Nån som växt upp med nån svårt kriminell?

Hade gärna skrivit om hur jag växt upp för att kanske få någon att inse att denna vägen är fel. Men jag vet faktiskt inte hur mycket man vågar berätta om jag ska vara helt ärlig.

När man växer upp som liten blir det lätt starka band till andra personer som har samma uppväxt. Redan i låg/mellanstadiet har folk med svåra familjeförhållanden redan blivit polare och så fortsätter det oftast. Iaf för dom som senare blir helt galna.

Socialen är oftast helt inkompetenta även fast hela stadsdelen vet om hur det är hos vissa. Inte många vettiga myndighets personer man stött på under ens uppväxt. Redan här lär folk sig att eftersom folk skiter i en och ser ner på en eller inte ens blir sedd så varför ska man bry sig om andra. Våld eller hot om våld blir ett sätt att känna sig som någon viktig. Säga vad man vill men känslan av att folk är rädd för en är en mycket stark känsla.


Huvudsaken är att man själv valt en annan väg livet och lever ett vanligt svensson liv

Hade en klasskompis i mellanstadiet som man, redan då, visste inte gick någon ljus framtid till mötes.

Killen blev senare inplockad på någon form av anstalt för yngre och sedan dess har det bara gått utför.

Snubben i fråga hängde sig härom året. Eller i alla fall var det den officiella förklaringen. Jag själv, och många andra barndomskompisar med mig, tvivlar på att han verkligen hängt sig själv. Han var en lättjans lakej och det skulle förvåna mig mycket om grabben gått och hängt sig.

Och killen var med i ett MC gäng?

Haha. Absolut inte. Varför undrar Du det?

Inte växte upp men tillbringade mkt tid med "torpeden i Uppsala-maffian" när jag pluggade i U-a.

Lärde känna honom när jag tränade karate&vikter på hans klubb och iom att jag släpade in lite extra-pengar genom att jobba dörr så började vi träna ihop och även umgås utanför gymmet.

En väldigt snäll och trevlig kille som var riktigt kul att gå ut med, då oftast i Sth.

Var givetvis medveten om hans "övriga" aktiviteter men kände att så länge jag inte var inblandad i den biten så var det inte mitt problem öht - barnsligt så här med hindsight.

För övrigt var det en aning *host* tungt att sparra med honom , mkt värre än med Hasse "Dolph".

När jag flyttade så hade vi kontakt per telefon (när han avtjänade sitt första straff) och träffades under ett par av hans permissioner, men det var ett gäng år sedan nu och har ingen som helst kontakt numera - lite trist känner jag ibland men nog lika bra.

Nu när han är borta kanske han kan köpa hans motorcykel?

Då känner du förstås till vilka Tjock-Steffe och P*ter Uf är, va?
P*ter Uf kände jag nämligen en gång i tiden.

Det var som fan :O

Tyvärr, ja. P U är en tragisk bonnläpp, Steffe stötte jag bara på och morsade.

En som man inte ville umgås med vilket JE visste.

Edit; vill tillägga att jag önskar att JE får styrsel på livet och hittar rätt umgänge. Tycker synd om hans mor som var en bra kvinna.

Japp. Han hade bland annat ett hus i närheten utav mig.





"Bonnläpp"? Det tycker jag då inte att han var.
Visst var han en aning udda, men smart var han bannemig. Även fast han gjorde en hel del dumdristiga saker.
Men han har nog sitt på det torra nu. Så vitt jag har förstått det så är han en hel del i England. Han är tillsammans med en mulattliknande kvinna.

Tycker du Steffe är så obehaglig att du inte ville umgås med honom? Jag känner inte honom, men har sett honom på ett bröllop en gång och jag tyckte han verkade va trevlig. Han var med JE då. PU har jag aldrig ens sett, bara hört talas om. hahahaha varför är han en "tragisk bonnläpp" ?

Tyckte väl inte att han var direkt obehaglig, snarare att jag följde mina polis-bekantas råd att inte umgås med honom i onödan.

JE var det flera poliser som faktiskt gillade, trot eller ej. Betraktade aldrig Steffe som "farlig", klart medioker/usel fighter och helt beroende av uppbackning om det smällde.

Plus att hans rykte gjorde nog en del bland gapande snorungar&andra småkriminella.

Calle.;

att du verkar tycka att P är både intelligent och listig säger en hel del om dig. Tyvärr.