svamp i downtown amsterdam

Substans: Thai-svamp
Kön: Man
Ålder: 22-24 år
Vikt: 75-90 kg

Beskrivning:

Första gången
Jag och tre vänner är ute på tågluffning i Europa. Efter en dryg veckas resande anländer vi till Amsterdam där vi spenderar två dygn. Efter några cannabis-sessions i diverse coffeeshops bestämmer jag och en av mina vänner, Jonas, för att för första gången pröva något starkare. Vi har länge snackat om hur sugna vi är på att pröva svamp och går därför till en smartshop och får många bra tips av de mycket tillmötesgående försäljarna. Vi har ett tåg att passa som går om ca tre timmar och blir, efter vi har sagt det till försäljaren, tipsade om att dela på ett paket (minns inte hur många gram ett paket innehåller) för att hinna komma ned lagom till tåget. Vi köper ett paket Thai, den näst svagaste sorten, och går sedan till Pink Floyd coffeeshop och köper en Haze-joint att dela på. De två andra vännerna, John och Alex, köper en var sin joint för att bara ta det lugnt och kolla på hur vi reagerar på svampen.

Första tecknen
Vi sätter oss på en bänk i en mysig park där vi tidigare har haft en helt underbar gräs-session dagen innan. Jag och Jonas sväljer den första svampen 11:50. En kvart senare är paketet uppätet och vi är spända på vad som kommer att hända. John och Alex tänder på sina jollar ungefär samtidigt som vi har ätit upp de sista svamparna. Gissningsvis klockan 12:20 börjar jag känna mig fnissig. Jonas märker det och blir lite frustrerad över att han inte känner något. Han börjar tjata om att vi ska tända på vår joint, men jag tycker det känns onödigt eftersom jag redan har börjat känna ruset. Men efter ett par minuters tjat lyckas han övertala mig. Vi sätter oss på det mjuka, gröna gräset och tänder på. Efter några bloss ser jag hur Jonas börjar asgarva samtidigt som han pekar på mig. John och Alex får syn på mig och börjar också asgarva. Jag skrattar med dem men förstår inte vad det är som är roligt. John tar kort på mig samtidigt som alla fortsätter asgarva. Till slut förklarar de för mig att jag ”sitter som ett jävla stolpskott”. Jag tittar på mig själv och inser hur fruktansvärt fult jag sitter på gräset. Jag börjar skratta med dem så jag får tårar. Men jag känner att jag varken kan eller vill byta ställning; mina muskler var inte samarbetsvilliga samtidigt som jag tyckte jag satt fett skönt.

Njuter
Vid det här läget börjar jag må så fruktansvärt bra. Jag och Jonas sitter med varandra och njuter. Alltid när jag och Jonas röker på är det han som berättar och beskriver allt han ser, hör, luktar och känner medan jag bara sitter och håller med och skrattar. Vår dialog fungerar på samma sätt under svampruset, Jonas pratar mest medan jag bara skrattar. Hallucinationerna blir allt kraftigare. Världen är inte längre densamma. Jag och Jonas befinner oss i någon slags sagovärld. Allt vi ser, hör och känner är så lustigt, och på samma gång vackert. Färgerna är så starka och på något sätt omänskliga. Jag tänker att människan inte kan uppleva världen så här vacker utan svamp.

På gångvägarna runtomkring oss cyklar, joggar och går människor förbi oss ständigt. Och jag och Jonas kan inte sluta skratta åt dem. Varför ser alla så komiska ut?

John och Alex sitter kanske fem meter ifrån oss och lyssnar på musik från en mobiltelefon och snackar. Jag börjar fokusera på musiken och hör hur fantastiskt bra musiken är. Det är en syntpoplåt, och alla syntljud låter som kometer som svischar omkring i rymden. Jag blundar och försvinner in i musiken. Njuter…

Funkadelic! Jag måste lyssna på Funkadelic, får jag för mig. Mitt liv är fullkomligt fulländat om jag får lyssna på Funkadelic. Jag plockar därför ut min bärbara cd-spelare och stoppar i Funkadelic – Maggot brain. Jag är förvånad över att jag väljer en rockskiva, eftersom jag alltid brukar vilja lyssna på ambient, dub eller klassisk goatrance när jag har rökt på. Jag hoppar över de två första, softa låtarna och sätter istället igång låt nummer tre ”Hit it and quit it”. När de funkiga trummorna kommer igång kan jag inte låta bli att stöna högt. Jag blundar och blir ett med trummisen. Omkring mig ser jag lila, turkosa och rosa lampor blinka likt ett stroboskop och jag känner mig så fruktansvärt cool. Njuter…

Efter låten tittar jag upp och ser Jonas. Jag ser att hans ögon är alldeles fuktiga. Jag blir orolig och tar av mig hörlurarna. Jag frågar honom om han är ledsen. Han börjar skratta och säger att det är tårar av skratt. Jag tror honom inte utan får sympatikänslor för honom. Jag försöker låta nykter och frågor igen: ”Allvarligt talat, Jonas, gråter du? Varför det?” Han förnekar det återigen, men jag kan inte låta bli att ge honom sympatiska blickar. Medan jag tittar på honom märker jag hur hans ansikte förvrängs. Helt plötsligt tycker jag att han ser ut som en ful, deprimerad, gråhårig kvinna med ”cancerhår”. Hans jeans-shorts ser ut som en ful jeans-kjol och hela hans hållning utstrålar depression och skam. Han märker att jag tittar på honom och han vågar inte riktigt titta tillbaka, som om han verkligen är skamsen över något. Just då brister han ut: ”Åhhh jag känner mig så äcklig! Jag känner mig som en äcklig, jävla kvinna!” Jag börjar asgarva och tjuter ut ”ja ja ja jaaa, du är så äcklig!” Han skrattar också, men kan inte sluta känna sig/se ut som en stackars, deprimerad, skamsen kvinna. Hela situationen är så absurt komisk så jag återigen börjar skratta så jag får tårar.

Lite senare kommer en äldre man emot oss. Jag blir nojig och tror att han ska råna oss eftersom han ser att vi är påverkade. Det enda jag minns av honom är att han ser ut som en liten, marockansk Charlie Chaplin som på något sätt har tre parallella röster. Jag är oerhört fascinerad över hans röst, men kan inte låta bli att vara orolig. Vid senare tillfällen har jag fått höra från de andra tre att han också hade varit påverkad av något och att han trodde att vi förstod allt han sade. Det enda ord de tre andra hade kunnat urskilja hade varit ”Ibiza”, allt annat hade varit ett fem minuters konstant, oförståeligt grötande från hans käft.

Tillbaka mot tågstationen
Min tidsuppfattning vid denna tidpunkt existerar inte. Helt plötsligt står vi upp med backpackerväskorna på ryggen redo att gå mot tågstationen. Medan vi går på gatorna i Amsterdam upplever både jag och Jonas återigen att vi är i en sagovärld. Allt ser så lustigt vackert ut och alla människor vi ser är så unikt lustiga. Jag får för mig att Jonas, som är hälften människa hälften kanin, är min guide i Amsterdam. Och han kan inte sluta skratta åt mig och säger att jag är en stenhård militär.

Helt plötsligt befinner vi oss i en mataffär. Jonas fortsätter vara min lustiga guide och visar hur mekaniskt och maskinellt allt är i affären. Jag förstår precis vad han menar och fascineras över att det känns som om vi befinner oss i framtiden. Kyldisken är häftig. Den kyliga luften känns så härlig. Bröddisken är ännu bättre. Dofterna är orgasmiska! Jag kan inte låta bli att kombinera mitt konstanta fnitter med små stön över dofterna.



Början på kaoset
Senare befinner vi oss i ett café. Jag är helt förvirrad och kan inte välja vilken bakelse jag vill köpa. Jag känner att jag fortfarande är jättehög och börjar känna oro över att jag inte kan kontrollera mig lika bra som när jag är påverkad av gräs. Till slut köper jag en brownie (utan hasch, det var på ett vanligt café) och känner att mannen jag köpte brownien av kan se att jag är jättehög, vilket gör mig ännu mer orolig.

När vi kommer ut på gatan igen på väg mot tågstationen känner jag mig ännu mer förvirrad. Överallt känner jag att folk vill råna oss, eftersom det måste synas på långt håll att vi är höga. Ibland kommer jag på mig själv att jag inte har något att oroa mig för, det syns inte utanpå att jag är hög och förvirrad. Vid dessa tillfällen försöker jag agera så nyktert som möjligt genom att kallsnacka lite med mina vänner i stil med: ”Vad skönt det ska bli att sätta sig på tåget. Jag kommer att somna direkt.” Men jag känner att jag bara blir mer och mer förvirrad…

fortsättning nedan...

Det blir värre
Vi sätter oss ned på perrongen och väntar på tåget. Jag ser att Alex går iväg för att fråga en person som jobbar på stationen något. Jag blir orolig över att något kanske har hänt. Är det jag som har gjort något? Måste vi åka tillbaka till Sverige? Har jag förstört resan? Jag iakttar Alex och får för mig att han gör en uppgiven gest vilket gör mig ännu oroligare. Jag försöker sansa mig själv och försöker intala mig att kaoset som jag upplever bara sker inom mig. Gång på gång frågar jag John och Jonas så nyktert jag kan saker i stil med: ”Har vi något problem?” eller ”Ska jag känna mig oroad över något?” John och Jonas svarar varje gång att jag inte har något att oroa mig över. Men jag kan inte låta bli att känna mig oroad. Alla människor som går förbi oss på bänken ser ut som spioner som kommer att attackera oss.

Den kommande timmen varvas mina oroliga tankar med positiva och smått filosofiska tankar. Ibland hallucinerar jag så starkt att jag inte vet vad som är verklighet. Det känns som om jag upplever flera olika verkligheter på samma gång när jag sitter där på bänken. Jag får för mig att det på något sätt finns flera olika dimensioner av alla handlingar en människa kan göra. (I skrivande stund kan jag inte förstå hur jag tänkte, men just då kändes det så.) Det är en fascinerande tanke, men jag ville fortfarande komma ned. Flera gånger säger jag till mina vänner att vi måste gå tillbaka till smartshopen och köpa ”komma-ned-piller”. Jag får för mig att jag kanske aldrig kommer komma ned, utan kanske kommer förbli förvirrad och mentalt störd. På grund av detta känner jag att jag måste visa mina vänner min sanna uppskattning över att ha dem som vänner. Jag börjar tänka på dem, på min familj och alla andra vänner hemma i Sverige. Jag blir så fylld av kärlek att jag avbryter de tre andras konversation: ”Ärligt talat grabbar”, säger jag, ”ni ska veta att jag älskar er. Jag älskar er så jävla mycket. Jag älskar min familj, det är världens bästa familj”. Mina tre vänner börjar asgarva och säger saker som ”det är fint, Joel, vi älskar dig också” och ”alltså han är helt borta”. För några sekunder mår jag jättebra, men inser snabbt att jag fortfarande är jättehög. Jag försvinner gång på gång iväg in i de andra verkligheterna och känner mig fortsatt oroad. Flera gånger frågar jag mina vänner om de verkligen menar att jag inte ska oroa mig över något. Jag får för mig att de ljuger för mig för att inte göra mig mer oroad, vilket i sin tur leder till att jag blir ännu mer oroad…

Kommer ned
Jag börjar tänka mer och mer på Alex. Jag kan inte låta bli att tänka på honom som en hjälte. Jag tänker att han är tryggheten personifierad och känner att jag måste visa min uppskattning särskilt till honom. Han är borta på toaletten en bra stund, men jag får för mig att han gör något viktigt som gör att vi, trots allt, kan fortsätta resan (jag är alltså fortfarande inställd på att vi måste åka hem till Sverige på grund av mig och mitt beteende). När tåget har anlänt och vi sätter oss ned i de mjuka fåtöljerna frågar jag Alex seriöst: ”Är du trött?” Han svarar nej. ”Det borde du vara, du har fan kämpat idag”, säger jag. Mina vänner börjar asgarva. Jag förstår inte varför. De förklarar för mig att Alex inte har ansträngt sig ett piss. Jag blir helt chockad och inser hur hög jag har varit under dagen, samtidigt som jag känner att jag äntligen är på väg ned. Känslan av att vara på väg ned är helt underbar. Jag känner mig tacksam och lycklig över att äntligen få vara en del av den ”vanliga” verkligheten igen. Allt känns så vackert och fräscht omkring mig, på ett nyktert sätt. Det känns nästan som om jag är återfödd och ”renad”.

Hur gick det för Jonas efter mataffären?
Jag var fullt upptagen med mitt eget tankekaos på tågstationen så jag har bara fått återberättat av Jonas hur det gick för honom. Han har berättat att han mådde riktigt dåligt ett tag. Även han fick för sig att han kanske aldrig skulle komma ned. Han började även kallsvettas och var ytterst nära att svimma. Kallsvettningen var vändningen för honom. Efter kallsvettningarna kände han att han var på väg ned, vilket var en lättnad för honom.

Min slutsats:
Mitt livs första svamptripp var definitivt något jag aldrig kommer att glömma. Ca 80% av trippen var helt fantastisk. Magisk! Förvirrningen, oron och tankekaoset var dock ingen rolig upplevelse. När det var som värst intalade jag mig själv att OM jag någonsin blir normal igen så ska jag aldrig mer röra droger. Inte ens cannabis. Jag rökte dock cannabis igen dagen efter och kan idag definitivt tänka mig att trippa på svamp igen. Jag har insett att det handlar väldigt mycket om förberedelser och omständigheter. Att stressa till tåget och gå runt mitt i en brottstät stad som Amsterdam är nog inte de bästa omständigheterna när man är hög på svamp.

Underbar rapport! Gillar verkligen hur du skriver och förklarar allting så klart. Vart verkligen sugen på lite svamp nu.

5/5

5/5!

5/5
Grymt bra rapport, väldigt rolig att läsa!

5/5

Jafan bra rapport.

Kul i början men känner igen det där me snetripp grejen. Jäkla trisst.

En sak som alltid återkommer för mig är att när det svänger som mest vill jag helst vara nykter å tänker att detta är ju inte vad jag vill..

Men ändå är man på det igen.

Nej mitt i amsterdam på tripp det är ju bäddat för att bli paraniod...

/VT.

Grym tripprapport, hade en liknande upplevelse på svamp när jag var i Amsterdam förra sommaren, fast vi hade inget tåg att passa såklart.

Vi hamnade på ett coffeeshop (LaCanna) och satt o skrattade åt folk och nojjade så fort någon kom nära. Och polarn fick pisnojja o gick på toaletten var 3'e minut~. :>

tack så mycket för feedbacken

set and settings, som sagt....

5/5

funderar starkt på att göra en resa till amsterdam nu

amsterdam är riktigt trevligt. dock krävs det alltid att man myser till det lite extra och är på nått bra ställe. ett ganska "bra tips" är att man sertill och fixxar hotell med fönster ut över redlight district och käkar svampen så den slår på lite lagom tills det börjar skymma. kan passapå att tipsa om att man bör ha släpat fram sängarna till fönstret så man kan ligga o titta ut på alla horer och folk som går förbi porrshopparna under natten..

mycket bra berättat med kalasbra inlevelse! 4/5

Riktigt bra skrivit..
Tänkte på mängden som du var osäker så brukar de ligga på 35g färsk svamp (ca 3,5g torkad), har inte sett andra mängd i packet förutom detta (om man inte räknar torkad svamp under bordet), sen att försäljarna har jag märkt är ärliga, försöker inte lura newbie de starkaste sorterna eller mängderna.

Sen den där du menar komma ner piller är egentligen flödder om du undrar men om du skulle vara i amsterdam igen och för dig att trippa så käka bara tungt mat o mycket socker, hjälper till lite.

Blev endel offtopic...