Nån som växt upp med nån svårt kriminell?

Antar att det är flera här på FB som vuxit upp med folk som sedemera blev rånare, mördare, seriemördare? Vad var era intryck av dem då? Kunde man ana vart de var på väg någonstans?

Ja, man kunde ana åt vilket håll det barkade. En kamrat till mig som jag lärde känna när jag var elva år gammal är numera rätt kriminellt belastad, och har blivit dömd för ett par misshandelsfall, minst en grov misshandel (han knivhögg en kvinna i magen tre gånger), ett antal fall av innehav av diverse droger samt även en del försäljning. En del rån jag har fått höra om, som han dock inte blivit fällda för. Minst fyra fall av mordbränder jag känner till, som också undgått lagens uppmärksamhet. Av någon jävla anledning så får han alltid, i min mening, korta straff - sex, åtta, tio, tolv månader - och sedan kommer han ut och är ute på fri fot i någon månad innan lagen återigen är på jakt efter honom. Han är på många sätt ett levande bevis för hur misslyckat det här landet är, både när det handlar om vård, rehabilitering och hur värdelöst vårt rättsväsende är.

Han var ett problembarn redan från början, med damp och svåra problem med att kontrollera sina impulser. Killen som försökte slå ihjäl sin nyfödda lillebror, som även har misshandlat sin mor, sin moster osv osv... Skoltiden var bara en lång harva av våld och allmän destruktivitet. Han hamnade i slagsmål med minst tre manliga och fyra kvinnliga lärare under loppet av två år. Med andra elever var det slagsmål minst två gånger i veckan. Trots detta fick han gå kvar. Sinnesjukt.

En otroligt sympatisk och trevlig människa, så länge man håller sig på god fot med honom, dock. Jag kommer ihåg att han hade starka lojalitetskänslor mot mig, och antagligen såg mig som en nära vän, och vid minst fem tillfällen gått in och räddat mig från stryk under uppväxtstiden, trots att jag helt slutade umgås med honom efter ett halvår eller så. Men han gick i samma skola, och då är det tyvärr omöjligt att undvika en person helt. Ett jävla psykfall, helt enkelt. Man borde ha avlivat honom tidigt.

Vart går gränsen då? när är man svårt kriminell? Antar för övrigt du syftade på ordet grovt.

Aja en bekant blev nyss dömd för 12 mordbränder, det borde juh vara rätt grovt. Helt vanlig person i mina ögon allfall.

I de flesta fall ja. Några gamla bekanta som sitter på Säter och det var rätt tydligt att det var dit de skulle. Men i en del andra fall som med en av mina bättre vänner var det nog få som trodde jag skulle ha ett repspektabelt jobb och han sitta på en längre veva i vuxen ålder.

Olika falla ödets lotter.

joo, min farsa var vice.pres för ett 1% mcgäng och min storebror växte upp och blev medlem i ett av sveriges största 1% mc-klubb. så jag har allt fått se och höra mycket. och fått tatt imot endel våld o hot.. och visst hjälper jag ett visst mcgäng väldigt mycket då jag är uppvuxen med motorcyklar men håller mig än så länge bara som supporter till dom.. men visst har det varit jobbigt o växa upp sådär men jag lever.

Fan vad förbannad man blir. Hur i hela världen har han fått så korta straff. Han borde ju minst blivit inskriven på psyket på livstid. Men det bästa hade varit en kula i pannan.

En fråga som uppstår är ju att han själv måste ju åkt på i alla fall ett antal gånger på stryk själv av någon som var starkare?

Visst kunde man inte tro att en nation skulle sälja vapen under bordet för att aviskten var att döda människor.Men med åldern så lärde man sig det och idag inga kosntigheter.

Ja, det är verkligen skrattretande att veta att man lever i ett land där säkerheten för laglydiga (eller ja, icke-våldsamma människor) är ett skämt. Otroligt sorgligt.

Och ja då, den här killen var inte det minsta populär, men hans aggressivitet och hans avsaknad av alla former av spärrar gjorde att man enbart gick på honom i grupp, och han har fått stryk många, många gånger. Hans fysiska attribut blev först imponerande efter den första voltan. Har själv bankat på honom ordentligt vid några tillfällen (i självförsvar), efter bråk som uppstått om någon skitsak. Han var även på väg att strypa ihjäl mig under ett bråk. Alltid intressant att se hur han låtsades som att ingenting av det hade inträffat dagen, eller ja, timmen efteråt. Psyksjuka människor är otroligt fascinerande, men inget folk man vill ha i närheten av sin person. Lever man i avsaknad av skuldkänslor, empati och samvete så är man själlös och bör förgöras.

Psyksjuk? Han har antisocial personlighetsstörning. Psyksjuka brukar väldigt sällan beté sig som den där idioten.

Jag växte upp på samma gata som 2 blivande mördare. Den ena killen var en riktig mes som alltid var skyddad av sin mamma (allt var alltid andras fel). Han ville gärna vara med dom "tuffa" grabbarna, men höll sig alltid längst bak när det var något.
Han mördade för några år sedan min bror (givetvis när min bror sov,fegheten har hållit i sig), och han skyddas fortfarande av sin familj, främst sin mamma, men även de andra, och han anses fortfarande var lika oskyldig till allt som händer och har hänt.....
Den andra killen var det mer förutsägbart att det skulle gå illa för. Han var våldsam redan som 14-åring, iofs var han också otroligt feg av sig och gav sig mest på tjejer, eller slog ner folk bakifrån med tillhyggen.
Riktigt hur våldsam han var har inte kommit fram förrän nu, efter ca 25 år, efter att hans mamma berättade hur han slitit av henne nästan allt hår när han var 15 år. Han slog i allafall ihjäl sin flickvän och efter han släpptes för det mordet slog han ihjäl sin mamma. Den killen hade en ganska jobbig uppväxt och hade det nog inte så lätt, till skillnad mot för den andre.

Det finns ingen likhet hos dessa två, vare sig vad gäller uppväxt, hemförhållanden eller annat, den enda likheten var väl deras feghet i olika sammanhang. De umgicks inte heller i tonåren trots att vi alla bodde på samma gata. I dag sitter min brors mördare på rättspsyk och den andre på kåken....
Min uppfattning är att mördare 1 kunde man aldrig tro skulle komma att göra en sån här sak, medan mördare 2 visste man att det skulle gå illa för.

En av mina bästa vänner sitter inne på livstid och man såg redan från 7årsålden att det var snett ute med den killen. Men otrolig kille att lära mig sååå mycket skit men ändå ställa upp för mig 100% när det krisade. Saknar honom oerhört.

Mycket intressant tråd!