SSF:
A Star Is Born (2018) | 🌑🌑🌓🌕🌕 |
Showen är slut, applåderna har tystnat och scenen packas ihop. Countrystjärnan Jackson Maine har dock inga planer på att hoppa i säng utan ger sig ut i natten på jakt efter mer alkohol. Han snubblar in på en gaybar vilket duger fint, bar finns ju. Där upptäcker han den okända artisten Ally och faller pladask.
En historia nästan lika gammal som Holllywood själv. Originalfilmen kom 1937 och det här är inte mindre än den tredje remaken på den klassiska 'rags to riches' berättelsen. Varför laga nåt som inte är trasigt? Verkar regissören och en av huvudrollsinnehavarna, Bradley Cooper, ha resonerat och i princip följt alla mallar som finns och krämat in kliché efter kliché däremellan - storyn är extremt simpel och blir snabbt oerhört förutsägbar.
Det är mitt största klagomål. Förutom Lady Gagas överraskande fina skådespel och välgjorda sångnummer så är det tunt, så tunt. Det bara rusar fram, det känns inte underbyggt överhuvudtaget. Vilket kanske är passande för så måste det ju ha känts för Lady Gagas rollfigur när hon plötsligt står på de största scenerna efter att förra månaden ha krålat på bardisken inför sina kompisar - men jag känner ingen koppling till Ally, jag känner bara förvirring över att så många kompletterande scener utelämnats. Klippningen är hemsk. Och Bradley Cooper visar ingen större talang bakom kameran.
Den är dock stark på andra områden och ingen kan väl påstå att den inte är charmig som tusan. Lady Gaga är fängslande, kemin med Bradley Cooper finns där och efter varje sångnummer känner man att en stående ovation vore på sin plats (dock låg jag för bekvämt i soffan). Jag blev inte emotionellt investerad överhuvudtaget men jag gillade mycket av det jag såg och hörde - dialogen var till exempel suveränt levererad rakt igenom.
Med någon annan än Lady Gaga så tror jag inte den här filmen hade väckt någon större uppståndelse - snacka om att bära ett tungt ok på sina axlar. Nu lär den svepa rent på alla galor ändå för det är bara en sån film det är, men för mig är den medioker med massor av potential som ingen var skicklig nog att plocka fram.