vänner anländer och vi halsar snabbt var sin 60cl 40%ig osockrad svartvinbärssaft av märket Onos. Detta ska enligt http://www.shroomery.org/forums/show...0/fpart/1/vc/1 fungera som MAOI och dubbla svamptrippens intensitet.
Eftersom ingen av oss ätit varken kvällsmat kvällen innan eller frukost så kändes saften som en drog i sig.
11:30
Vi äter svampen som enligt mig smakade väldigt mycket godare än toppslätsskivlingar och slår oss ner bland filtarna. Eftersom ingen av mina vänner svampat tidigare är det minst sagt spänning i luften. Vi sätter på stereon lite lågt med följande tidigare förberedda spellista:
http://img20.imageshack.us/img20/510/00000ts4.jpg
12:00
Första tecknen börjar visa sig då både jag och Frank omöjligt kan sluta flina. Jonna har lagt sig ner och gnäller över att hon har ont i magen, men det är förståerligt; en hel flaska högkoncentrerad saft kan få vems mage som helst att klaga.
"Vilken färgglad och vacker filt tänker jag" men såhär i efterhand var den varken vacker eller färgglad.
Dags för första lustgaspatronen för att få fart på det hela! Jag suger i mig en patron och håller tills min hjärna skriker åt mig att andas ut. Hela min verklighet förvandlas till en enda stor blandning av fraktaler, färger och tankar. Jag befinner mig någonstans utanför jorden där det är ungefär lika långt till månen som till jorden och ser någon konstig blandning av kött och inälvor. Inbakad i denna göra är mitt medvetande och allt annat min hjärna spontant kan associera fram. 1 minut senare "vaknar" jag upp av att jag skrattar som en galen man, bankar mig själv på knäna och skriker "fan va allt är dumt och meningslöst!".
Det lilla räckte med lustgas för idag. Trippen hade sprakat i liv enormt av patronen. Träden omkring såg väldigt mycket mer levande ut och varenda döda gren längst ner på tallarna blev en lång näsa för ett ansikte. Hela naturen blev till fraktaler och att hålla min värld till 3 dimensioner blev allt svårare.
12:30 Kaos bryter lös
De levande 2D träden dansar och sträcker sig efter mig. Vill de att jag ska dansa med dem måntro?
Med min tankekraft kan jag rotera den stora 2D-plattan åt vilket håll jag vill och hela himlen är fylld av vackra kantiga framtaler. Alla moln har blivit ansikten.
Frank rullar runt i tältet tillsammans med alla kritor vi tagit med oss och skrattar så tårarna sprutar som en dampunge som släppts lös ensam i lekrummet på något dagis. Nångång då och då skriker han "Tottoro!" eller "Kullerbyttor!" och rullar runt lite mer i tältet. Hans skratt är inte det vanliga jag brukar höra utan något väldigt mer frenetiskt som hade passat perfekt in på en psykopat.
Jag själv vet inte vart jag är, vem jag är eller vart de andra två håller hus. Försöker jag koncentrera mig på vem jag är lyckas jag bara få fram några svaga tankar om mig själv i tredje person. Det känns mycket mer relevant att rulla omkring i gräset på filtarna och skrika "bobo" "baba" "hihi" "hoho".
??:??
Solen har letat sig fram och det blir enormt varmt. Så varmt att jag lyckas bränna mig på marken. Knut vandrar förbi helt geomsur i ansiktet och jag undrar vad som hänt. "Något illa?" Äh! är det något illa så är jag ändå för dum just nu för att göra något åt det"
Jag ligger lealös på marken och miljontals minnen svishar förbi. Helt plötsligt svävar jag över min gamla leksak från min barndom där man med hjälp av flera knappar ska få en kula genom massa hinder (kommer någon ihåg sånna?). I mitten är en liten labyrint. Jag avbryts i mitt flygande av en gammal dagisfröken som jag inte sett på minst 15 år, för att återigen blir avbruten av något annat gömt minne. Jag kan omöjligt säga vilken låt som spelas på stereon. Alla låtar och ljud går in i varandra.
Helt plötsligt får jag en stark insikt: Hela universum är i balans! Till varje + finns ett minus. Till varje gott finns ett ont och slutligen till varje bit materia i universum finns något icke-materialistiskt, såsom en tanke eller en känsla.
Med denna insikt landar jag från min kaosladdade peak.
13:30
Någon lyckas ta reda på vad klockan är. Jag hade gissat på runt 17 men får det dåliga beskedet 13:30. "Okay, det är massa timmar kvar och det ser redan ut som kaos här. Kommer någon kan vi omöjligt dölja att vi är drogade. Inte ens "vi är cp-störda" lär funka" Eftersom peaken lagt sig vet jag iallfall lite vafan som händer. Jag hinner ungefär plocka upp en plastpåse och lägga den på marken 10cm bredvid när jag inser att Jonna brevid inte verkar må så bra. Hon ligger skrikandes å vältrar sig i leran och har i sin bortahet börjat kränga av sig både sin tröja och sin bh. Först nu inser jag vafan det var som skrikit å gormat hela tiden. Den senaste timmen han hon konstant legat och skrikit "Nej" "Låt mig vara" "Ja" "Hej" "Va?" eller något arbiträrt namn. Inga andra ord förekom. Jag drar på henne kläderna igen och tar ut allt hår hon tuggat på ur hennes mun. Mina "Mår du bra?" besvaras med ett av hennes 5 tidigare nämnda ord. Jag måste städa!!!
14:00
Mitt i mitt oerhört dåliga städade utökar Jonna sitt ordförråd med "Kissa!". "Helvete! Jag har städat en halvitmma nu och bara fått ner en 2 sifoner i en väska och nu kommer hon kissa ner sig!! Gah!"
Förvirrandes springer jag bort till Knut som sitter på en sten och är någonstans mellan neptunus och pluto. Jag har ännu inte insett att alla andra utom jag egentligen mår bra så ingen vill hjälpa till mig varken med städandet eller att ta hand om Jonna som nu rullat iväg i det höga gräset och trasslat in sitt långa hår i mina skor. Jag finner inget annat att göra än att återgå till mitt "bobo"-ande.
14:30
Äntligen har Jonna slutat skrika! Hela stämningen förändras. Jag blev lugn och kunde tillslut njuta av trippen. Jag ligger tillsammans med Frank och Knut på en filt och trots att kommunikation är aningen primitiv njuter jag till 100% ; "Vnäääjuuh" "bobo" "Baaaaah" Försöker jag säga något vettigt får jag bara "Va?" som svar ändå. Jag fastslår tillslut att "Vnuuhh" är det perfekta ordet om man vill fösöka säga allt som finns att säga samtidigt.
15:30
Jonna är vid medvetande och berättar om hur hon fastnat i en loop av rosa fluff där hon sorterat dåliga och bra intryck. När ett dåligt intryck kommit har hon skrikit "Nej, låt mig vara" och när ett bra "Jaa!" eller "hej" och flaxat med armarna mot den vackra himlen för att slänga intrycket dit. Hon hade fastnat i denna loop och kunde under hela peaken omöjligt ta sig ur den. Att hon skrikit "Neej" var femte sekund har alltså inte varit något jag behövt oroa mig för. Suck...
Tema "kaos" har nu övergått till tema "mys" och vi har stängt av musiken. Att äta ett äpple tillsammans med mina vänner var magiskt!
Då och då bjöd naturen på en show då en trana flög förbi, en kotte ramlade ner från trädkronorna eller träden bara dansade för oss. Jag kände inte längre att om någon kom förbi skulle han ringa polisen utan snarare att han skulle slå sig ner och passa på att njuta av vårat givmilda beteende där vi delade med oss av våra tankar.
"Jag förstår allt nu" och "jag känner mig pånyttfödd" var fraser som återkom då och då.
18:00
Vi packar ihop och drar oss hemåt. Väl hemma gör jag precis som jag fastslagit under trippen och slänger min svamplåda. "För mycket står på spel. Vill jag ha svamp i framtiden beställer jag färdiga paket"
Slutsats:
Bästa och sämsta trippen jag upplevt. Första gången jag haft inslag av snening men samtidigt fick jag så många insikter och så najs visuals att det vore jättefel att säga att det var en dålig tripp. Peaken kunde nästan lika gärna skippats då det bara var färger, mönster och tankar i en enda gröt. Gick inte att få ut nånting av det hela.
Kan ju omöjligt säga om det var svartvinbärssaften som gjorde att trippen blev så intensiv men aldrig innan har jag sett någon så borta som Jonna som låg 2h konstant och skrek 5 ord utan att kunna resa sig. Hon minns själv ingenting av det.
Jag har även insett att en tripp-vakt är något som kan vara väldigt bra att ha med sig då man vid trippat tillstånd omöjligt kan lösa det allra enklaste problem.
Det kan även vara väldigt bra att få bort sina grejer som gnager på hjärnan först. Skulder, vara ovän med någon eller liknande bör lösas innan!
slänga growboxen var väll ändå o gå lite långt
Till och med Astrid Lindgren i molnen sa till mig att det inte var bra att ha den stående hemma. Inte är det heller svårt att fixa svamp på annat och mycket mindre riskfyllt sätt.
