Konsekvens- eller rättighetsargument?

Man brukar mena att det finns två grundläggande typer av argument för liberalismen (och för den delen för varje politisk ideologi).

1) Konsekvensargument. Liberalismen bör föredras eftersom den ger bäst konsekvenser - mest tillväxt/välbefinnande/kunskap, etc.

2) Rättighetsargumentet. Människor har helt enkelt vissa fri-och rättigheter som staten inte får inskränka oavsett konsekvenserna. Nozick är en förespråkare för den linjen.

Vilket argument utgår ni, forumets liberaler, ifrån? Jag har tyckt mig märka en viss övervikt för rättighetsargumentet.

Att man tycker att rättighetsargumetet är det överordnade, t ex, gör förstås inte att man inte kan tro att liberalismen har bra konsekvenser för samhället i stort. Men det är ändå viktigt att skilja på argumenten.

Rättighetsargumentet. Dvs. jag är liberal av principiella skäl snarare än pragmatiska/utilitaristiska. Faktum är att jag kritiserat både pragmatism och utilitarism hårt

Jag är nog framförallt liberal på grund av att jag är utilitarist. Jag är övertygad om att en liberal ekonomi skapar mest resurser för samhället att "dela" på.

Jag är dock även för personlig frihet enligt principen att alla har "en sfär" av frihet omkring sig som sträcker sig så långt att den inte inskränker någon annans "sfär".

Detta är iofs en ganska intressant frågeställning. Enligt min egen erfarenhet och kunskap så strider i ett fåtal fall de liberala rättigheterna mot det utalitaristiska argumentet om att maximera resurser/lycka. Tex vad det gäller starkt beroendeframkallande droger.

Jag ser ingen motsättning mellan de båda!

Liberalismen är BÅDE den moraliskt mest rättfärdiga och den praktiskt bäst fungerande ideologin. Och det är inte någon osannolik slump, utan just precis en förenlig egenskap mellan moral och social verklighet.

Analogt, vad ser naturvetare för motsättning mellan att använda matematik därför att den är logiskt sammanhängande, och för att den så effektivt beskriver vår verklighet?

Argument 2 är det jag följer.

Precis som en matematiker inte frågar sig själv:
"Är det praktiskt användbart att beräkna 1+2=3?"

Man kan lugnt lita på och utföra logikens hantverk. Den har alltid och helt utan undantag visat sig också vara praktiskt effektiv. En penna lagd bredvid två andra pennor summerar till tre pennor. Det är ovettigt att tvivla på det. Liksom det är ovettigt att tvivla på att ökad individuell frihet alltid är socialt praktiskt bäst på alla sätt.

Frihet är detsamma som makt och dess gränser blir alltså för det man har makt över.

Genom en genomtänkt rättsordning kan man maximera individens maktutrymme medan en primitivare rättsordning skapar osäkerhet om var gränserna går.

Vill bara poängtera för tredje parter att det Bo39 skriver är rent strunt. Frihet och makt är, i politisk mening, motsatser.

är din makt att göra vad du vill (efter att ha begrundat konsekvenserna)

Rättsordningen/marknadsekonomin är ett system för prissättning så att de individuellt fördelaktigaste valen blir de resurssnålaste och alltså de som inkräktar minst på andras frihet.

Nej, frihet är att slippa utsättas för tvång från andra människor.

Med din definition så är frihet att kunna göra vadsomhelst, som Gud. "Frihet" som du definierar den är omöjlig.

med mera snabbtänkta meddebattörer. Frihet under lagen är att göra precis som man vill. Vad man vill, avgörs av de förväntade konsekvenserna/kostnaderna/utfallet av ens val.

(Vill dock påpeka för tredje mer "snabbtänkta" debattörer att frihet och makt fortfarande är, i politisk bemärkelse, motsatser; att ha (politisk) makt är att ha makt över andra, och att ha makt över andra är att negera frihet. Frihet är att få göra vad man vill utom att kränka andras rätt till detsamma.)