Hur ser feminister på fadersgestalter?

Jag undrar om feminister tycker det är viktigt att barn har en pappa, eller en fadersgestalt? Det kanske låter konstigt, men från det jag har hört och sett av feminister så framställs allt manligt antingen direkt negativt eller att det alltid går precis lika bra med en kvinna istället. Mina brorsor är feminister och dom har förstärkt den här bilden. Allt kvinnligt är bra, nästan heligt, medan allt som har med manligt att göra är bara skit. Vikten av fadersgestalten i ett barns liv är väldigt överdriven menar dom. Jag anser ju att det här är fullständigt befängt, men det gör jag ju med mycket när det gäller feminism.

Så feminister, har pappor något värde utöver det ekonomiska och hushållsgöra?

Ja man kan ju undra.

Ofta får man ju höra att det är frånvaron av fadersgestalter och manliga förebilder som fick brottslingen att spåra ur.

Jag tycker att det är så inressant hur det på detta forum finns så extrema beskrivningar av den ultimata fienden "feministen". I princip alla brudar verkar bli tillskrivna egenskaper som "rabiata" och "galna" och dessutom kommer det upp en massa tomma påståenden om vad feminister tycker och säger utan att det ens funnits någon där som intygar att det verkligen är deras åsikt.

Jag är feminist och tycker att det är självklart att det är viktigt med att ha en far! Männen behövs i samhället för att människor behövs, men däremot inte i egenskap av deras kön. Har man två mammor så fungerar det, och har man två pappor så fungerar det också. Kärleken är det avgörande inte könet på föräldern.

Könet spelar visst roll, om alla fick för sig att bli homosexuella så skulle mänskligheten dö ut, då hade nog alla feminister blivit glada.

jag skulle då inte vilja ha 2 mammor, om man inte har en manlig förebild hemma så söker man ju ofta en på annat håll, ofta om man inte har någon förebild hamnar man i gäng ( exempel nynazistiska ) och det skapar ju mkt problem..

så va har ni för mot argument för det ?

Feminister tillhör inte en homogen grupp. Det finns en stor variation av åsikter inom begreppet feminist.

Själv tycker jag det är viktigt med både kvinnliga och manliga förebilder. Jag är dock av den åsikten att det är större skillnad mellan individer än vad det är mellan könen. En kvinnlig eller manlig förebild behöver heller inte vara förälder utan kan lika gärna vara en morbror/farbror, morfar/farfar eller nära vän till familjen.
Personligen tror jag att det bästa för barnet är att veta vilka som är ens biologiska föräldrar och att barnet kan ha kontakt med både sin mamma och pappa.

Haha eftersom den sannolikheten är så stor
Jag skulle inte känna mig lycklig om alla var homosexuella, detta kommer heller aldrig inträffa eftersom majoriteten av befolkningen är hetro. Däremot skulle jag bli väldigt glad om alla kunde känna sig bekvämma i sin läggning och säker på sin sexualitet.
Världen skulle vara grymt mkt skönare då!

För det första är det bara ett tomt antagande, men om vi nu antar att det är som du säger att man går bananaz utan manlig förebild, så går det absolut att finna i en manlig lärare, tränare farbror, morfar osv som föregående person sa.

Det är knappast något tomt antagande. Forskning på området finns.
Jari Sirviö har i två undersökningar visat att pojkar som saknar fader har 4-6 gånger större risk att spåra ur som tonåringar. Bente och Gunnar Öberg, som forskat på skilsmässobarn har visat det ovända, att barn som har en god kontakt med sina fäder - kvantitativt och kvalitativt - mår betydligt bättre. Både Sirviö och Öberg har dessutom påvisat att föräldragestatleterna INTE är utbytbara.
Det är annars en våt dröm hos frånskilda kvinnor - "jag har hittat en ny pappa åt dig Plottrik". Plottrik tycker styvpappan är en mupp. Plottriks mamma anser att män är utbytbara. Eftersom många kvinnor saknar förmåga att skilja sina egna behov från barnens så förstår de inte varför Plottrik blir värsting och kvinnomisshandlare vid 19. Det får mamman ta på sig, hon stod ju för uppfostran.
Män begår fler brott mot kvinnor idag än för 30 år sedan. Män är idag uppfostrade av enbart kvinnor. Kvinnorna har skapat sina egna monster.

Jag ska skaka fram den amerikanska undersökning som bekräftar Sirviös och Öbergs åsikter, den är kvantitativ och STOR. Den drar samma slutsats som jag - pojkar som uppfostrats i kvinnliga miljöer blir våldsamma mot kvinnor senare i livet. Det räcker nu! Sedan 1970 har pappor systematiskt åsidosatts som föräldrar i skilsmässor, och resultatet ser vi nu när dessa är vuxna. Uppenbarligen fungerade inte manshatarnas uppfostringsmetoder, så istället för att ta till MER av samma urusla metod, så borde kvinnorna erkänna att de inte klarar av att uppfostra barn utan pappor.

Oerhört intressant inlägg. Man får rikta ett tack! Skaka gärna fram den amerikanska undersökningen, vore suveränt att få ta del av den.

Hursomhelst har jag för mig att jag läst att man i djurförsök visat att möss som växer upp i miljöer bestående endast av honor får hormonnivåer påverkade. Därtill även mer aggressiva.

Desvärre lästes detta i en mkt gammal artikel i läkartidningen, som numera inte går att finna. Därför kan jag inte referrera

Seriöst! Känner du många som har växt upp på det sättet, och hur har deras uppväxt artat sig? Lite pinsamt att gå på föräldramöten och dyl. med två "farsor". Jag skulle iaf inte velat haft det så.

Några undersökningar som visar på att pojkar som växe upp utan fäder (och inte med mammans styvmuppar) faktiskt riskerar att bli kvinnomisshandlare.

Cynthia Harper (University of California) och Sara McLanahan (Princeton), 1997

Undersökning i Kanada, 23.000 pojkar har deltagit, har visat på samma sak. Googla på Trev Martin så finns det en länk där (www.fathermag.org)

Coalition for family court reform hävdar att barn (oaktat kön) löper 4-5 gånger större risk för att begå självmord, om modern är ensamförälder. De refererar till Henry Biller, Rhode Island University.

Richard Warshak, prof. i psykologi, Texas University Southwestern Medical Center, drar samma slutsatser. Han går så långt att han hävdar att mammor inte är bättre på att uppfostra barn än pappor, och detta i USAs mest konservativa delar.

Fler källor
Rohner, Ronald P., and Robert A. Veneziano. "The Importance of Father Love: History and Contemporary Evidence." Review of General Psychology 5.4 (December 2001): 382-405.

McLanahan, Sara, Irwin Garfinkel, Nancy E. Reichman, Julien Teitler, Marcia Carlson, and Christian Norland Audigier. The Fragile Families and Child Wellbeing Study Baseline Report. The Center for Research on Child Wellbeing (Princeton University) and the Social Indicators Survey Center (Columbia University), August 2001.