Det är för många att nämna så jag nöjer mig med att kommentera några av andras inlägg:
Citat:
Ursprungligen postat av Carrera
Syndicate! Vilket grymt spel. Skulle inte klaga om någon gjorde det i modern tappning.
Jag var förundrad över hur avancerat det här spelet var. Om man ställde någon mitt i gatan oövervakad så blev han överkörd så jag köpte en hjärna till dom och då flyttade dom på sig självmant när en bil kom!! Helt otroligt. Och det skulle dröja till Devil May Cry 4 när man mötte Dante tills jag skulle bli så fullständigt massakerad igen som jag blev i Syndicate på sista banan i Atlantis.
Citat:
Ursprungligen postat av Bjorne71
Scramble. (Va det vic 20:n?)
Sensible soccer till amigan,
Scramble var tillsammans med Space Invaders det bästa spelen till Vic20. Och nåt spel där man hade en gubbe och lite olika streck som skydd där man skulle gå omkring och skjuta andra gubbar som blev fler och fler och bytte färg ju fler levlar man klarade. Dom blev snabbare också tror jag.
Citat:
Ursprungligen postat av parrot
warcraft 2
När man klickade massor på en och samma gubbe så blev dom förbannade och trollen sa "whaaaat??!! Leave me alone!", och riddaren hotade med "stop it or I'll run you through!". "Du, vet du vem du snackar med? Passa dig så jag inte skickar dig ensam att anfalla i ett självmordsuppdrag" tänkte jag.
Last Ninja 3 var också svindlande bra. Jag trodde revolutionen hade kommit. Aldrig igen har jag blivit så imponerad av tekniska framsteg sen dess.
Sensible Soccer såg jag någon nämna också. Min version hade en bugg som gjorde att inga mål registrerades så alla anfallare och mittfältare sjönk i värde så man sålde alltid spelare till horribla förluster. Utom målvakten. Att han inte släppte in mål registrerades så jag köpte Giancarlo Pagliuca som default kostade 2,5 miljoner pund, höll nollan i 10 matcher då han peakade i värde på 10 miljoner pund och sålde honom då för detta (och någon gång fick jag 11 miljoner av Blackburn). Direkt efter affären går spelaren tillbaka till default värde så då gick jag in i köpande lagets uppställning och erbjöd dubbla pengen för Pagliuca (5 miljoner pund, det krävdes dubbla pengen för att ett lag skulle släppa spelare som inte var listade på transfer listan). Voilá, jag hade tjänat 5 miljoner och sen gjorde jag om alltihopa

. Problemet var bara att hålla nollan i tio matcher... Men Romario platsade ju inte ens på bänken i mitt Cambridge United så jag hade ett bra lag efter några år. Ingen preferens till favoritspelare, bara dom bäst presterande platsade. Jag hade Kenneth Andersson (han sköt stenhårt och var snabb) och Davor Suker (sköt hårt, snabb, bra kontroll) på topp. Idel toppnamn på övriga positoner utom en. Och det var Thomas Lagerlöf från AIK! Jag mötte AIK i någon UEFA match och helt plötsligt blixtrade det förbi en vindsnabb kille på yttermittfältet. Så jag tänkte som de spanska herrarna i Ferdinand som svalde cigarrer och och tjöt "BRAVO, HONOM SKA VI HA! TJOHOO" och köpte loss honom för dubbla priset.
Ha ha, det var tider det