Citat:
Ursprungligen postat av Pojken med guldbyxorna
Hm, jag tänkte tvärtom; att den till skillnad från de märkligt naiva läsningarna på kulturredaktionerna håller möjligheten öppen för att Lundgrens bok är en roman och att syftet sålunda kan vara att teckna ett skönlitterärt porträtt av en paranoiker, som Strindberg kanske eller kanske inte gjorde med Inferno t.ex. Att förlaget kanske sedan av marknadsföringsskäl väljer att lansera den som en skandaldokumentär är väl en annan sak.
Det är så Gudmundson har skrivit sin artikel "på ytan", dvs han tycks medge att Lundgren har en medveten estetisk agenda. Men kritiken han riktar mot henne, samt de insmugna laddade termerna som "paranoid" och "slåss mot väderkvarnar" avslöjar hans egentliga agenda... enligt min uppfattning. Det är ganska elegant gjort, vilket föranledde min beskrivning av artikeln som infam.
Lundgren har upprepat sina konstiga idéer om förföljelse och rubriker riktade direkt till henne ("fast inte nu längre"

) i intervjuer, vilket för mig bekräftar Carina Rydberg-scenariot.
Däremot tror jag förlaget har sett möjligheten att lansera boken som:
1. skandalavslöjanden om div kulturpersonligheter
2. en halvbiografisk roman om hur en kvinnlig författare lider (a la "Inferno").
Hittills har #1 regerat i idiot-pressen. Gudmundson låtsas ansluta sig till #2, men lanserar i själva verket:
3. Maja Lundgren är en paranoid knäppgök som inte tillför svensk litteratur något
Boken är sannolikt ganska värdelös. Man ska akta sig för att bli lurad av såna här PR-drives kring böcker, eftersom den faktiska produkten sällan lever upp till hallået. Carina Rydbergs bok var närmast pinsam att läsa, efter allt hallå -- i slutändan verkade det handla om att hon blivit knäpp i skallen efter att någon advokat vägrat låna ut 5000 spänn till henne.
- F.G