2007-08-09, 16:33
#1
Kön: Man
Längd: 175cm
Ålder: 18
Mängd: 4 st typ
Jag o två polare (Moe och Pee) kommer hem till Moe runt 17tiden och det tar inte lång tid innan vi har tuggat i oss våra portioner, osäker på mängd men försäkrade om att det var "lagom" mkt för newbs. Sätter oss o glor på lite tv i väntan på färger vi dittils inte sett
. Eftersom de e första gången för oss alla vet vi inte riktigt vad vi skall förvänta oss men vi tänker inte så mkt på det.
Ca 20min går och jag o Pee börjar känna oss lite skumma, det går inte riktigt att sätta fingret på det men nånting var det.
-Placebo, utbrister vi båda samtidigt o skrattar lite smått. Samtidigt slänger vi båda en titt på tv:n där bilden förvrängs kraftigt under nåra sekunder. Vi kolla alla tre på varandra och konstaterar att det verkligen var så eftersom vi alla såg det.
30min har nu gått. Pee kan inte sluta titta på den fina lampan som hänger i taket, enligt honom lyser den jävligt vackert och ändrar form lite då och då. Jag tittar en stund på den också, ser ingenting och blir lite smått förbannad. Moe verkar inte känna nånting alls men bryr sig inte särskilt mkt utan är helt inne i tv programmet.
40min. Jag kommer på mig själv med att stirra på den nakna väggen bakom tvn då jag kan urskilja textstycken och mönster som rör sig lugnt och fint. Jag blir skitimponerad men hade ingen aning om vad som väntade mig. Vi konstaterar allihop att en cigg skulle passa riktigt bra så vi drar ut på balkongen och röker medans vi tittar på den rosa himlen då solen håller på att gå ner. Molnen glider sakta över oss och vi ojjar oss över vad fina dom är och beklagar oss över att den moderna människan inte njuter tillräckligt av naturen. Sådär sitter vi i kanske en kvart till och filosoferar medans diverse mönster blir tydligare och tydligare runt omkring oss. Jag spottar en dödskalle i ett av molnen o tänker "hmm de e nog meningen att vi ska gå in nu". Så vi taggar in.
60min. Moe och jag verkar vara på exakt samma plan. Vi står lika länge och kollar på exakt samma saker o verkar tycka att allting e exakt lite vackert. Pee säger inte särskilt mkt o går mest runt för sig själv i huset o skriker "Woow" till alla fina färger. Lyckligtvis har Moe en jävla massa skumma tapeter i varje rum vilket vi då inte kunde vara lyckligare över
90min. Tiden går, vi drar på lite skön blipblopmusik o dansar ett tag. Nu har det hunnit hända en del grejer med våra hjärnor. Tiden har helt o hållet stannat, jag vet inte om att det finns tid framför mig och jag kommer inte ihåg alls vad jag gjorde för en sekund sen och jag frågar ständigt vad klockan är. Varje gång blir jag förvånad över hur långsamt tiden går (på ett positivt sätt).
2 timmar. Jag försöker lite smått jämföra hur denna upplevelse e med röka eftersom det är det enda jag testat tidigare, och det enda ja kan komma på för tillfället e att man slipper den där jävla hungern. Vi hade en chipspåse som låg på bordet vilket tycktes räcka för ett dygn.
Vi upplever alla att varje rum är som ett nytt aventyr, det fanns alltid något nytt att utforska. Nu börjar däremot Moe och Pee tjata om att vi måste ut ur huset o utförska världen. Om liksom 5-6 rum kändes som ett helt land, hur skulle det då kännas att vara ute o gå på gatan!!
3timmar. Jag ger till slut upp och följer med ut och går en bit. Vi går in på en liten stig o kommer till en lite dunge där varje blad lyser ljusgrönt på det vackraste sättet jag nånsin sett. Eftersom vi i stort sett inte gick en halvmeter innan vi stannad för att titta på allt tog det ett tag att komma dit.
-Fan va lång tid det tog för oss att komma hit, säger jag. Det känns seriöst som om det tog typ 1h, det finns inte en chans att ja orkar gå tbax till huset (ca 30m) om inte ja får vilka ut mig lite först. Så från o med nu så bor vi här, detta är vårt ya hem!!
Pee:...Var e vi??!
Vi vandrar runt lite i skogen o ja börjar oroa mig över att vi inte kommer tbax, samtigt som ja e överväldigad av känslor. Hela världen e perfekt, jag älskar alla som jag känner och förlåter de som någonsin orksakat mig smärta av något slag.
Även om jag ville stanna o prata med varje människa på stigen var ja medveten om att jag inte skulle lyckas bete mig normal för fem öre, och efter ett litet tag ville vi alla hitta hem igen, den världen kändes mkt tryggare till skillnad från den vi var i nu. Enda problemet var att ingen av oss visste vart hem låg. Vi hade i stort sett gått runt halv kvarteret men de kändes som om vi var ute o orienterade utan karta.
Negativa tankar började nu komma till både mig o Moe. Kände hur tid kom tillbaka och hur jag liksom var tvungen att uträtta massa saker: Hitta hem till mig, gå o lägga mig, göra frukost, ALLT kändes skitjobbigt. Vi konstatera att de aldrig skulle ha blivit så om vi bara hade stannat hemma.
Äntligen kom vi hem, vi satte oss i soffan o försökte lugna ner oss. Nu hade det gått ca 4-5 timmar sedan vi stoppa i oss det. Kände bara att ja ville dala, sätta mig på bussen o åka hem. Kollade på de som hade kommit att bli min absoluta favoritvägg under kvällen o tyckte inte att den va så jävla fin längre. Tog ca 1h innan vi var helt normala igen.
Så en sammanfattning: Riktigt skönt var det. Grymt överaskad av alla skumma känslor (som jag inte riktigt pratat om tillräckligt). vet inte vad som utlöste det dåliga downen, antagligen att vi drog ut o började nojja över allt möjligt, så ja tror den går att undvika om man bara bestämmer sig för att vara på ett ställe där man känner sig trygg. Eller så är det bara jag och mitt psyke eller nåt, det kan väl nån annan svara på lite bättre...
Tack för mig, lämna gärna comments.
Längd: 175cm
Ålder: 18
Mängd: 4 st typ
Jag o två polare (Moe och Pee) kommer hem till Moe runt 17tiden och det tar inte lång tid innan vi har tuggat i oss våra portioner, osäker på mängd men försäkrade om att det var "lagom" mkt för newbs. Sätter oss o glor på lite tv i väntan på färger vi dittils inte sett
. Eftersom de e första gången för oss alla vet vi inte riktigt vad vi skall förvänta oss men vi tänker inte så mkt på det.Ca 20min går och jag o Pee börjar känna oss lite skumma, det går inte riktigt att sätta fingret på det men nånting var det.
-Placebo, utbrister vi båda samtidigt o skrattar lite smått. Samtidigt slänger vi båda en titt på tv:n där bilden förvrängs kraftigt under nåra sekunder. Vi kolla alla tre på varandra och konstaterar att det verkligen var så eftersom vi alla såg det.
30min har nu gått. Pee kan inte sluta titta på den fina lampan som hänger i taket, enligt honom lyser den jävligt vackert och ändrar form lite då och då. Jag tittar en stund på den också, ser ingenting och blir lite smått förbannad. Moe verkar inte känna nånting alls men bryr sig inte särskilt mkt utan är helt inne i tv programmet.
40min. Jag kommer på mig själv med att stirra på den nakna väggen bakom tvn då jag kan urskilja textstycken och mönster som rör sig lugnt och fint. Jag blir skitimponerad men hade ingen aning om vad som väntade mig. Vi konstaterar allihop att en cigg skulle passa riktigt bra så vi drar ut på balkongen och röker medans vi tittar på den rosa himlen då solen håller på att gå ner. Molnen glider sakta över oss och vi ojjar oss över vad fina dom är och beklagar oss över att den moderna människan inte njuter tillräckligt av naturen. Sådär sitter vi i kanske en kvart till och filosoferar medans diverse mönster blir tydligare och tydligare runt omkring oss. Jag spottar en dödskalle i ett av molnen o tänker "hmm de e nog meningen att vi ska gå in nu". Så vi taggar in.
60min. Moe och jag verkar vara på exakt samma plan. Vi står lika länge och kollar på exakt samma saker o verkar tycka att allting e exakt lite vackert. Pee säger inte särskilt mkt o går mest runt för sig själv i huset o skriker "Woow" till alla fina färger. Lyckligtvis har Moe en jävla massa skumma tapeter i varje rum vilket vi då inte kunde vara lyckligare över
90min. Tiden går, vi drar på lite skön blipblopmusik o dansar ett tag. Nu har det hunnit hända en del grejer med våra hjärnor. Tiden har helt o hållet stannat, jag vet inte om att det finns tid framför mig och jag kommer inte ihåg alls vad jag gjorde för en sekund sen och jag frågar ständigt vad klockan är. Varje gång blir jag förvånad över hur långsamt tiden går (på ett positivt sätt).
2 timmar. Jag försöker lite smått jämföra hur denna upplevelse e med röka eftersom det är det enda jag testat tidigare, och det enda ja kan komma på för tillfället e att man slipper den där jävla hungern. Vi hade en chipspåse som låg på bordet vilket tycktes räcka för ett dygn.
Vi upplever alla att varje rum är som ett nytt aventyr, det fanns alltid något nytt att utforska. Nu börjar däremot Moe och Pee tjata om att vi måste ut ur huset o utförska världen. Om liksom 5-6 rum kändes som ett helt land, hur skulle det då kännas att vara ute o gå på gatan!!
3timmar. Jag ger till slut upp och följer med ut och går en bit. Vi går in på en liten stig o kommer till en lite dunge där varje blad lyser ljusgrönt på det vackraste sättet jag nånsin sett. Eftersom vi i stort sett inte gick en halvmeter innan vi stannad för att titta på allt tog det ett tag att komma dit.
-Fan va lång tid det tog för oss att komma hit, säger jag. Det känns seriöst som om det tog typ 1h, det finns inte en chans att ja orkar gå tbax till huset (ca 30m) om inte ja får vilka ut mig lite först. Så från o med nu så bor vi här, detta är vårt ya hem!!
Pee:...Var e vi??!
Vi vandrar runt lite i skogen o ja börjar oroa mig över att vi inte kommer tbax, samtigt som ja e överväldigad av känslor. Hela världen e perfekt, jag älskar alla som jag känner och förlåter de som någonsin orksakat mig smärta av något slag.
Även om jag ville stanna o prata med varje människa på stigen var ja medveten om att jag inte skulle lyckas bete mig normal för fem öre, och efter ett litet tag ville vi alla hitta hem igen, den världen kändes mkt tryggare till skillnad från den vi var i nu. Enda problemet var att ingen av oss visste vart hem låg. Vi hade i stort sett gått runt halv kvarteret men de kändes som om vi var ute o orienterade utan karta.
Negativa tankar började nu komma till både mig o Moe. Kände hur tid kom tillbaka och hur jag liksom var tvungen att uträtta massa saker: Hitta hem till mig, gå o lägga mig, göra frukost, ALLT kändes skitjobbigt. Vi konstatera att de aldrig skulle ha blivit så om vi bara hade stannat hemma.
Äntligen kom vi hem, vi satte oss i soffan o försökte lugna ner oss. Nu hade det gått ca 4-5 timmar sedan vi stoppa i oss det. Kände bara att ja ville dala, sätta mig på bussen o åka hem. Kollade på de som hade kommit att bli min absoluta favoritvägg under kvällen o tyckte inte att den va så jävla fin längre. Tog ca 1h innan vi var helt normala igen.
Så en sammanfattning: Riktigt skönt var det. Grymt överaskad av alla skumma känslor (som jag inte riktigt pratat om tillräckligt). vet inte vad som utlöste det dåliga downen, antagligen att vi drog ut o började nojja över allt möjligt, så ja tror den går att undvika om man bara bestämmer sig för att vara på ett ställe där man känner sig trygg. Eller så är det bara jag och mitt psyke eller nåt, det kan väl nån annan svara på lite bättre...
Tack för mig, lämna gärna comments.
