Vilken film såg du senast?

It’s Tough Being a Man (男はつらいよ, Otoko wa tsurai yo) (🇯🇵 Japan, 1969)

Regi: Yamada Yōji (山田洋次)

Kuruma Torajiro – eller Tora-san (herr Tiger) som han vanligen kallas – återvänder till barndomskvarteren i Tokyo efter tjugo års bortavaro. Han träffar faster, farbror och sin yngre halvsyster Sakura, som dock inte känner igen honom.

Till yrket ambulerande gatusäljare och till konstitutionen satt och plump agerar han ohyfsat och obelevat, särskilt när han följer Sakura-chan på en företagsträff, där man ämnar föra samman henne med högste chefens son i äktenskap. Det går åt fanders.

Men Sakura-chan finner småningom lyckan med en annan man, med vilken hon gifter sig och skaffar barn. Tora-san kärar samtidigt ned sig i den sofistikerade Fuyuko, men det har den fule dummerjönsen naturligtvis inget för. Besviken reser han iväg på nya äventyr.

🔷 Kusligt modern buskis av hög kvalitet. Ger fin inblick i japanskt kynne och japanska traditioner, och bjuder på ett och annat gapskratt.

Omdöme: 4/5

Snutt: https://www.youtube.com/watch?v=uVixYLAFnNk

Tora-san’s Cherished Mother (続・男はつらいよ, Zoku · otoko wa tsurai yo) (🇯🇵 Japan, 1969)

Regi: Yamada Yōji (山田洋次)

Tora-san beger sig till Tokyo på tillfällig visit hos familjen, och lär för första gången känna syster Sakura-chans son. Därefter beger han sig av och råkar på vägen se en kull skolbarn, som undervisas av hans tidigare engelskalärare. Denne har den vackra dottern Natsuko, och Tora-san förälskar sig omedelbart i henne.

Han dricker sig ordentligt full hos läraren, och hamnar sedermera på sjukhus, där han ställer till med kaos. Det bär sig inte bättre än att han småningom avviker till en bar, där han försöker sig på en springnota. En smula våld och han hamnar i arresten. Natsuko-chan kan han nog glömma.

Men en månad senare möter han ånyo Natsuko-chan och läraren i Kyoto, där han gör sig en hacka som spågubbe. I själva verket försöker han få fatt på sin mamma, en forna geisha som alltjämts sägs vara i livet och numera arbetar på hotell.

Tora-san och Natsuko-chan söker reda på hotellet, där man efter en del förväxlingar finner modern. Men återföreningen blir mer känslosam än tänkt, och resulterar i nya förvecklingar.

🔷 Den andra filmen om Tora-san. Skitkul!

Omdöme: 4/5

Snutt: https://www.youtube.com/watch?v=oRS7am0QKAo

Ett par hittar vandra på ett minnesvärt sätt, men med åren ledsnar frun och snart är "kriget" igång.

År 1984 gjorde Michael Douglas, Kathleen Turner och Danny DeVito filmen Romancing the Stone och efterföljaren The Jewel of the Nile kom året därpå. Spola fram några år och samma trio bjuder på något helt annat i filmen The War of the Roses. Denna regisserad av Danny DeVito.

The War of the Roses (1989): https://www.imdb.com/title/tt0098621/?ref_=nm_flmg_c_108_act

Samtliga tre filmer har över 6,0 / 10 på IMDB. Jag skulle inte ge någon av dessa en solklar 6,0 / 10. Jag vet inte riktigt vad det är jag missar. Den här filmen är välgjord som film. Danny DeVitos roll gillar jag och starten av filmen är lovande. Jag tycker bara filmen saknar substans och det som är roligt räcker inte tillräckligt långt.

En hel film (nästan) om ett par som bråkar och den blir aldrig rörande eller har någon slags slutkläm. Dessutom är den för lång för sitt eget bästa. En relativt tuff film att se klart. Mitt intresse var ljummet under nästan hela resan.

IMDB kör 6,8 / 10. Jag skulle ge den närmare 5,0 / 10, men ökar med några 0,1 för att filmen som produktion är välgjord. Med tunn handling krävs det dock mer för att jag ska rekommendera denna.

Trevligt med uppskattning, men jag kanske överdrev lite. Det är inte så att Cruise kommer som en jänkare och ensam försöker rädda världen, men hans amerikanska accent passade inte riktigt in. Han påminner däremot om sin roll som Jack Reacher; smart, torr och saklig, och fattar snabbare än alla andra att vi-måste-agera-nu innan det är försent.

Jack !

Jack Nicholson i sin tredje filmroll någonsin. En svartvit lågbudget film om ett gäng tuffa tonåringar som kör race med sina bilar, raggar brudar och festar. Jacks karaktär Johnny är tuffaste killen i stan och gänget cirkulerar kring honom.

Filmen heter The Wild Ride (1960): https://www.imdb.com/title/tt0054475/?ref_=nv_sr_srsg_3_tt_8_nm_0_in_0_q_The%2520Wild%2 520Ride

Min versions bildkvalitet är inget att hurra för, men bortser man från tekniskt daterade moment gillade jag denna film. Ungdomarnas snack och liv är intressant att se. Kanske nostalgiskt för den som var med på den tiden och uppfriskande gentemot andra generationers ungdomar för en sådan som jag. Endast "tugget" i sig har ett visst underhållningsvärde.

Filmen rullar på under endast en timme och måste erkänna att jag gillade denna. Betyget på IMDB är usla 4,4 / 10, men idag verkar jag och dessa betyg inte gå hand i hand. Jag ser hellre på denna igen än en handfull av Jack Nicholsons andra, mer kända, verk.

Filmen finns på Youtube för den intresserade.

Jag hade svårt att koncentrera mig.

Jag började tänka på musiken. Jag har tröttnat på pukor, fanfarer och stråkar. Musiken gjorde Diligensen svåruthärdlig för mig. Vad tycker ni?

Det var 2019 jag såg den.
Minns ingenting om musiken i filmen.
Den gjorde inget större avtryck, minns bara att jag har sett den.

Fem personer? Vad hemskt! Låter som bristande underhåll. Ja det är bra att Vinegar finns med sina restaurerade filmer, ofta riktigt bra och kommentarspåren är ofta mycket intressanta. Det tog ett tag innan jag upptäckte dem, men det har gått bra att köpa begagnade på nätet också.

Fast ett par gånger har jag blivit halvlurad, och billigt köpt "begagnade" exemplar, som visat sig vara brända kopior. Jag vet i och för sig att även reguljära, legitima utgåvor ibland bränns på BD istället för att pressas, för de görs on-demand eller i mycket liten skala, som min köpta skiva av David Hamiltons tönt-taffliga film Les Chansons de Bilitis. Den kom senare ut i japansk superutgåva, förmodligen i överlägsen bildkvalité, pressad enligt industristandard, men den har jag inte brytt mig om att köpa.

Musiken var inget som störde mig när jag såg den filmen för ett tag sedan iallafall.
Filmen tyckte jag förövrigt var okej, men inte mycket mer.

Batman Forever (1995)
https://www.imdb.com/title/tt0112462/

Nej, här har filmserien tappat det. Jag gillade de två "första" filmerna som regisserades av Burton, de var mysiga och underhållande på ett skönt sätt. Här känns det plastigt och att regissören mest försökt ge sig själv ursäkter för att skapa massa meningslösa utdragna actionscener.

Filmen var dessutom väldigt konstigt klippt tycker jag, man slängs verkligen från det ena till det andra och jag förstår inte kopplingen ibland. helt plötsligt är Jim Carrey utan sitt smink och håller i en bal, från ingenstans. Sen slängs man in i en scen där bovarna håller på och förstör staden. Det var väldigt hoppigt i klippningen stundtals, det kändes bara konstigt.

Sen tycker jag inte varken Lee Jones eller Carrey gjorde sig så bra som bovar i denna film. Det kan vara för att jag är van att se de båda i andra roller dock. Men jag tyckte inte samspelet de emellan klickade särskilt bra heller.

Lite småmysig stämning i staden Gotham City var det fortfarande dock (det lilla man fick se av det), även om det var annorlunda från när Burton regisserade.

Att Kilmer tog över rollen som Batman störde mig dock inte så mycket som jag på förhand hade trott.

Men nej, det här var inte en bra film, det får gott räcka med de två tidigare för mig. Fjärde filmen Batman and Robin kommer jag inte ens se.

Jag såg också Batman Forever för ett tag sen.
Håller med om att den inte är jättebra.
Störde mig en del på Jim Carreys överspelande också.
La du märke till att Drew Barrymore spelar den ena av dom där två kvinnorna Two-Face har runt sig?
Hon är söt där iaf.

Saxat från Wikipedia:

"On May 16, 1977, Michael Findlay was killed in a helicopter accident on the roof of the Pan Am Building in New York City. The accident occurred shortly after the 5:33 PM arrival of the New York Airways helicopter from John F. Kennedy Airport. It was in the process of taking on 21 passengers for the return trip when the landing gear failed and the aircraft tipped on its side while the rotors were still running. Findlay and two other passengers in the process of boarding were slashed to death as the spinning rotors detached and disintegrated. Another male passenger died later in hospital. A woman on the street was killed when hit by falling debris.

A "Michael Findley" of Manhattan was named in press reports as being one of the three men on the roof killed instantly when "literally cut to pieces". Other reports claimed the bodies were not "transsected" but had "deep lacerations"."

En av dom som dog var alltså en kvinna nere på gatan nedanför byggnaden som fick nedfallande bitar över sig.