2021-07-08, 19:14
  #53341
Medlem
Neatlesss avatar
SSF: A Quiet Place II (2020) | 🌑🌑 |

Familjen Abbott fortsätter sin överlevnad under största möjliga tystnad i en värld där monster attackerar den som gör det minsta möjliga ljud ifrån sig. Med ny kunskap om de ljudkänsliga monstren så har de nu en möjlighet att slå tillbaka, men med deras bas förstörd tvingas de ge sig ut i det okända.

Stor besvikelse, tyvärr. Jag hade hypat upp mig själv inför den här även om jag tyckte första filmen var ganska medioker. Men den här hade ju fått fina recensioner och självaste Cillian Murphy hade tillkommit. Murphy? I en postapokalyptisk film? När man har 28 Days Later (2002) uppe bland sina absoluta favoritfilmer så räcker den premissen för att hypemätaren ska slå i taket.

Men en annan sak som slår mig halvvägs in i filmen är hur lite jag bryr mig om karaktärerna och hur ointressant jag tycker det hela är. Ett par grundläggande saker jag saknar som kunde ha höjt upplevelsen - jag har inte spelat The Last of Us spelen som mycket av estetiken påminner om, och jag kan inte relatera till föräldraskapet och det känslomässiga i att skydda sitt barn och allt det där. När en film bygger mycket på barn, och det värsta av allt - bebisar, så är jag redan frånvarande.

Som jag sa om den första filmen så gör Millicent Simmonds som spelar dottern en utmärkt insats även här. Samma med Noah Jupe (hans skrik i en viss scen är blodisande). Men när de tar så stor plats och deras karaktärer tar tveksamma beslut så tappar filmen mig. Jag är heller inte nöjd med hur lite av världen vi får ta del av i den här uppföljaren utan det står och stampar på samma plats som första filmen. Visst, en medryckande öppning som berättar lite hur det hela startade men ta till exempel det andra hotet - vad är deras motiv? Eftersom filmen är relativt kort så borde vissa saker ha utvecklats mer.

Monstren är välgjorda och man får faktiskt se mycket av dem, nerven finns där i vissa scener och Murphy har ett magnifikt skägg. Gott så. Det ska mycket till för att jag ska hata postapokalyptism. Men jag klickar helt enkelt inte med den här filmserien och denna gillade jag mindre än den första.
Citera
2021-07-08, 20:06
  #53342
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Geomeister
Året var 1994
Filmen var Maverick
https://www.imdb.com/title/tt0110478/?ref_=nv_sr_srsg_3


jag gillar den där och sett flera gånger

Och lär se igen

Nosar på 7:a
Citera
2021-07-08, 22:48
  #53343
Medlem
Herr.Dittlings avatar
Guilty bystander (1950)

Gravt alkoholiserad ex-polis letar efter sin kidnappade son.

Vad var det här ?
Obegriplig film med konstiga händelsehopp.
Dessutom kändes den mycket äldre än 1950, både till bild och tal.

1/5

IMDB 6,1 = 3,27/5
669 röster.
Citera
2021-07-08, 23:25
  #53344
Medlem
En väldig vänskap (2015)

"Fúsi, a 43 year old man, still lives with his mother. His daily life is characterized by monotonous routine. The appearance of vibrant Sjöfn and young neighbour Hera will upset his old bachelor habits.

https://www.imdb.com/title/tt2611652

Jag brukar uppskatta filmer från våra grannländer och såg idag denna film från Island. Tyckte den var fin, relativt lågmäld men också frustrerande emellanåt... Satt ändå som fastnaglad, kanske just för att man verkligen vill se hur allt slutade.
Citera
2021-07-09, 14:18
  #53345
Medlem
Neatlesss avatar
SSF: Awakenings (1990) | 🌑🌑🌑🌓 |

Dr. Sayer accepterar motvilligt ett jobb på ett sjukhus i Bronx där han kommer få arbeta direkt med patienter. Inte hans starka sida då han föredrar att forska i sin ensamhet. Men när han upptäcker att många av patienterna är fast i ett katatoniskt tillstånd där ingen riktigt utrett varför och om det finns ett botemedel börjar han forska. Patienten Leonard blir hans främsta objekt när han får pröva ett experimentellt läkemedel. Efter 30 år, ska Leonard vakna och få tillbaka sitt liv?

Verklighetsbaserat på Oliver Sacks erfarenheter - en läkare som skrivit många böcker om neurologiska sjukdomar, bland annat den med samma namn som den här filmen. Dr. Sayer är en fiktiv version men delar flera av hans personlighetsdrag, som hans otroliga blyghet. Suveränt spelad av Robin Williams i en av sina mest allvarliga roller.

Extremt svårt att inte gilla det här. Det finns stunder då jag tycker det blir för smörigt och önskar att den satans stråkmusiken kunde hålla tyst för en gångs skull, men som helhet är det en lika fascinerande som emotionellt medryckande historia.

Jag gillar att det är en ganska långsam start där Dr. Sayer inte upptäcker något mirakelmedel direkt, utan vetenskapen får ta sin tid med misslyckanden längs vägen. Sen blir det åka av känslomässigt med höga toppar av glädje och feelgood och djupa dalar av rentav hemska saker som är svårt att titta på. Det allra mesta bärs av Robert De Niro - hans leende när han vaknar efter 30 år, och hans förtvivlan när medicinen börjar tappa sin effekt.

Många kända ansikten gör det extra intressant. Max Von Sydow, Peter Stormare och självaste Vin Diesel i sin filmdebut. Jag missade honom totalt dock då han hade hår, läste om det efteråt. Den kommer aldrig upp till topppbetyg då den främst lever på urstarka rollprestationer men jag gillar också regin av Penny Marshall. Lite för mycket Oscarflört på sina ställen men ända riktigt bra utan att ta ut svängarna.

En sorglig notis är att läkemedlet som används av Dr. Sayer, är samma läkemdel som Robin Williams behandlades med kort före sin död.
Citera
2021-07-09, 15:12
  #53346
Medlem
Ambelains avatar
"Strictly Sinatra" - (2001)
https://www.imdb.com/title/tt0219327/

Ian Hart, Brian Cox, m.fl.

---

En irländsk maffia-film, som letar djupt i det amerikanska 60- och 70-talets maffiakultur.
Men placerar allt i Dublins nutid ...

Ian Hart är en skönsjungande, men inte framgångsrik, cover-artist, som bara sjunger Frank Sinatra.
Det är han och hans kompis, den gamle gubben på piano.

En vacker dag råkar emellertid den lokale gangsterbossen se honom när han uppträder på nån Bingo-hall eller nåt.
Och han blir mäkta imponerad, för Sinatra-sångerna får honom att minnas de "gamla goda tiderna" från förr.

Så han bjuder in sångaren till sin nattklubb, var han får möta boss No2 (Brian Cox), och hans yngre hejdukar.

Men Ian Hart blir inte rädd, utan ser det som sin chans, och han tar tacksamt emot all uppmärksamhet gamlingarna kan ge honom.

Efter ett tag blir det lite väl mycket, och de börjar dra med honom på ofog, som han inte riktigt vet hur kan ska kunna komma undan.
Och Brian Cox närmaste man är en otäck typ, som Ian Hart är rädd för.


Ja, så finns det såklart en fager mö också.
Och det blir lite drama, och lite spänning.

De gamla gangstrarna har förvisso en hel del gamla roliga historier att berätta.
Men det slutar vara roligt när det kommer för nära hans eget liv.


Allt slutar med ett val.

Vad ska han välja, och kommer det att vara rätt val ???
Måste han offra något för att få något.
Och ... är det värt det ?


---

Ian Hart har en bisarr frisyr, någon slags korthårigt permanent.
Han påminner inte om Frank Sinatra på minsta sätt, men åtminstone verkar det som om det är Ian som sjunger på riktigt.

Brian Cox, som är den åldrande gangsterbossens No2, spelar bra som alltid.
Han kan verkar snäll och trevlig, vid första anblick - men hans våldsamhet ligger och lurar bara under ytan.
Han bryr sig inte ens om det så är små barn som måste avlägsnas ... så att säga.


De gamla gangstrarna, är mest löjliga.
De blir så själaglada över de minnen sångaren kan ge dem, och man får intrycket av att de är närmast halvt om halv på väg till demensboendet inom kort ...

Man har ju sett många av skådespelarna i många andra filmer, men det är svårt att veta deras namn.

---

Om filmen är så värst bra för nog vara en fråga för andra att bedöma.
För jag vet inte om jag gillade den så mycket.

Den hade kanske funkat som avsnitt i en halvkass TV-serie om en maffiafamiljs vidare äventyr.
Men jag vet inte om det riktigt håller som egen berättelse.


Jag Har sett bättre irländska gangsterfilmer.
Särskilt den verklighetsbaserade "Veronica Guerin" - i den finns det en Verkligt skrämmande gangsterboss.

Denna, den är mest som en mindre lyckad dramakomedi om ... om livets olika vägval kanske.
Men med lite gangsters instoppade här och var för publikens skull, eller nåt.
Det är ju trots att Frank Sinatra-sånger som huvudperson en sjunger, så det kommer sig kanske naturligt ...

---

Betyg

3 av 5
Citera
2021-07-09, 15:38
  #53347
Medlem
Kickexs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Neatless
Extremt svårt att inte gilla det här. Det finns stunder då jag tycker det blir för smörigt
Yea. Pretty much.
Citera
2021-07-09, 21:44
  #53348
Medlem
Doktorphils avatar
såg den längsta dagen .

https://www.imdb.com/title/tt1164656..._=nv_sr_srsg_2

En svensk film på finska, gjord av en kille som kommit på den briljanta iden att göra en film på varje minoritetsspråk i Sverige , således har väl de statliga filmpengarna östs över honom.

skall ju egentligen skriva en recension om denna film , men för att göra det måste man se hela filmen ,

Jag stängde av efter 22 minuter och 27 sekunder .
Den var så långsam så tom min fru somnade en stund .
Jag fattar inte hur man kan producera sånt här skit .

betyg -1/10
Citera
2021-07-09, 21:48
  #53349
Medlem
Masingas avatar
Wrath of Man!

Inget speciellt, typiskt Jason Statham film, men underhållande. Går absolut att se men vi har sett sånt här förr.
Citera
2021-07-10, 17:48
  #53350
Medlem
Neatlesss avatar
SSF: Jeremiah Johnson (1972) | 🌑🌑🌑🌓 |

En krigsveteran som söker lugn och ro bortom civilisationen ger sig upp i Klippiga bergen för att leva sida vid sida med naturen som bergsman. Det är dock inte det lättaste och sätten att dö på är många - svält, vattenbrist och kyla är ständiga orosmoln. För att inte tala om risken att bli attackerad av indianer och rovdjur. Men detta är vad Jeremiah Johnson vill och han tänker inte skrämmas tillbaka ned, trots att han drabbas av stora bakslag.

Baserad på den legendariska bergsmannen med samma namn som härjade i bergen under mitten av 1800-talet - han kallades också Liver-Eating Johnson för sin benägenhet att äta levern på sina fiender han dödade. Då förstår ni kanske vartåt det här barkar, intensiteten kommer skruvas upp efter en lågmäld första halva.

Det här är ingen förskönad bild av hur det är att leva i vildmarken utan känns snarare realistisk. Robert Redford, perfekt i huvudrollen, spenderar den första tiden med att plaska runt i iskallt vatten i försök att fånga fisk med bara händerna - det skulle garanterat inte dröja länge innan han dog om inte ödet skickade hjälp i form av Bear Claw (Will Geer) som tar in och lär upp honom. Fler färgstarka karaktärer korsar hans väg och hans dröm om att leva i fred avbryts ständigt av dessa möten.

Det känns realistiskt som sagt och framförallt mötena och konflikten med urbefolkningen. Ett ständigt hot, men som också kan vara värdefulla handelspartners om man lyckas hamna på deras goda sida. Jag gillar den skildringen. Jag gillar också att naturen verkligen får ta plats med långa perioder där Redford bara pulsar fram i meterhög snö eller snickrar på sin stuga. Det är rofyllt. Tills konflikten med kråkindianerna eskalerar vill säga.

Lite mer av en karaktärsstudie än en film med en röd tråd vilket gör att det känns episodiskt, men karaktärsutvecklingen är bra. Om man ska jämföra med en liknande modern film så tycker jag den här är bättre än The Revenant (2015) just för att jag blir mer engagerad i Redfords öde än Leos. Den är vackrare också, och har bättre soundtrack.
Citera
2021-07-11, 11:07
  #53351
Medlem
Man-o-Hasts avatar
Bad Samaritan Helt menlös titel till en riktigt idiotisk film i vilken David Tennant spelar en mordglad psykopat och en annan skådis som inte är värd att se igen har som mål att rädda en tjej.

Det värsta i filmen är inte handlingen utan musiken som inte passar för fem öre. När filmen börjar tror man att det är en Disneyfilm eller något av Stephen Spielberg och i slutet på filmen är det precis likadan musik vilken inte passar till vad som visas.

Förmodligen trodde filmskaparna att musiken skulle hjälpa filmen till att bli en kassako för dem.

2/10
Citera
2021-07-11, 12:05
  #53352
Medlem
Svarta-Skatans avatar
Ferry, det var i den holländska serien Undercover om två infiltrerade poliser som vi först lärde känna den holländska drogbaronen och gangstern Ferry och nu har det kommit en film som handlar om Ferry innan han kom till till toppen så att säga. Så funkar det, absolut, Ferry känns som karaktär som är lätt att göra en film eller serie på.

Så 4/5 av ecstasypiller får den.


https://www.imdb.com/title/tt14217100/
__________________
Senast redigerad av Svarta-Skatan 2021-07-11 kl. 12:15.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in